- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
182

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 5. Maskineriets
placering i loket.

Fig. 4. Maskineri.

för uppvärmning av tågets vagnar.
Kompressionsförhållandet är tillräckligt högt för att i tomgång säkerställa
tänd-ningen vid det lägre spoltryck som erhålles vid lågt
varvtal. Som skydd mot alltför högt kompressionstryck
användes en av spoltrycket påverkad kompressionsregulator,
vilken håller kompressions- och förbränningstrycken
nästan konstanta vid olika varvtal.

Gasturbin

Gasturbinens roterande del, fig. 6, består av sju
turbin-skivor med ca 45 cm diameter. Det första steget är ett
rent aktionssteg, det andra arbetar med en mindre reaktion
och de övriga är reaktionssteg. Enär den komprimerade
drivgasen vid full last har en temperatur av högst 500°C,
har det varit möjligt att tillverka turbinskovlarna av
ole-gerat stål. Vid lokhastigheten 90 km/h är turbinens varvtal
12 500 r/m. Om turbinen kommer upp i 15 000 r/m
avbryter en rusningsregulator gastillförseln och tillsätter
bromsarna.

Mellan drivgasare och turbin finnes en växelventil, som
i tomgång släpper gasen genom en ljuddämpare ut i

skorstenen men under last leder gasen till turbinen, från
vars avlopp den går till samma skorsten. Vid fullast har
gasen vid utloppet i fria luften en temperatur av blott ca
280°C, vilket visar att bränslets värmeenergi väl
tillvaratagits.

Kraftöverföring ocli manövrering

Turbinen driver via en första kuggväxel de två i motsatt
riktning roterande ytterdelarna till två hydrauliskt
manövrerade friktionskopplingar. Dessas innerdelar är förbundna
med var sitt kuggdrev, som båda ligger i ingrepp med ett
på lokets blindaxel monterat större kugghjul. Turbinen
roterar alltid åt samma håll, men blindaxelns och
drivhjulens rotationsriktning beror på vilken av de två
friktionskopplingarna som är tillslagen. Det i växellådan alstrade
friktionsvärmet överföres medelst en värmeväxlare till
drivgasarens kylvatten.

Manövreringen av maskineriet sker på pneumatisk väg.
Föraren startar drivgasaren med tryckluft, lägger med en
väljarspak in friktionskopplingen för önskad färdriktning
och släpper med körhandtaget in luft i lokets
manöversystem. Vid ett bestämt värde på trycket i detta skiftar
växelventilen över och turbinen börjar dra. Genom att
släppa in mer luft i manöversystemet ökar föraren
dragkraften, ty systemets tryck bestämmer den av
bränslepumparna insprutade bränslemängden. Då luft släpps ut
ur systemet, minskas dragkraften.

Värmet från drivgasarens kylvatten och smörjolja
bortförs genom två kylbatterier vid ena änden av drivgasaren.
Mellan batterierna finns en av drivgasaren driven
fördelningsväxel, som med kilremmar driver två kompressorer
för startluft och bromsluft samt en generator för belysning
och drift av en i huvens tak placerad cirkulationsfläkt.
Huven i lokets andra ände inrymmer den nämnda
värme-generatorn och övrig elektrisk utrustning.

På grund av det nya lokets ringa vikt, dess höga effekt,
goda dragkraft och ringa bränsleförbrukning har man på
järnvägshåll stora förväntningar på dess allmänna
lämplighet för järnvägstrafik, speciellt på banor med lätt
överbyggnad men med relativt tung trafik. Man kommer
närmast att sätta loket i regelbunden trafik mellan Halmstad
och Nässjö, bl.a. för att få utrönt dess olika driftegenskaper
vid en längre tids tågtjänst under krävande
trafikförhållanden. Erik Nothin

Fig. 6. 1 300 hk gasturbin; 1 000 hk effekt vid drivhjulen.

Ett "flygande tefat"-projekt har i Kanada utarbetats
på statlig beställning. Projektet, varom inga detaljer ges,
har dock nedlagts sedan man spenderat ca 20 Mkr. på det.

En rysk V-2 robot uppges ha 500 km räckvidd, vilket är
ungefär dubbelt så mycket som den ursprungliga tyska
roboten hade. Motsvarande amerikanska tvp av i dag har
ca 300 km räckvidd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free