- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
185

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1955

185

Kolväten orsakar också minskning av polystyrens kritiska
töjning. Man har t.ex. funnit att om plasten behandlas med
fotogen tål den inte större spänning än 14 kp/cm2. Fotogen
och särskilt n-heptan har därför använts för bestämning
av polystyrendetaljers tendens till sprickbildning. Vid all
kemisk påverkan av plasten blir effekten större vid
höjning av temperaturen.

Av särskilt intresse synes vara att mejeriprodukter
inverkar på polystyrens kritiska töjning. Muggar av polystyren
som regelbundet används till mjölk har visat sig ha kort
livslängd. Det anses att orsaken härtill är smörfettets
inverkan. Normalt sitter ett tunt mjölkskikt kvar på
plast-vtan efter diskning, och mjölkfettet kan därför få lång
inverkningstid. Man har nämligen funnit att även relativt
visköst fett tränger in i plasten och därför inte kan
avlägsnas genom diskning.

Det har visats att mjölkmuggar av polystyren vid 24°C
spricker för 30—40 kp/cm2 påkänning. Vid ca 50°C torde
den kritiska spänningen vara ca 20 kp/cm2 och i hett
skölj-vatten bara ca 15 kp/cm2. En stor del av den påkänning
som behövs för att plasten skall spricka torde i sista fallet
uppstå genom ojämn termisk utvidgning.

Sprickor tenderar att "läkas" med tiden, om den
spänning, som orsakat dem, avlägsnas och plastföremålen hålls
vid något förhöjd temperatur. Inre och yttre sprickor i
formsprutade eller formpressade polystyrenstavar, vilka
uppstått i luft, metanol eller heptan, läktes t.ex. inte
märkbart under 1 000 h vid 24°C men hade vid 80°C påtagligt
minskats efter 100 h och nästan försvunnit efter 600 h.
Plasten vann dock inget eller obetydligt i hållfasthet
genom sprickornas läkning. Metanols eller heptans verkan
kan alltså inte hävas på detta sätt (E E Ziegler i
Material & Methods juni 1954 s. 93; Engineers’ Digest juli 1954
s. 265). SHl

Elektrolytisk framställning av titan. Vid sökandet efter
billigare processer för framställning av titan tycks
elektrokemiska förfaranden (Tekn. T. 1954 s. 339) ha trätt i
förgrunden på senare tid, åtminstone i USA.

Ur monoxiden kan man sålunda erhålla titanmetall med
99 «/o renhet genom elektrolys i smälta av alkaliska
jordartsmetallers halogenider. Härvid införs titanmonoxid i
finfördelad form i smält kalciumklorid. Vid elektrolys av
blandningen får man vid järnkatoden en utfällning av löst
packade titanpartiklar i en grundmassa av kalciumklorid.
Metallen utvinns ur denna blandning genom läkning med
vatten.

Det enligt denna metod erhållna titanet är i allmänhet
inte lika rent som nuvarande handelstitan, men genom
utveckling av förfarandet kan det möjligen bli av
ekonomisk betydelse. Utgångsmaterialets renhet är av största
betydelse. Reaktionsmekanismen är inte fullt känd, men
man tror att monoxiden går i lösning och joniseras. I
avgaserna vid elektrolysen har man påvisat kolmonoxid, klor
och spår av titantetraklorid.

Flera metoder för framställning av titanmonoxid har
utarbetats. Vid den, som anses mest lovande, får titankarbid
reagera med zink- eller magnesiumoxid varvid monoxiden
bildas under utveckling av kolmonoxid och metallisk zink
resp. magnesium. Reaktionsblandningen upphettas till så
hög temperatur att zinken eller magnesiet avdunstar
varvid titanmonoxid blir kvar som rest. Råmaterial med stor
renhet fordras för att utbytet av monoxid skall bli
tillräckligt stort.

Ur kaliumtitanfluorid i smält natriumklorid kan man
erhålla titan av god kvalitet genom elektrolys i relativt enkel
apparatur. Produkten har ungefär samma hårdhet, seghet
och andra fysikaliska egenskaper som dagens handelstitan.
Processen kan emellertid genomföras bara med kemikalier
av reagenskvalitet som ytterligare renats genom
förelektro-lys med en grafitelektrod. Relativt saltfri metall bildas i
katodutfällningens yttre delar. Ur de saltrika inre delarna
kan titan utvinnas genom läkning med vatten.

Elektrolytisk rening av råtitan, innehållande ca 90 °/o
titan och 3—4 °/o magnesium, ger enligt uppgift mycket
bättre resultat om klor sätts till den kloridsmälta som
används som bad. Titanet fås i form av en
sammanhäng-gande massiv beläggning på katoden i stället för som en
svampig saltbemängd massa. Råtitanet kan erhållas ur
titandioxid genom reduktion med stort överskott (tio
gånger stökiometrisk mängd) på magnesium (Chemical &
En-gineering News 17 maj 1954 s. 1998). SHl

Gasers värmeledningsförmåga vid höga tryck.
Mätningar av värmeledningsförmågan hos gaser vid tryck
från 1 till 200 bar har gjorts i en apparat med ett mycket
tunt gasskikt, endast 0,2 mm tjockt. Apparaten
kalibrerades med gaser av atmosfärtryck med känd
värmeledningsförmåga. Prov har gjorts med kväve, metan och argon vid
53°C och med etan vid 42, 57 och 67°C.

Resultaten av mätningarna har sammanförts i diagram.
Kvoten av värmeledningsförmågan A vid trycket i fråga
och värmeledningsförmågan vid trycket 1 bar och
samma temperatur har i dessa insatts som funktion av
reducerat tryck pr = p/ph- och reducerad temperatur Tr = T IT k,
där p/c och Tk är kritiskt tryck och kritisk temperatur. För
alla de undersökta gaserna utom för etan erhölls
samstämmiga resultat, vilka även stämde med mätningar med
koldioxid och etylen.

Beräkningsdiagram, fig. 1, har gjorts upp på bas av
mätningsresultaten. Sannolikt kan dessa diagram även
användas för gasblandningar, som icke är för komplicerade
och icke innehåller komplicerade gaser. För
gasblandningar som innehåller koldioxid kan man dock troligen inte
använda diagrammen (J M Lenoir, W A Junk & E W Comings
i Chemical Engineering Progress okt. 1953 s. 539). Wll

Fig. 1. Värmeledningsförmåga ). för gaser (utom etan) som
funktion av reducerat tryck och reducerad temperatur; A,
värmeledningsförmåga vid given temperatur och trycket
1 bar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free