Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1955 - Säkerhet vid sprängningsarbete, av Yngve Hagerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 1955
105
e.d. pågår. Där måste elektrisk tändning även
användas i stigort som lutar mer än 50° och som
drivits ca 8 m (25 ft) eller däröver samt i varje
stigort, som saknar fri reträttväg.
Den federala gruvbyrån i USA rekommenderar
att den minsta tillåtna stubinlängden görs
beroende av antalet laddningar och har uppgjort
en tabell häröver3. Ett av världens största
gruv-bolag — Anaconda Copper Mining Co.,
Montana — tillåter icke användning av mer än en
stubin i samma borrhål. Detsamma gäller
generellt i Idaho18. Man har nämligen funnit vid
undersökningar, föranledda av olycksfall, att
värmen från två stubiner blir så hög att
sprängämnet (Gelex 45 %) börjar flyta och då kan
antändas av gnistor från stubinen.
Elektrisk tändning
Elektrisk tändning har vissa väsentliga fördelar
ur säkerhetssynpunkt framför
krutstubintänd-ning, särskilt möjligheten att avlossa en salva
och varje laddning i en salva vid en tidpunkt,
som i mindre grad än vid krutstubintändning
beror av andra omständigheter än dem
tänd-ningspersonalen råder över. Härigenom kan det
för stenkastning farliga området säkrare
utrymmas före skottlossningen. Vidare kan risken för
uppkomst av dolor o.d. minskas.
Sprängningsteknikens utveckling under senare
år omöjliggör dessutom i många fall ersättning av
elektrisk tändning med någon annan metod. Det
torde då vara desto mer angeläget att man söker
kartlägga de risker som är förknippade med
elektrisk tändning och att man söker få fram
förebyggande åtgärder häremot. Av dessa har såväl
i Sverige som i utlandet bl.a. uppmärksammats
sådana risker som sammanhänger med oavsiktlig
tändning genom vagabonderande strömmar,
genom induktion från kraftledningar, genom åska
samt radioenergi.
I Frankrike har säkerhetsavdelningen vid
statens elektriska kommission (Electricité de
France) utfört vissa undersökningar om
förutsättningen för för tidig tändning genom åska i
en tunnel, där ett olycksfall av denna orsak
inträffat. Sålunda har strömstötar av några
ampere framkallats i dagen ovanför tunneln och
utanför tunnelmynningen, varvid spänningen på
olika punkter i tunneln samtidigt fotografiskt
registrerats med katodstråloscillogram
Det huvudsakliga resultatet av undersökningen
var att man kunde påvisa spänningar av
storleksordningen 1 V/A i strömstöten. Man anser
sålunda att de strömstyrkor som uppkommer vid
blixtnedslag, 10 000—50 000 A, kan ge upphov
till spänningsskillnader vid brytningsfronten i
en tunnel av flera tiotusentals voit mellan olika
punkter i tunneln, särskilt mellan själva
brytningsfronten och metallföremål i tunneln och i
all synnerhet mellan brytningsfronten och rälsen.
Enligt uppgift från elektriska kommissionens
säkerhetsavdelning har i Frankrike utarbetats en
apparat avsedd att användas ovan jord. Med den
kan man upptäcka annalkande åskväder på ett
avstånd av ca 20 km från sprängningsplatsen.
Med en annan apparat, avsedd att användas
under jord, kan åskväder upptäckas på ett avstånd
av ca 5 km från sprängningsplatsen. Som
jämförelse kan nämnas att E.I. du Pont de Nemours
& Co. i USA rekommenderar utrymning av en
sprängningsplats2, då ett annalkande åskväder
kommit inom ett avstånd därifrån av ca 8 km.
I Sverige har utrymning rekommenderats då
avståndet nedgått till ca 10 km.
Vidare finns i Frankrike enligt uppgift från
elektriska kommissionens säkerhetsavdelning
numera en särskild typ av elsprängkapslar i
marknaden, som är mindre känsliga än tidigare typer,
och som i viss mån minskar risken för oavsiktlig
tändning genom åska.
I Tyskland har man uppmärksammat
möjligheten att minska risken för uppkomst av dolor
genom användning av parallellkoppling i stället
för seriekoppling eller kombinerad serie- och
parallellkoppling7. Den vid seriekoppling eller
kombinerad koppling förefintliga möjligheten av
att tändströmmen leds förbi en eller flera
spräng-kapslar på grund av bristfällig isolering av
skarvar eller skador på ledningstrådarnas isolering,
en möjlighet som är särskilt påtaglig vid
under-vattensprängning och sprängning på
vattendränkta platser, kan elimineras genom
parallellkoppling. Samtidigt erhålls ökat skydd mot oavsiktlig
tändning genom vagabonderande strömmar.
I Kanada har provinsen Ontarios
hydroelek-triska kommission utfört undersökningar av
risken för oavsiktlig tändning genom radioenergi.
De har utmynnat i rekommendationer rörande
de avstånd från radiostationer vid olika
sändar-effekter inom vilka elektrisk tändning ej bör
förekomma, såvida ej sändaren är avstängd.
Frågan om oavsiktlig tändning genom
radioenergi torde först ha uppmärksammats i USA,
och omfattande teoretiska och praktiska
undersökningar har utförts av sprängämnestillverkare
och militära myndigheter m.fl. Dessa
undersökningar har likaledes lett till rekommendationer
eller förslag till avståndstabeller av berört slag.
Dessa tabeller skiljer sig dock rätt avsevärt från
varandra, vilket bl.a. torde bero på svårigheten
att bedöma, hur ett ledningssystem för elektrisk
tändning i ogynnsammaste fall skall anses vara
uppbyggt och placerat i förhållande till
markytan och en sändarantenn.
Även i Sverige pågår sedan någon tid en
utredning rörande oavsiktlig tändning genom
radioenergi. I avvaktan på resultatet härav har man
tillsvidare rekommenderat vissa avstånd vid
olika sändareffekter, inom vilka elektrisk
tändning ej anses böra förekomma såvida icke"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
