- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
91

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 februari 1955

91

Fig. 8. Syntetisk krets med möjlighet till upprepning av
förloppen, baserad på att spänningskretsens spänning efter
en återtändning av provbrytaren flyttas över från
provbry-taren till huvudströmkretsens kopplingsbrytare och därvid
ger återtändning även av denna; flyttningen sker, upptill
med spänningsdelare Cs—Cv, nedtill med extra gnistgap St.

spänningen. Om B återtänder, kortsluts
emellertid Cv, varigenom hela spänningen flyttas över
till Cs och tänder hjälpgnistgapet a i
kopplings-brytaren A. Spänningskretsen urladdar sig då
över detta gap, och den därvid uppstående bågen
ger återtändning även av A, varigenom
huvudströmkretsen återinkopplas. Förloppen kan
upprepas ett obegränsat antal halvperioder, förutsatt
att kondensatorn Cu laddas upp på nytt efter
varje urladdning. Denna uppladdning kan ske
via en likriktarkoppling från en separat
generator i synkronism med huvudgeneratorn G och
under vissa förutsättningar t.o.m. från
huvudgeneratorn själv1. Syntetiska prov, som utförts

Fig. 9. Förenklade syntetiska kretsar med
spänningskretsen fast inkopplad och utförd för högre frekvens än
huvud-strömkretsen; upptill hög frekvensgenerator som
spännings-krets, nedtill svängningskrets som spänningskrets.

Fig. 10. Förenklad syntetisk krets enligt fig. 9 nedtill med
möjlighet till upprepning av förloppen.

med denna koppling, har givit mycket god
överensstämmelse med direkta prov.

För användning då spänningskretsen inkopplas
före huvudströmmens nollgenoingång, har en
kopplingsvariant med två gnistgap utvecklats1,
fig. 8 nedtill. Inkopplingen sker på normalt
sätt med gnistgapet Su Efter en återtändning i
provbrytaren B urladdas spänningskretsen med
gnistgapet S2 över hjälpgnistgapet a i
kopplings-brytaren A och åstadkommer återtändning även
av denna. Fördelen med denna koppling är att
spänningskretsens ström ej behöver passera
hjälpgnistgapet a under första delen av sin
svängning (iCu i fig. 7 nedtill), vilket medför
minskade energiförluster i kretsen.
Spänningskretsens urladdning kan också ske snabbare med
denna koppling än med den tidigare, vilket
möjliggör snabbare återtändning av A.

Förenklade syntetiska kretsar
De syntetiska kretsarna kan förenklas genom
att spänningskretsen kopplas fast till
provbrytaren, fig. 9. I den i fig. 9 upptill visade
kopplingen består spänningskretsen helt enkelt av en
separat generator med högre frekvens än
huvudgeneratorn. Den separata generatorn kan
ersättas med en svängningskrets TCU matad antingen
via en transformator T med lös koppling eller
via en ventil V, fig. 9 nedtill. Strömmar och
spänningar blir i princip desamma som förut.
En koppling enligt den sistnämnda principen,
fig. 10, kan också möjliggöra upprepning av
förloppen. Metoden för återinkoppling av
huvudströmkretsen efter en återtändning i
provbrytaren är densamma som beskrivits i anslutning till
fig. 8 upptill. Med denna koppling blir förloppen
helt automatiska och fordrar inga speciella
styrkretsar, gnistgap o.d.

Slutord

Arbetet med de syntetiska metoderna har nu
framskridit så långt, att man fått en god
teoretisk inblick i problemen. Även praktiskt
användbara kopplingar har utvecklats.
Fortfarande återstår dock en hel del arbete med att få
dessa kopplingar tillräckligt driftsäkra. Det
torde dock inte behöva råda någon tvekan om att
man i framtiden bör räkna med syntetiska
metoder, då det gäller prov med högeffektbrytare.

Litteratur

1. Thorén, B: Synthetic methods for interruption tests ön.
circuit-breakers. KTH Handl. nr 87 1954.

2. Vogelsanger, E: Indirect circuit-breaker tests. CIGRÉ 12 (1948)
rapp. 122. CIGRÉ 13 (1950) rapp. 147 — appendix.

3. Chambrillion, R: Méthode d’essai indirecte utilisée pour la
déter-mination du pouvoir de coupure des disjoncteurs. Merger Mag. 34
(1945) s. 11—29.

4. Helmciien, G: Untersuchungen über die Verwendbarkeit einer
Ersatz-Prüfschaltung zur Prüfung von Leistungsschaltern. Diss. T. H.
Braunschweig 1946; ref. ETZ 69 (1948) s. 334—336.

5. Biermanns, J: The Weil circuit for the testing of high voltage
circuit-breakers with very high rupturing capacities. CIGRÉ 15
(1954) rapp. 102.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:31:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free