- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
179

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1955 179

Fig. 4. Film från prov med enfasig snabbåterinkoppling på
380 kV ledningen; siffrorna anger tiden i sekunder efter
felets inträffande; O felet inträffar, 0,12 felbehäftade fasen
bortbryts, 1,04 misslyckad återinkoppling, 1,30 trepolig
bortbrytning av ledningen.

den kan dock avsevärt öka bågens varaktighet. Genom
laboratorieprov, som på 1940-talet utfördes på skilda håll,
har man studerat ljusbågsförhållandena vid enfasig
snabbåterinkoppling och därvid funnit, att en ökning av den
sekundära strömmen och spänningen över vissa värden
medför en mycket kraftig förlängning av ljusbågens
varaktighet. Dessa prov visade, att då den sekundära strömmen
överstiger 15—20 A och den sekundära återvändande
spänningen överstiger ca 15 kV finns risk för att ljusbågen
aldrig slocknar.

Vid prov på en svensk 480 km lång 200 kV ledning
uppmättes en sekundärström på ca 15 A och en
sekundärspänning på ca 12 kV. Sekundärljusbågens varaktighet
befanns vara relativt kort — den längsta uppmättes till
0,23 s — även i de fall, då proven gjordes med hela nätet
bakom och jordfelsströmmen uppgick till ca 1 250 A
(Tekn. T. 1953 s. 841). Dessa prov visade att det på 200
kV nätet är möjligt att använda enfasig
snabbåterinkoppling även på ledningar med upp till 500 km längd, även
om man i praktisk drift måste räkna med spänningslösa
intervall på 0,5 s eller något mera. Emellertid är det ur
stabilitetssynpunkt icke motiverat att införa sådan
snabbåterinkoppling på det svenska 200 kV nätet med dess
många parallella ledningar.

Liknande mätningar har senare utförts på 380 kV nätet
varvid användes ett separat provsystem på en 415 km lång
ledning. Två mätserier utfördes, dels en med felet initierat
över en 380 kV isolatorkedja och med spänningen
varierande mellan 380 kV och 430 kV och jordfelsströmmen
mellan 450 och 550 A, varvid sekundärström och
sekundärspänning uppmättes till 35—45 A resp. 20—25 kV, dels en
med 220 kV isolatorkedja vid 205—270 kV (jordfelsström
300—400 A), varvid ström- och spänningsvärdena var 20—
25 A resp. 15—18 kV. Vid dessa prov misslyckades flera
av återinkopplingarna trots mycket låga spänningslösa
intervall. Vid 430 kV proven slocknade bågen aldrig trots att
intervallet var hela 0,92 s. Vid 380 kV misslyckades flera
prov med 0,5—0,7 s intervall. Under ett av proven med
380 kV och 0,53 s intervall visade ljusbågen ingen som helst
tendens att slockna under det spänningslösa intervallet,
fig. 3. Vid ett av proven med 430 kV och 0,92 s intervall

förlängdes ljusbågen alltmera så att den efter 0,7—0,8 s
lämnade övre ljusbågshornet och i stället utgick från
regeln, fig. 4. När återinkopplingen sedan kom gick
jordfelsströmmen från regeln och ned till nedre hornet.

Resultaten från både 200 och 380 kV proven har
sammanställts i diagram som visar den sekundära ljusbågens
varaktighet och det erforderliga spänningslösa intervallet som
funktion av sekundärström och seftundärspänning, fig. 5.
Givetvis är kurvan osäker, eftersom endast ett fåtal prov
har utförts. Emellertid synes resultaten stämma överens
med de tidigare nämnda utländska laboratorieproven, i det
att sekundärströmmar och sekundärspänningar
överstigande vissa värden medför mycket stark förlängning av
bågens varaktighet. De kritiska ström- och spänningsvärdena
tycks enligt våra prov vara 20—25 A och 15—16 kV, vilket
överensstämmer rätt väl med laboratorieproven.

Av de erhållna värdena att döma tycks den kritiska
längden för de svenska 380 kV ledningarna vara 200—250 km.
Det är därför fullt klart, att enfasig snabbåterinkoppling
ej kan användas på de långa 380 kV
överföringsledningarna från Norrland till Mellansverige. Däremot är det
kanske möjligt att använda metoden på 380 kV ledningarna i
Syd- och Mellansverige, vilka är omkring 200 km långa.
Fortsatta fältprov bör kunna ge svar på den frågan.

Snabbåterinkoppling på distributionsnät

Från transformatorstationer med 70—130 kV
uppspän-ning sker distributionen av elektrisk kraft vanligen över
ett luftledningsnät med 20—40 kV spänning. Även på
sådana ledningar används snabbåterinkoppling numera i
mycket stor omfattning. Under senare år har
snabbåterinkoppling även börjat införas på ledningar med lägre
spänning, 6—10 kV.

Avjoniseringstiden vid 20—40 kV luftledningar
understiger i allmänhet 0,10 s vid såväl häng- som stödisolatorer
men kan någon gång bli ända upp till 0,15 s. På ljusbågens
släckning inverkar emellertid även det förhållandet att de
till mottagningsändan anslutna motorerna kommer att

Fig. 5. Sekundära ljusbågens varaktighet som funktion av
sekundär Ijusbågsström och återvändande sekundär
spänning; X prov på 200 kV nätet, □ och o prov på 380 kV
ledningen med 200 kV resp. 380 kV provkedja, fylld figur
med pil avser misslyckade prov, där bågen ej slocknat och
där varaktigheten således är längre. Kurvan ger det i
praktisk drift erforderliga spänningslösa intervallet men är
mycket osäker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free