- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
161

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 februari 1955

161

En geodimeterpolygon
längs Skellefteälven

Statsgeodet Erik Bergstrand, Stockholm

526.092 : 526.3

Vid Vattenfallsstyrelsens projekteringsarbeten utnyttjas
sedan några år flygfotogrammetrisk kartläggning. För
denna fordras ett glest nät av på marken geodetiskt inmätta
punkter. Formen på kartläggningsområdena blir ofta
mycket avlång med någon kilometers bredd och flera tiotal eller
upp till ett hundratal kilometers längd. Detta medför att
en vanlig geodetisk triangelmätning blir oekonomisk,
eftersom den som regel täcker ett väsentligt bredare område.

När en kartläggning av ett drygt 100 km långt avsnitt av
Skellefteälven skulle planläggas, framfördes tanken på att
utföra den geodetiska stödmätningen i form av ett
lång-sidigt polygontåg med sidlängderna bestämda genom
geo-dimetermätning. Med denna mätningsmetod kan längden
av upp till 30—10 km långa sträckor bestämmas med en
noggrannhet av 1 :500 000. Resultatet skulle kontrolleras
genom viss triangelmätning, eftersom geodimetermätning i
denna form hittills ej prövats.

Geodimetern arbetar enligt Fizeaus princip för
bestämning av ljushastigheten (Tekn. T. 1952 s. 88). När
instrumentet används för längdmätning, utgår man emellertid
från ljushastigheten såsom känd. Då ljusväxlingens
frekvens ävenledes är bekant, erhålles avståndet. I stället för
Fizeaus kugghjul sköter en radiosändare med kerrcell om
den snabba ljusvariationen. Frekvensen fås stabil genom
att sändaren är kristallstyrd. Hela apparaturen omfattar
en optisk del på 48 kg, en elektrisk del på 46 kg samt ett
kraftaggregat på 25 kg. Härtill kommer för den punkt,
vartill avståndet skall bestämmas, en reflexanordning på 20 kg.

Geodimetern arbetar med vanligt ljus (20 W glödlampa).
Fri sikt fordras mellan ändpunkterna av den sträcka, vars
längd skall bestämmas. Då ljuset går sträckan fram och
tillbaka, är fordran på luftens genomsynlighet den som
motsvaras av att man på dagen tydligt kan urskilja en
terrängkontur på dubbla det avstånd, som skall
bestämmas. Själva mätningen måste emellertid försiggå i mörker
eller sedan solen sjunkit åtminstone 6° under horisonten.

För Skellefteälvsmätningen stakades tio nya
triangelpunkter belägna intill älven. Åtta av dem ligger i rad och utgör
brytningspunkter i en polygon, som utgår från första
ordningens triangelpunkt Bergmyrberg vid Norsjö och sträc-

ker sig till första ordningens punkt Gargovare sydväst om
Storavan, fig. 1. De två övriga punkterna bestämdes
polärt från närbelägna brytningspunkter. I polygonen var
den kortaste sträckan 9 km och den längsta 19 km.
Sammanlagt bestämdes elva sträckor.

Stakning, vinkelmätning och bebyggning utfördes på
våren 1954 av en geodet med två biträden. Stakningen tog
två veckor, varav helikopter användes under den ena
veckan. Härvid utlades även i en del fall de vita signaler, som
behövs för markering på flygfotot.

Under de två följande veckorna byggde man 12 m höga
torn på två punkter samt stativen för den planerade
avståndsmätningen med geodimetern. Vid denna form av
triangulering är dock behovet av torn avsevärt reducerat.
De två erforderliga sikterna kan merendels väljas så, att
endast en del uthuggning blir nödvändig. Vinkelmätningen
gjordes parallellt med övriga arbeten. Längdmätningen
sattes i gång i mitten av augusti 1954. Apparaturen fordrade
emellertid en del oförutsedda justeringar och först i slutet
av månaden kunde man på allvar sätta i gång mätningen.

Sedan mätningarna slutförts på kvällen på en punkt,
vanligen någon bergstopp, ägnades nästa dag till hoppackning
och transport med häst och släpa ner till närmaste väg.
Transporten fortsatte med skåpbil till foten av nästa berg.
Här förbereddes för hästskjuts till följande dag, då det på
kvällen åter blev klart för mätning. I ett fall användes
helikopter för apparattransporten.

Då två avstånd kan bestämmas i varje polygonpunkt, ett
framåt och ett bakåt i kedjan, blev endast varannan punkt
mätpunkt. Däremot kunde endast en sträcka bestämmas
varje kväll, då endast ett reflexsystem var tillgängligt. En
natt medhanns dock förflyttningen av spegeln och
radioapparaten 5 km genom skogsterräng, så att två längder
kunde bestämmas. För kommunikation med
geodimeter-stationen användes en 4 W bärbar radioutrustning. Av de
tre medhjälparna skötte två man transport och inriktning
av spegeln och en man biträdde vid geodimetern.

Vid räkning av totala tidsåtgången finner man, att det för
de elva avstånden fordrades tre veckor, vari dock ingår fem
dagar med regn och dimma, som hindrade mätningarna.

Större snabbhet kan vinnas om arbetet fördelas på två
arbetsgrupper, en daggrupp och en nattgrupp och om två
reflexsystem disponeras. De nyaste reflexanordningarna
medger att spegelpunkten är helt obemannad. Frånsett
väderlekshinder bör då kunna bestämmas i genomsnitt IV2
sträcka per kväll i följd. Stakning och bebyggning måste
då givetvis vara klara. Arbetet underlättas om fordran på
noggrannhet är mindre varvid en mindre typ av geodimeter
som väger endast 26 kg kan användas. Bäckvidden är
omkring hälften och noggrannheten en femtedel i
förhållande till det större instrumentet. Stativ behöver i detta fall
ej byggas på förhand. Slutfelet skulle ha blivit ungefär
samma som vid vanlig triangulering.

Som grundmått för längdbestämningen arbetar
geodimetern med multipler av 15 m. I tre av fallen behövdes
den ordinarie trianguleringens resultat för bestämning av
antalet i dessa multipler. Med dubbla antalet avläsningar
skulle denna lucka säkerligen ha fyllts. En sådan vidgad
mätning skulle också varit möjlig, om arbetet fördelats på
en dag- och en nattgrupp. Med de nya
geodimetermodeller-na är man säkrad i det nyssnämnda avseendet dels genom
att ytterligare en kristallstyrd frekvens införts, dels
genom att spridningen av avläsningarna avsevärt reducerats.

Medelfelen för varje sträcka blev av storleksordningen
4 cm. Avståndet Bergmyrberg—Gargovare mättes till:

enligt förefintliga koordinater ................. m 112 846,09 (+ 1)

enligt geodimeterbestämningen ................ m 112 847,56 (+ 0,20)

enligt amerikansk utjämning av europeiska nätet m 112 848,09 (+ ?)

Om de olika polygonpunkternas koordinater utjämnas för
att passa in mellan nämnda två första ordningens
punkter, blir alla avstånd, som uträknas ur koordinaterna
1/80 000 för korta.

Fig. 1. Polygontåg för geodimetermätning längs Skellefte älv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free