Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 1 mars 1955 - Nils Jakobson †, av W Borgquist - Gruvor med stor underjordsbrytning, av E R—s - »Normal» i namn på paraffiner, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
TEKNISK TIDSKRIFT
Nils Jakobson †
Efter några dagars sjukdom avled Nils Jakobson den
11 januari vid nära 59 års ålder. Ett plötsligt och oväntat
slut på ett in i det sista rastlöst verksamt liv. Vi, som
stått honom nära, sörja i honom en trofast, hjärtegod vän.
För vårt lands kraftförsörjning innebär hans bortgång en
allvarlig förlust. Bland Sveriges ingenjörer var han den
främste målsmannen för vattenregleringarna.
Född i Stockholm 1896 och civilingenjör 1920 blev
Jakobson redan 1921 knuten till Dalälvens regleringsföretag.
Med ständigt vidgade arbetsuppgifter ägnade han sedan helt
sitt hängivna arbete åt den utomordentligt viktiga och
landsgagneliga frågan om våra sjöars och vattendrags
reglering för kraftproduktionen. År 1932 blev Jakobson
verkställande direktör i Dalälvens och Indalsälvens
regleringsföretag och 1943 i Faxälvens regleringsförening. Han
var styrelseordförande i Holmsjön—Leringens samt i
Ljusnans och Voxnans regleringsföreningar.
Redan i unga år ägnade Jakobson ett livligt, i åtskilliga
skrifter dokumenterat arbete åt de principiella spörsmålen
vid vattenregleringarna, i syfte att ernå en rationell
omfattning av sjöregleringarna och ett gynnsamt utnyttjande
av dem. Successivt utvecklade han till allt större
fulländning sina matematiska metoder att med stöd av
tillgängliga hydrologiska och meteorologiska observationer
fastställa bästa möjliga tappningsplaner. Han var rik på
initiativ såväl vid skapandet av ökade regleringsmöjligheter
som vid begränsningen av de olägenheter, som åtföljde
dem. Må vi i detta ögonblick minnas, huru Jakobson
genom snabbt genomförda regleringar under det senaste
världskriget verksamt bidrog till att rädda vårt land från
en hotande kraftbrist.
Jakobson sparade aldrig sig själv. Han var outtröttligt
verksam från morgon till kväll. Denna arbetslust var
naturligtvis nedlagd i hans väsen. Men hans energiska
arbetsinsats var också erforderlig på grund av de många
och svårartade problem, som skulle lösas, och den
begränsade tillgången på skolad arbetskraft och lämpliga
arbetsorgan. Jakobson ivrade varmt för organisatoriska
åtgärder i syfte att underlätta regleringsarbetet, men det
tog lång tid att genomföra sådana.
Tacksamt erkännande det värdefulla utrednings- och
forskningsarbete, som utfördes av SMHI på det
hydrologiska och meteorologiska området samt av
Fiskeristyrel-sens sötvattenslaboratorium och Vandringsfiskutredningen
för fiskefrågornas lösning, sökte Jakobson länge få till
stånd en opartisk, sakkunnig och effektiv organisation
för utredningarna om flottning, virkesavläggning o.d. för
att begränsa de för såväl domstolarna som
regleringsföreningarna oerhört betungande tvisterna i dessa frågor.
Själv var Jakobson en intresserad fiskevän. Han skapade
stora anläggningar för uppfödning av avelsfisk för de
reglerade sjöarna och deltog livligt i
Vandringsfiskutred-ningens arbete.
Chefen för ett stort regleringsföretag har en grannlaga
uppgift vid sammanjämkningen av olika intressen inom
företaget. Oförbehållsamt erkände alla den skicklighet och
rättrådighet, som Jakobson därvid visade.
Visserligen ägnade Jakobson främst sitt arbete åt de
vattendrag, som han var direkt ansvarig för, men han var
angelägen att anpassa sina planer efter landets totala
behov. Med sina kolleger i grannländerna hade han ett
intimt samarbete. Han växte och utvidgade ständigt kretsen
av sina intressen.
Vattenregleringarna innebära oundgängligen ingrepp i
naturen med åtföljande omdaningar, någon gång i
förskönande men oftare i motsatt riktning. De angrepp, som
riktades mot Jakobson och lians arbete från vissa
talesmän för naturskyddet, voro naturligtvis betungande för
honom, i synnerhet som ban själv var en stor naturvän.
Han gick natur- och kulturintresset till mötes, så långt
han ansåg vara rimligt och prövade omsorgsfullt, hur
långt han borde gå vid varje x-eglering med beaktande av
icke endast fördelarna utan jämväl alla olägenheter; ban
var motståndare till allt, som tycktes honom vara
överdrifter. Men i kraft av sin övertygelse att arbeta för
ett mycket viktigt allmännyttigt mål, en välordnad
nationell kraftförsörjning i en värld som hotas av bränslebrist,
var han ovillig att falla undan för felbedömningar och
missförstånd.
På sitt arbetsrum kunde Jakobson verka något
allvars-tyngd. Ute i naturen levde han upp som den spänstige
fri-luftsman han var. Vid diskussioner och samkväm i sitt
hem var han en strålande lycklig man. W Borgquist
Gruvor med stor imderjordsbrytning. När första
etappen av utbyggnaden för brytningen under jord i Kiruna är
fullbordad omkring 1960 kommer man att i en enda gruva
på två skift och fem dagars arbetsvecka erhålla en
produktionskapacitet av 12 Mt/år. Härmed blir Kiruna den största
enskilda gruvan för underjordsbrytning i hela världen. De
kända malmtillgångarna överstiger 2 000 Mt, varför
livslängden med nämnda årskapacitet kan beräknas till
åtminstone 200 år.
Bland i storlek jämförbara gruvor märks först
International Nickel Co. of Canada, som beräknar kunna nå en
brytning av 13 Mt/år malm under jord vid slutet av 1955, men
här kommer brytning att äga rum i bolagets olika gruvor
inom Sudbury-fältet. Säkert påvisad malm uppges till över
250 Mt, varför företaget räknar med en säkrad brytning
under 25 år framåt. Trots detta utför bolaget årligen
mycket dyrbara malmletningsarbeten.
En annan enskild gruva med stor brytning under jord
är Glimax’ molybdengruva i Colorado, som 1954 kommer
upp i en råmalmproduktion av 8 Mt. E R—s
"Normal" i namn på paraffiner. Enligt International
Union of Puré and Applied Chemistry (IUPAC) har de
normala kolvätena enkla namn, såsom bulan, pentan, hexan.
De skall därför inte betecknas n-butan, n-pentan osv. som
tidigare i allmänhet skett. Utelämnandet av prefixet "n"
kan emellertid enligt Nomenclature Committee of Division
of Petroleum Chemistry (tillhörande American Chemical
Society) leda till förvirring därför att de enkla
kolvätenamnen allmänt används för beteckning av hela
kolvätegrupper, t.ex. de isomera butanerna, pentanerna osv.
Vidare används butan, pentan och hexan som namn på
kommersiella blandningar, innehållande C4-, C5- resp.
C0-kolväten. Trots att IUPAC inte velat godkänna
användning av prefixet "n" framför normalkolvätens namn
rekommenderar Nomenclature Committee användning av
denna nomenklatur inom petroleumkemin (Chemical &
Engineering News 6 dec. 1954 s. 4884). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
