- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
207

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1955 - Modern järnmalmsanrikning, av Sven Sjöberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1955

Våtmekanisk anrikning

Vid våtmekanisk anrikning har man för grövre
gods alltmera övergått till sjunk-flytmetoder.
Malmer, innehållande magnetiska och
omagnetiska malmmineral i blandning, anrikas dock
fortfarande i stor utsträckning med
sättmaskins-metoder. De moderna sättmaskinerna kan sägas
bygga på den gamla Hancock-maskinen.
Maskinerna är i princip breda skakrännor med botten
av siktduk, genom vilken fingodset ursiktas och
separeras för sig, under det att den erforderliga
pulsationen erhålles genom separationskärlets
rörelse i det fasta vattentråget. Grövre
koncentrat och avfall tas ut genom bräddavlopp i
utmatningsändan. Exempel på sådana moderna
sättmaskiner av stor betydelse i Nordamerika är
Yuba-, Remer- och Dorrco-jiggar.

Även i Sverige har man börjat utnyttja
skakrännan i anrikningssyfte. Jonas Svensson har i
Stripa utexperimenterat en metod, där den
kända tendensen till uppdelning efter egentlig vikt
vid transport i skakränna förstärks genom
tillförsel av järnmalmsslig. Godsströmmen uppdelas
sedan av en horisontell skiljetunga i en
gråbergsfraktion och en malmfraktion, under det att
slig-mediet frånsiktas och returneras till rännans
på-matningsända.

Finkornsanrikningen har utvecklats efter helt
nya linjer under de senaste tio åren. Det är
framförallt tre nya alternativ, som
anrikningsingenjören i dag har att välja mellan, vid
hämatit-anrikning på finkornsområdet, nämligen spiral-,
cyklon- och flotationsanrikning. Ingen av dessa
metoder tillämpas ännu i någon nämnvärd
omfattning i vårt land.

På basis av utförda anrikningsförsök och den
omfattande erfarenhet man numera har
utomlands, står det klart, att våra gamla
skakbords-verk i allmänhet icke längre motsvarar nutida
fordringar på kapacitet, utbyte och minimum av
d rif tövervakning.

Anrikning med Humphreys spiraler sker på
ungefär samma kornstorleksområde som gäller för
skakbordsbehandlingen (0,1—2 mm).
Anrikningsresultatet är i regel fullt likvärdigt men
spiralerna är ändock mycket överlägsna vid
rationell anrikning i stor skala, när
utrymmesbehov och enkel godsdistribution är väsentliga
faktorer.

Cyklonanrikningen har utomlands fått allt
större betydelse men torde ännu icke ha nått den
utveckling, som vore önskvärd för våra
förhållanden. Med cykloner anrikas enligt
sjunk-flyt-principen 0,3—6 mm gods. Cyklonanrikningen
lämpar sig utmärkt för malmer, som eljest
anrikas genom vaskning och därvid befrias från
kiselsyrahaltigt siam, t.ex. Salzgitters
oolitmal-mer och Mesabi Ranges "wash ores". Att
järnhalten i avfallet härvid uppgår till ca 30 % har
mindre betydelse.

Fig. 3. Sydvaranger-separatorer.

Flotationsanrikning

Flotationsanrikning av blodstensmalm har på
sistone fått ny aktualitet, sedan det visat sig, att
man nått mycket goda anrikningsresultat med
enkla medel och billiga reagens. Metoden är
relativt dyrbar i jämförelse med den våtmekaniska
anrikningen, men tar man hänsyn till det större
metallutbytet (tabell 3), ger nog
flotationsanrik-ningen i de flesta fall bättre ekonomiskt
totalresultat. Flotationen av fosforrika malmer
innebär i vissa fall fördelen, att man icke behöver

"trycka" apatiten utan kan anrika denna med
hämatiten.

Den erforderliga finmalningen innebär
emellertid en nackdel genom att man erhåller en
svårsintrad slig. De mellansvenska
blodstensmal-merna innehåller dock i regel stora mängder
magnetit. Man kan därför ofta framställa en
godtagbar slig genom blandning av grov
magnetit-slig och finkornig hämatitslig.

Avvattning

Järnmalmssligerna har till på senare år
avvattnats på skakavvattnare av olika slag. Den bästa
maskinen härvid är säkerligen Löwenhielms av-

Tabell 3. Järnhalt i ingående gods, slig och avfall vid
anrikning av blodstensmalm från Risbergsfältet enligt olika
metoder

Skakbord Spiraler Cykloner

Magnetit-
Kisel-medium järns-

Flotation

medium

°/o °/o °/o °/o °/o

Ingående gods 35 45 45 15 24

Slig ......... 63 61 58 49 44J

Avfall ...... 14 10 33 8 5

Dessutom 4 °/o P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free