- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
187

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 1 mars 1955 - Nya metoder - Gasturbinprocess med undertryck, av Iva Maasing - Fotoelektrisk sättmaskin med minne, av L Pihl - Epoxiharts som isolermedel vid elektriska motorer, av Torsten Johansson - Germanium ur zinkmalm, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1955

187

Fig. 2. Schema för gasturbinprocess; 1 brännkammare, 2
turbin, 3 undertryckskammare, 4 kompressor.

typ. Då gasvolymerna är stora blir även anläggningens
volym stor jämförd med en vanlig gasturbins för samma
effekt. Vidare måste även kompressorns skövlar vara av
värmebeständigt material, som dessutom även måste vara
syrabeständigt, då på grund av vatteninsprutningen
frätande syror bildas i gaserna. Vidare ökar
strömningsförlusterna i kompressorn vid denna blandning av gas och vatten,
varför kompressorverkningsgraden blir relativt låg (J A
Kindelan vid 4:e Internationella Automobiltekniska
Kongressen i Madrid 1952). Iva Maasing

Fotoelektrisk sättmaskin med minne. I USA har
elektroniken på allvar börjat revolutionera den grafiska
tekniken. Sålunda har man i en fotosättmaskin, typ Photon,
utarbetad av två franska elektroingenjörer Higonnet och
Moyroud vid Graphic Arts Research Foundation,
Cambridge, Mass., kombinerat ett elektriskt minne, en
automatiskt styrd kamera och en skrivmaskin till en enhet som
levererar en positiv film av den satta texten. Finessen med
maskinen är att man skriver texten som på en vanlig
skrivmaskin, varvid varje tangent vid nedslaget ger en
impuls till det elektroniska minnet. Sättaren ser därvid
den maskinskrivna texten framför sig. Uppkomna fel kan
justeras genom att slå ned en tangent varvid minnet kan
radera ut och uppta ny impuls. När raden är korrigerad
sätter maskinen texten fotografiskt på en film, som ligger
i en automatisk kamera.

Typerna sitter framför kameran negativt på en film i
form av ett hjul, som styres av det elektroniska minnet.
Varje bokstav i raden fotograferas i förminskad eller
förstorad skala. Samtidigt utsluter maskinen vid sättningen
så att raden får rätt längd. Framför hjulet, som håller
typerna, finns ett linssystem och en projektor som arbetar
stroboskopiskt. Filmen tages efter sättningen ut ur
kameran och framkallas på vanligt sätt. En fördel med denna
maskin är, förutom de rent tekniska fördelarna, att den
kan skötas av en maskinskrivningskunnig kontorsflicka.
I Amerika har några maskiner iordningställts och
användes för sättning av eftertextannonser.

Genom att den fotografiska sätteritekniken kan
kombineras med en ny metod för etsning av hela tryckplåtar
väntas denna fotosättmaskin i kombination med Dow
Chemical Company’s etsmaskin helt förändra och förenkla
tidningsutgivningen. Förhoppningarna är mycket stora i
USA allra helst som maskinen sätter upp till 480 nedslag
i minuten. (Christian Science Monitor 17 dec. 1954 s. 5).

L Pihl

Epoxiharts som isolennedel vid elektriska motorer.

För vissa elektriska motorer som skall arbeta under
mycket svåra förhållanden är de metoder, som vanligen
användes för lindningsisolering mindre tillfredsställande.
När de pappersisolerade spolarna läggs in i statorspåren,
blir isolationen på vissa punkter hårt pressad mot järnet
och vidare uppstår en mängd små luftfyllda håligheter.
Vid den efterföljande isoleringen, som vanligen utförs med
fenollack, kan impregneringsmedlet då ej tränga in
tillräckligt jämnt i pappersisoleringen. Följden av detta blir
försämrad värmeavgivning och att fukt lättare kan tränga in
i isoleringen.

För att möta dessa svårigheter har en isoleringsteknik
utvecklats vid vilken man använder isolermedel innehål-

lande epoxiharts och kallat Epoxylite. Detta har låg
viskositet i flytande form och får hård yta efter torkningen.

Innan lindningen anbringas sänks statorn ned i
isoler-ämnet. Efter torkning erhålles ett med järnet fast förenat
isolerskikt. Härigenom fordras ingen pappersisolation i
spåren. Statorn lindas sedan på vanligt sätt.

Vid den slutliga isoleringen används en epoxilack, som
ger god täckning. Volymändringen hos detta ämne är
mindre än 2 °/o.

Under torkningen efter impregneringen rinner en del
iso-lerämne av från lindningen. För att komma till rätta med
detta problem har en speciell pasta, baserad på Epoxylite,
framställts. Med detta material skapas ett tätande hölje
på lindningens luftgapssida. Innanför skalet hälls
epoxilack, som tränger in i alla håligheter. Resultatet blir en
mycket hållbar lindning, som är försedd med ett
svårgenomträngligt skal.

Metoden tillämpades första gången hösten 1953 och goda
resultat har hittills uppnåtts (Power nov. 1954 s. 122).

Torsten Johansson

Germanium ur zinkmalm. Germanium förekommer
tillsammans med gallium’, arsenik och kadmium i komplexa
zink- och blymalmer (Tekn. T. 1952 s. 985). Sådana
bearbetas nu i betydande skala i USA. De anrikas genom
flotation, rostas för avlägsnande av en del av svavlet och
löses i förbrukat elektrolytiskt bad. Lösningen försätts
med järn och mangan, utfällda föroreningar filtreras från,
och zinken utvinnes genom elektrolys.

Vid fällningen följer germanium till största delen med
järn, arsenik, kadmium, koppar och andra element.
Fällningarna bearbetas på kadmium och andra värdefulla
metaller varvid mycket germanium följer med återvunnen
zink och slutligen kommer tillbaka till elektrolyten. Även
vid bearbetning av zink-blymalmer följer germanium med
zinken.

Vid elektrolys av zinksulfatlösningar medför närvaro av
bara 1 mg/1 germanium en avsevärd sänkning av
strömutbytet. Detta upptäcktes redan 1917 och man har sedan
dess avlägsnat germanium i elektrolyten men har inte
tillvaratagit det därför att efterfrågan på denna metall
saknats. Under och efter andra världskriget förändrades
emellertid situationen, och man utvinner nu germanium i
kommersiell skala. Den teknik, som används vid
utvinning av zink, bly och kadmium ur dessa malmer,
bestämmer den metod som är lämpligast för kommersiell
framställning av germanium.

Detta förångas tillsammans med andra metaller vid
hög-temperatursintring av en blandning av kol, salt och rostad
zinkmalm, innehållande 0,01—0,015 °/o Ge. Det vid
avkylning av ångorna bildade, finfördelade, fasta materialet
samlas i en Cottrell-apparat och behandlas med svavelsyra
varvid bly faller ut som sulfat medan övriga metaller går
i lösning. Till denna sätts zinkstoft i nätt och jämnt
tillräcklig mängd för fällning av koppar och germanium
(kadmium förblir då i lösning). Fällningen löses på nytt
i svavelsyra, och lösningen försätts med zinkstoft. Den
härvid erhållna fällningen rostas och löses i stark saltsyra
varefter germaniumklorid destilleras från lösningen.

För varje råvara måste man emellertid utarbeta en
särskild teknik. Man har t.ex. vid bearbetning av
zinksulfid-koncentrat, innehållande 62,1 °/o Zn, 0,37 °/o Pb, 0,38 %> Cd,
0,012 % Ge, 1,29 °/o Fe, 0,18 °/o Ca, < 0,01 % As och 2,7 °/o
olösligt, utvunnit 90 °/o av bly, germanium och kadmium
genom förångning vid minskat tryck och 900°C.

Germaniumoxid har erhållits ur germaniumhaltig
zinkmalm, innehållande Pb, As, Cd, In, Sn och Sb, genom
dennas behandling med saltsyra och destillation i
klorgas-ström varvid germaniumtetraklorid och arseniktriklorid
avdrivs. Destillatet fälls med svavelväte, fällningen löses i
het 50 °/o natronlut, och klorgas leds in i lösningen
varvid arseniken oxideras till femvärd. Därefter sätter man
till koncentrerad saltsyra, och destillationen i klorgas-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free