- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
109

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 februari 1955

109

form, skulle utbyteskapaciteten minska
avsevärt. Winters—Kunins metod har funnit
tillämpning både i stor industriell skala och på
laboratoriet12-13.

Bland andra användningar av jonbytare vid
behandling av aminosyror kan nämnas utvinning
av lysin, arginin och histidin från hydrolyserat
svinblod14, överföring av natriumsaltet av
dl-treonin till fri syra15, racemisering av en
blandning av optiskt aktiva lysiner genom
upphettning med kat jonbytare16, proteinhydrolysering
genom upphettning av protein tillsammans med
katjonbytare i väteform, som provats bl.a. med
kasein och kaffeproteiner17.

Antibiotika

Vid biosyntetisk framställning av antibiotika
föreligger den aktiva substansen i den jästa
kulturlösningen i en koncentration av
storleksordningen 0,1 %. Innan man kan utkristallisera
den aktiva komponenten i form av svårlösligt
salt, måste lösningen underkastas en
reningsprocedur samtidigt som den uppkoncentreras.

Mäsken innehåller nämligen en hel del inaktiva
komponenter, som ofta är starkt mörkfärgade,
och som vid en direkt indunstning skulle ge en
så hög torrsubstanshalt, att man riskerar
ined-fällning av icke önskvärda komponenter vid en
följande kristallisering av den aktiva
substansen. Man kan genomföra reningen enligt flera
metoder. Här skall endast de beskrivas vid vilka
jonbyte i en eller annan form kan användas.

Penicillin

Penicillin är en relativt stark men mycket
instabil syra. Använda reningsförfaranden
(förutom extraktion med amylacetat e.d.) är
absorption på aluminiumoxid, aktivt kol och kiselgel.
Man har även försökt absorbera penicillin med
anjonbytare men i allmänhet med mindre gott
resultat. Absorptionen går bra, men svårigheten
är att finna ett elueringsmedel, som ej bryter
ned penicillinet.

Vid jonbyte utväxlas joner vid de aktiva
grupperna i hela hartset och ej endast vid ytan. För
att nå dessa aktiva grupper måste således
jonerna i lösningen diffundera in i hartset. När man
har större molekyler, såsom penicillin, måste
hartset därför vara tillräckligt poröst för att
släppa igenom dessa molekyler. Har man ett
tätare harts, dvs. mer tvärbundet, hindras
diffu-sionen, och utbytet av joner sker huvudsakligen
på ytan varigenom jonbytarens kapacitet sänks
mycket. Kunin & Myer18 har visat följande
samband mellan jonbytarens kapacitet och
tvärbindningsgrad:

Tvärbindningsgrad

Utbyteskapacitet
total för penicillin

mekv/g mekv/g

Fig. 3. Separering av aminosyror enligt Winters & Kunin11;
IR Amberlite 1R-4B; IC Amberlite IRC-50, IA Amberlite
IRA-400.

1 ..........................................3,2 3,2

2 ..........................................3,1 2,6

3 ..........................................3,1 2,3

4 ..........................................2,9 1,8

8 ..........................................2,6 0,1

Kubo-Sasano19 uppges genom kondensation av
m-C6H4(NH2)2 med formaldehyd ha framställt
ett harts som är användbart för
penicillinabsorp-tion. Det genereras med soda. Absorptionen sker
ur en amylacetatlösning av penicillin och
elue-ringen med en buffertlösning av
natriumbikarbonat och monokaliumfosfat med pH 7,2—7,5.
Utbytet anges till 94 %.

Kaliumpenicillin erhålles enligt somliga
tillverkningsförfaranden som första halvfabrikat
vid penicillintillverkningen. Då emellertid
natriumpenicillin ansetts lämpligare ur terapeutisk
synpunkt, vill man överföra kalium- till
natriumsaltet. Detta kan utföras bl.a. med en
katjonbytare av t.ex. sulfonsyratyp i natriumform. För
att ej erhålla sura eller alkaliska nedbrytningar
måste man arbeta i neutral lösning.

Jonbyte har även kommit till användning för
att rena penicillinlösningar från icke önskvärda
beståndsdelar. Så har Cruz-Coke, Gonzalez &
Hulsen20 angivit en metod vid vilken en
penicillinlösning passerar först en katjonbytare
(Ionac C) och sedan en anjonbytare (Ionac A)
vid pH 6—7. Ingen absorption av penicillin sker
medan toxiska föroreningar bortskaffas. Jonbyte
har likaledes använts för att avfärga
penicilliq-lösningar före utfällandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free