- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
243

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1955

243

Plätering med titan ocli zirkonium. Titan kan
press-fogas kallt både vid sig självt och vid stål, aluminium eller
koppar. Såväl den rena metallen som några av dess
legeringar kan vidare pressfogas vid förhöjd temperatur. Man
kan därför vänta att plätering med titan kan utföras
varigenom relativt dyrbar metall kan sparas i vissa fall.

Titan- och zirkoniumpläterade metaller kan tänkas få
många användningar inom industrin varvid titans och
zir-koniums goda korrosionsegenskaper utnyttjas. Härvid
används ett tunt skikt av dessa metaller på en grundmetall
som bestämmer kombinationens mekaniska egenskaper och
till stor del dess pris. Man kan emellertid också tänka sig
användning av titan som grundmetall med ett tunt
överdrag av en annan metall som underlättar hårdlödning eller
svetsning, ger goda friktionsegenskaper eller skyddar mot
oxidation vid hög temperatur.

Kombinationen titan—aluminium synes kunna bli av
intresse för flygplansindustrin inom vilken titanpläterade
aluminiumlegeringar möjligen kan ersätta sådana
pläte-rade med renaluminium (Alclad). Koppar—titan bör
kunna bli till nytta i kemiska fabriker till kokare och
reaktionskärl då denna kombination möjliggör utnyttjande av
koppars stora värmeledningsförmåga, relativa prisbillighet
och lättillgänglighet samt titans goda korrosionsmotstånd.

Vid brittiska försök att titanplätera genom varmvalsning
har man förberett metallytorna genom betning, avfettning
och uppruggning med borste. De lades sedan samman, och
man inneslöt arbetsstycket i ett metallhölje för att hindra
förorening av fogytorna genom luftens inverkan under
varmvalsningen. Denna utfördes sedan med sådan
reduktion att fogen blev stark och metallskikten fick önskad
tjocklek.

Höljet svetsades samman varvid oxidation av metallerna
i det undveks genom kylning av dess mittparti. Man kan
undvika att höljet under valsningen klibbar vid metallerna
på flera sätt, t.ex. genom oxidation av dess ytor.

Valsningstemperaturen bestäms av metallernas
egenskaper och deras diffusionshastighet i fogytan. Vid
titanpläte-ring av aluminium måste man t.ex. använda så hög
temperatur att titanet inte brister men inte så hög att
alumi-niet smälter; för titan—koppar kan betydligt högre
temperatur användas, men man får inte stegra denna så
mycket att tjocka, spröda diffusionszoner uppstår.

Med zirkonium har man uppnått samma resultat som
med titan. En skillnad är dock att aluminium inte kan
plä-teras med zirkonium framställt enligt Kroll-processen
därför att detta brister vid valsningen. Zirkonium erhållet
enligt jodidprocessen kan däremot pläteras på aluminium
och dess legeringar (J E Hughes i Metal Treatment & Drop
Forging sept. 1954 s. 431). SHl

Selenlikriktares belastningsförmåga. Selenlikriktare har
fått ökad användning inom industrin då de är billiga,
utrymmessparande och lättskötta enheter, som kan placeras
i närheten av belastningstyngdpunkten. På grund av detta
försiggår ett betydande utvecklingsarbete på denna typ av
likriktare (Tekn] T. 1954 s. 82).

Märkdata för selencellerna anges med avseende på ström
och spänning. Den grad av överbelastning, som kan
tilllåtas, beror på kylsystemet, omgivningens temperatur och
belastningsperiodens längd. Långvarig överbelastning bör
undvikas, då cellernas åldring härvid påskyndas varigenom
verkningsgraden försämras. Strömbelastningsförmågan
beror på spänningen, så att normalt plattor avsedda för låg
spänning kan föra stor ström.

Vid selenlikriktare används både normal och forcerad
luftkylning. Genom forcerad luftkylning, som ofta
används vid enheter större än 5 kW, kan kapaciteten hos
selenplattorna ökas med 100—150 °/o. Härvid uppstår dock
större spänningsvariation mellan tomgång och fullast än
vid normal luftkylning. I senare fallet kan man räkna med
en differens på 8—10 °/o, medan den vid forcerad kylning
uppgår till 10—20 %>.

Verkningsgraden ligger hos oreglerade selenlikriktare vid
ca 90 °/o i bästa fall och är inom ett stort område nästan
oberoende av belastningen. I motsats till roterande
omformare är verkningsgraden oberoende av enheternas storlek
(Power nov. 1954 s. 85). Torsten Johansson

Pulvermetallurgiskt framställt kroni-nickelstål. Man

kan tillverka ståldelar med relativt stor hållfasthet och
mycket god slitstyrka pulvermetallurgiskt genom att sätta
mindre mängd krom-nickellegering i pulverform till
järnpulvret före dettas pressning. Vid sintringen får man då
ett legerat stål utan att använda infiltration eller andra
sekundära processer.

Vid de lovande försök som hittills gjorts i USA med
denna metod har man använt kromnickel med 50 °/o Cr, 50 °/o
Ni och 80 »/o Cr, 20 °/o Ni. Järnpulvret var först
elektrolytiskt, men man har senare använt reducerat pulver som
förlorar högst ca 0,3 °/o i vikt vid reduktion med vätgas.
Genom pressning vid 80 kp/mm2 och sintring 1 h vid
1 200°C i vätgas har material med följande egenskaper
erhållits:

Ellytiskt Reducerat

järnpulver järnpulver1

Kolhalt ............. ––- «/o 1,0 1,0 1,0 1,0 1,5
Legeringstillsats:
50 °/o Cr, 50 °/o Ni ........ 0,0 7,5 — 7,5 —
80 °/o Cr, 20 °/o Ni ........ 0,0 — 2,5 — 2,5
Täthet ............. ... kg/1 7,12 7,10 6,94 6,80 6,79
Brottgräns ........ kp/mm2 48 70 69 72 76
Förlängning ........ ..... °/o 4,0 4,6 2,5 2,5 2,5
Hårdhet ...... Rockwell B 78 90 99 100 97
1 0,25 °/o viktförlust i vätgas.

Det legerade materialet har tydligen avsevärt större
hållfasthet än det olegerade, och skillnaden kan ökas
ytterligare något genom värmebehandling av det förra. Vid
vattenkylning från 840°C och anlöpning fick t.ex. material
av elektrolytpulver med 1 %> C och 7,5 °/o 50 Cr-50
Ni-lege-ring följande egenskaper:

Anlöpning Brottgräns Förlängning Hårdhet

1 h vid °C kp/mm2 V o Rockwell B

200 86 2,4 106

320 82 2,0 101

430 75 3,0 99

Även i detta fall pressades pulvret med 80 kp/mm" och
sintrades 1 h i vätgas vid 1 200°C. Material med större
hållfasthet fås vid sintring i 2 h, men denna tid anses för
lång vid kommersiell tillverkning. Bästa sintringsatmosfär
uppges vara torr vätgas, men andra billigare gaser, t.ex.
dissocierad ammoniak, kan också användas; materialets
hållfasthet blir emellertid då mindre (E Gordon, W V
Knopp & J D Shaw i Materials & Methods okt. 1954 s. 107).

SHl

Konstgjord "äkta" silkesfiber. Man anser tämligen
säkert att spinning av fibroin, det material silkesmasken
använder till sin kokong, kan genomföras tekniskt.
Silkesmasken är en ganska lat varelse som sakta drar ut fibroin
ur sina spinnkörtlar i form av ett gel med ca 28 °/o
torr-substanshalt. Man måste kunna uppnå oerhört mycket
större spinnhastighet i en maskin, och man tror att
starkare fibrer härvid kan erhållas.

Hittills har man emellertid inte kommit underfund med
hur spinningen skall genomföras. En våtspinningsmetod,
som utarbetats i Japan, är emellertid kanske ett steg i rätt
riktning. Man använder en spinnlösning av fibroin i
na-triumhydroxid, ammoniak och koppar(Il)hydroxid. Ett surt
spinnbad används (Chemical & Engineering News 4 okt.
1954 s. 3965). SHl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:31:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free