- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
110

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

TEKNISK TIDSKRIFT

Streptomycin

Av de basiska antibiotika, som kan renas
genom jonbyte, är streptomycin för närvarande
det viktigaste. Det produceras av vissa stammar
av Streptomyces griseus och är en starkt polär
organisk bas, mycket lättlöslig i vatten men
svår-löslig i de flesta organiska lösningsmedel. På
grund härav kan streptomycin ej renas genom
extraktion med selektivt lösningsmedel, utan
man måste absorbera det på ett lämpligt
absorptionsmedel.

När streptomycin upptäcktes 1944 fanns ej
något lämpligt jonbytarmaterial. Tillgängliga
kat-jonbytare var av sulfonsyratyp (t.ex. Amberlite
IR-100). Streptomycin absorberas visserligen
bra på denna jonbytare, men binds så fast till
sulfonsyragrupperna, att man för att kunna
eluera det måste använda så starka syror, att det
inaktiveras. Med mindre starka elueringsmedel
erhålles visserligen eluering men med så dåligt
utbyte, att denna metod ej har större praktiskt
intresse.

När därför den första streptomycinfabriken
byggdes (Merck & Co. 1945) planerade man
användning av aktivt kol som absorptionsmedel för
streptomycinet. Så småningom framställdes
emellertid karboxylsy ra jonbytare med vilka
streptomycin kan både absorberas och elueras
utan nedbrytningsförluster. En stor fördel med
karboxylsyrajonbytare är också deras stora
utbyteskapacitet (ca 10 mekv/g).

Howe & Putter21 har jämfört absorption av
streptomycin på karboxylsyra jonbytare i
natriumform och ammoniumform. Med den
förstnämnda formen erhölls 100 % utbyte, med den
andra endast 96 %. I båda fallen eluerades med
1,5 N saltsyra. En jämförelse mellan
utbyteskapaciteten för olika hartser gjordes varvid
följande resultat erhölls:

mg streptomycin
per g jonbytare

Fenol-formaldehydharts (sulfonerat) ..........10

Silikatjonbytare ................................................40

Sulfonerade kolhartser ..................................12

Aktivt kol ..........................................................20

Fuller-jord ........................................................50

Akryl-metakrylsyra med

5 "/o divinylbensen ......................................600—1 500

10 °/o divinylbensen ......................................300— 800

Karboxylsyraharts av fenol-formaldehyd.. 500— 900

De tre sistnämnda gav 100 % utbyte vid
salt-syraeluering, medan silikatjonbytarna gav 100 %
utbyte med koksaltlösning.

Ett sätt att separera histamin och streptomycin
är absorption av en vattenlösning på en
oorganisk katjonbytare av typen syntetiskt
natrium-aluminiumsilikat. Först elueras med en
saltlösning eller pyridinlösning för att bortskaffa
närvarande histidin. Sedan elueras streptomycinet
med en utspädd vattenlösning av koksalt eller

ammoniumklorid. Med betydligt starkare
koksaltlösning (ca 20 %) kan histaminet elueras22.
Då man hydrerar streptomycinet för att erhålla
dihydrostreptomycin sker detta i allmänhet i en
lösning av sulfatet eller hydrokloriden. Den fria
basen kan man framställa genom att låta en
lösning av dihydrostreptomycinsulfat passera en
anjonbytare i hydroxylform. Den fria basen kan
sedan fällas ut genom tillsats av aceton23.

Andra antibiotika

Vid isolering och rening av neomycin används
ett förfarande, som är mycket likt det för
streptomycin. Neomycinet absorberas på Amberlite
IRC-50 (Na) vid pH 7,0, och elueringen sker med
0,1 N saltsyra. Under elueringens första skede
erhåller man ett neutralt eluat, men senare
kommer en starkt sur men även starkt aktiv
fraktion, som måste neutraliseras omgående, emedan
neomycinet snabbt inaktiveras i sura lösningar.

För att ej öka salthalten neutraliserar man med
den starka anjonbytaren Amberlite IRA-400
(OH). Även den svaga anjonbytaren IR-4B kan
användas24. En alternativ metod är absorption
på IRC-50 (stark katjonbytare) och eluering
med 3 % ammoniak. Sker absorptionen vid pH
4,4 fås ett utbyte på 87 %, medan 100 % utbyte
erhålles vid pH 725.

Samma reningsförfarande används även vid
bearbetning av ett flertal andra basiska antibiotika,
bl. a. streptotricin, netropsin (från Streptomyces
netropsis)26 och pleocidin (från Streptomyces
lavendulae)27.

Två aktiva substanser, som produceras av
Actinomyces, lavendulin och actinorubin, renas
genom absorption på katjonbytare av
silikat-typ (Decalso) vid pH 727. Efter absorption tvättas
jonbytåren med vatten och aceton, varefter den
torkas vid 30°C. I detta torkade tillstånd är
anti-biotiket hållbart i flera månader. Eluering sker
med mättad koksaltlösning. Ytterligare rening
kan utföras genom kromatografering enligt
Brookman eller Fisher.

Som exempel på ett fall, där man misslyckats
med användning av jonbytare för rening av
antibiotika, kan nämnas försöken med azaserin28.
Både sura och basiska jonbytare provades, men
man erhöll antingen irreversibel absorption eller
inaktivering. Med Amberlite IRC-50 (H) (svag
katjonbytare) och IR-45 (OH) (svag
anjonbytare) fås fullständig absorption men endast en
del av aktiviteten kan elueras. Varken med de
starka anjonbytarna Amberlite XE-98 (Cl),
IRA-400 (Cl) eller med IR-45 (Cl) erhålles vare sig
absorption eller nedbrytning.

Vitaminer

När det gäller utvinning av vitaminer, visar sig
jonbyte vara mest praktiskt när vitaminerna
erhålles i samband med en jäsningsprocess.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free