Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 15 februari 1955 - Nya metoder - Aluminium och stål i molekylär bindning, av SHl - Porös pulvermetall av metall-plastblandning, av SHl - Framställning av torium ur monazitsand, av SHl - Metod att oskadliggöra förbrukad betsyra, av SHl - Andras erfarenheter - Skärpta byggnadsbestämmelser för svetsade fartyg, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK TIDSKRIFT
tid har man tillverkat propellrar för torpeder med nav av
aluminiumlegering och blad av rostfritt stål. Man
utnyttjar på detta sätt lättmetallens låga elasticitetsmodul för
att minska stötbelastningen på propellerbladen när
torpeden når vattnet efter skjutning från flygplan.
Efter kriget har man tillverkat sulor för elektriska
strykjärn av aluminium, som efter gjutningen polerats. Härvid
har 20—30 %> utskott uppstått på grund av porer i
materialet. Man gör därför numera bimetalliska sulor av
aluminium och en tunn plåt av rostfritt stål. Man kan också
enligt denna metod förse kokkärl av rostfritt stål med
sula av aluminium (Engineer 12 mars 1954 s. 387). SHl
Porös pulvermetall av metall-plastblandning. Enligt
uppgift kan man framställa porösa, sintrade
pulvermetalldelar med god precision och jämn porositet genom
sint-ring av en blandning av metallpulver med en flyktig plast.
Denna verkar som bindemedel för metallpulvret och är
vanligen en polyolefin som kan depolymeriseras termiskt,
t.ex. polybuten, polystyren eller polyeten.
Det är givet att formstycket krymper avsevärt när plasten
avdunstar och metallkornen sintrar samman. Det sägs
emellertid att krympningen kan regleras inom mycket
snäva gränser, om man låter en ström av inert skyddsgas
passera över arbetsstyckena så att plastens
sönderdelningsprodukter förs bort med bestämd hastighet.
Noggrann reglering av den hastighet varmed plasten
avlägsnas är nödvändig därför att för snabbt bortskaffande
skulle medföra att kontaktytorna mellan metallkornen blir
relativt små varigenom den slutliga produkten får stora
hålrum. Plastens avdunstning kan regleras på flera sätt,
bäst genom ändring av den hastighet varmed temperaturen
höjs. En annan metod är reglering av gasströmmens
hastighet och en tredje ändring av plastens sammansättning
(Engineers’ Digest nov. 1954 s. 460). SHl
Framställning av torium ur monazitsand. En metod
för isolering av torium, som påstås vara enklare än den
nu använda, har utarbetats vid Battelle Memorial Institute.
Härvid avlägsnas fosfatjonerna i sanden på ett tidigt skede
i processen varigenom reningen av torium och de
sällsynta jordartsmetallerna (lantanoiderna) mycket förenklas.
Vid den konventionella metoden behandlas anrikad
monazitsand med svavelsyra, som löser metallfosfater och
sedan med vatten. Den erhållna lösningen innehåller då
nästan all fosforsyran, och denna försvårar utvinningen
av torium och lantanoiderna.
Vid den nya processen, som hittills utförts i halvstor
skala, får monazitsanden reagera med het koncentrerad
natronlut varvid metallfosfaten övergår till svårlösliga
hydroxider. Dessa skiljs från lösligt natriumtrifosfat och
överskott på natriumhydroxid. Ur en lösning av
metall-hydroxiderna i saltsyra fälls sedan först torium genom
partiell neutralisering och sedan lantanoiderna (Chemical
& Engineering News 11 okt. 1954 s. 4070). SHl
Metod att oskadliggöra förbrukad betsyra. En av de
största svårigheterna vid upparbetning av betsyra genom
neutralisering uppstår vid frånfiltrering av den utfällda
gelatinösa ferrohydroxiden (jfr Tekn. T. 1954 s. 707). Vid
en amerikansk undersökning har man emellertid funnit
att den kan göras filtrerbar genom partiell oxidation. Vid
en förenklad process genomförs fullständig neutralisering
och 2—5 °/o oxidation på mindre än 15 min. Härvid blåses
luft in i en uppslamning av kalk i syran. Fällningen kan
samlas i upp till 30 mm tjocka filterkakor och
filtrerhastig-heten är lika stor som den man uppnår efter 50 °/o
oxidation som tar 30—60 min.
Vid kontinuerligt genomförande av processen rinner
förbrukad betsyra genom en regleringsventil till ett
reaktionskärl där den blandas med en konstant ström av kalkmjölk.
Samtidigt införs tryckluft genom en fördelningsplåt under
omröraren. Neutraliseringen regleras automatiskt genom
mätning av vätskans ledningsförmåga eller pH om lösliga
salter bildas. Reaktionstiden, vanligen ca 15 min,
bestämmer oxidationsgraden.
Från reaktionskärlet rinner blandningen till ett skivfilter
på vilket fällningen avvattnas till 50—60 °/o vattenhalt.
Den kan sedan lätt hanteras och är tillräckligt stabil för
att tåla transport. Filtratet har pH 7,5 och innehåller inga
suspenderade fasta ämnen. En del av det används för
släckning av kalk, och resten kan utan olägenhet släppas
ut i avloppsledningar eller i vattendrag.
Utom för svavelsyra kan anläggningen användas för
klorväte-, fluorväte- och salpetersyra eller blandningar av
dessa syror. Den uppges vara billig i anläggning och drift.
Vid avverkning av 115 m3 syra per 16 h arbetsdag kostar
den 56 425 $, medan driftkostnaden blir 2 743 $/vecka.
Neutralisering av syran anses billigare än regenerering av
den (Chemical Engineering aug. 1954 s. 128). SHl
Andras erfarenheter
Skärpta byggnadsbestämmelser för svetsade fartyg.
Sedan fartyg började helsvetsas, har genom den nya
hop-fogningsmetoden extra spänningar inbyggts i skrovet.
Dessa har i en hel del fall, och särskilt på större tank- och
torrlastfartyg, lett till sprickbildningar och deformationer
i bl.a. bottenbordläggningen och styrkedäcket, något som
vid nitade fartygsskrov sällan förekommit. Åtskilliga
helsvetsade stora fartyg, bl.a. ett tjugotal i USA under andra
världskriget massproducerade standard t yper, har t.o.m.
brutits av och totalförlist. Ibland har man dock lyckats
bärga för- och akterskeppen.
För att råda bot mot sådana risker och för de
ombordvarande oroande förhållanden har felkällorna ingående
diskuterats såväl i Amerika som i Europa och ytterligare
forskning har påyrkats icke minst från redarhåll (jfr Tekn.
T. 1954 s. 769).
Lloyd’s Register har givetvis i hög grad intresserat sig för
dessa problem och nedlagt mycket arbete på att eliminera
olägenheterna och öka fartygens säkerhet. I januari 1954
hade sällskapets undersökningar av inträffade haverier på
nyare torrlastfartyg under de föregående årens vintrar
resulterat i att Lloyd’s Registers generalkommitté tillsatte
ett särskilt utskott för att göra upp förslag till sådana
ändringar i byggnadsreglementet, som vore önskvärda för
uppnående av tillfredsställande långskeppsstyrka hos
nämnda slags fartyg.
Sedan utskottet slutfört sina undersökningar och
rekommenderat en del viktiga ändringar i reglerna granskade
sällskapets tekniska kommitté förslagen, vilka antogs av
generalkommittén den 9 december 1954. Det nya
byggnadsreglementet kommer att innehålla ändringarna och
skall omedelbart tillämpas för nya fartyg, vilkas ritningar
inlämnas för granskning och godkännande. Ändringarna
i fråga uppdelas i två huvudgrupper.
Den ena avser sådana i reglementet inarbetade
beräkningsresultat, som medför att de på fartygets dimensioner
baserade minimifordringarna för långskeppshållfastheten
ökas då så fordras med hänsyn till fartygets lastfördelning
och fart. Man vill därmed uppnå samma
säkerhetsmarginal för olika typer av torrlastfartyg oberoende av
konstruktionens utformning.
Den andra gruppen gäller svetsade konstruktioner, och
ändringarna innebär dels en betydligt utvidgad
användning av särskilt segt stålmaterial, dels noggrannare
föreskrifter för skrovdetaljernas utförande.
De skäl, som legat till grund för ökad användning av
stål av särskild kvalitet för svetsade torrlastfartyg, gäller
i väsentliga avseenden även svetsade tankfartyg, varför
byggnadsbestämmelserna för dessa ändrats på
motsvarande sätt.
Sällskapets tekniska kommitté har även tillsatt ett utskott
för översyn av föreskrifterna om kvalitet och provning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
