Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 15 mars 1955 - Nya metoder - Klorkautschuk direkt ur latex, av SHl - Kemisk blankpolering av aluminium, av SHl - Elektrisk vindmätare, av F Ö - Segt rostskydd av emaljtyp, av SHl - Avsaltning av vatten med jonutbytesmembran i multipelcell, av Bror Wenke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
TEKNISK TIDSKRIFT
Nya metoder
Klorkautschuk direkt ur latex. Tidigare framställdes
klorkautschuk uteslutande genom klorering av
gummilösningar. Strax efter andra världskriget utarbetade man
emellertid i Holland ett förfarande för tillverkning av
klorkautschuk direkt ur latex. Det är enklare än de äldre
metoderna och uppges ge en produkt med mycket goda
färgtekniska egenskaper. Vidare kan den emulgeras särskilt
lätt därför att den består av partiklar med samma form
som i latex.
Ur gummiträden erhållen latex med ca 35 °/o
torrsubstans-halt koncentreras på produktionsorten till 60 %> genom
centrifugering och transporteras till Europa. Där
stabiliseras emulsionen först mot syror och kloreras sedan i surt
medium varvid en klorkautschukemulsion fås. Denna kan
användas direkt till latexfärger. Man kan också frånskilja
och torka klorkautschuken och får då ett pulver som
används till färger med bindemedlet i lösning (H A W
NlJ-VELD & J L Poldervaart i Kautschukanwendungen h. 3
1954 s. 54). SHl
Kemisk blankpolering av aluminium. En brittisk
metod att göra aluminiumytor blanka består i doppning av
metallen i en blandning av mineralsyror, innehållande en
liten mängd metalljoner. Man rekommenderar sålunda en
blandning av 78 vol-°/o fosforsyra (specifik vikt 1,75), 11
vol-°/o salpetersyra (specifik vikt 1,42) och 11 vol-°/o
svavelsyra (specifik vikt 1,84) i vilken lösts 0,86 g/1
järn(II)-sulfat (FeSOé • 7 H20).
Vid kommersiell användning har man lämpligen
lösningen i en behållare av rostfritt stål. Poleringen sker vid 95—
100°C genom doppning 15—60 s. Optimal temperatur och
doppningstid är olika för olika aluminiumlegeringar. Man
kan utan olägenhet upprepa doppningen om den första
skulle visa sig för kortvarig. Vid lägre temperatur fordras
längre behandlingstid. Vid doppning av 99 °/o
aluminiumplåt i 15—20 s vid 100 och 115°C avtar dess tjocklek med
5—7,5 över 115°C blir metallytan halvmatt.
Vid användning växer badets aluminiumhalt så
småningom. Härvid erhålls allt blankare ytor tills lösningen
blir övermättad varvid frätgropar börjar uppstå. Man bör
då dra av den klara lösningen och göra ett nytt bad av
50 % av denna och 50 °/o färsk blandning. Resten av den
avdragna lösningen kan användas för ersättning av den
vätska som häftar vid metallen när den tas upp ur badet.
Fel, såsom gropar och fåror från strängpressning,
avlägsnas inte fullständigt vid behandlingen. Efter poleringen får
ytan inte beröras med fingrarna och måste omedelbart
skyddas för att dess reflexionsförmåga inte skall minskas
genom oxidation. Ett mycket tunt skyddande ytskikt, som
obetydligt minskar metallens reflexion, kan erhållas genom
anodoxidation. Man kan också dra över ytan med en
färglös eller färgad lack.
Ängor och stänk från syrabadet avlägsnas lämpligen
genom att man suger luften över det genom en skrubber där
den tvättas med vatten (Light Metals nov. 1954 s. 348).
SHl
Elektrisk vindmätare. Vindstyrka och vindriktning kan
mätas med en strömningsmätare som har utvecklats
närmast för registrering av luftströmmar vid aerodynamisk
forskning. Den mest framträdande egenskapen hos detta
mätdon är, att det har liten tröghet och därför ger
korrekta mätvärden även vid hastiga strömningsändringar och
tryckvågor.
Mätdonet består av en tunn och lätt metallglob med
50 mm diameter, som är fästad på en lätt rörformig
hävarm, fig. 1. Under vindkrafternas inverkan böjs hävarmen
åt sidan. Utböjningen är mycket liten även vid den högsta
vindstyrka för vilken instrumentet är dimensionerat.
Böj-påkänningens storlek registreras med två trådtöjnings-
Fig. 1. Mätdon för
vindstyrka och
vindriktning.
givare placerade 90° förskjutna i förhållande till varandra
inuti röret.
Varje trådtöjningsgivare är kopplad till en separat brygga
och en kombination av de båda töjningsmätningarna ger
ett värde på vindstyrka och vindriktning. Förstärkningen
av mäteffekten kan anpassas så, att visande eller
registrerande instrument kan anslutas till mätdonet. Mätdonet kan
även användas för mätning av strömningar i vatten och
andra vätskor samt för mätning av stötvågor,
explosionstryck och strömningsmängder (Electrical Engineering 1954
h. 11 s. 1051)^ F Ö
Segt rostskydd av emaljtyp. I USA har man börjat
tillverka ett silikat som enligt uppgift kan anbringas på stål
till en kostnad jämförbar med priset på varmförzinkning.
Silikatet smälts på metallen vid 480—650°C och kan
därför anbringas på stålföremål utan att dessa formförändras.
Beläggningen sägs ha god kemisk resistens och goda
dielektriska egenskaper samt motstå splittring, repning och
nötning.
Emaljen, som kallas Porcenell, framställs av en typ av
sand som påstås finnas bara i norra Michigan. Den
tillverkas nu i en anläggning för 9 000 t/år, vars produktion
dock snabbt kan trefaldigas. Beläggningen anbringas på
den rengjorda metallytan i form av en färgliknande
vätska. Man kan härvid använda doppning eller sprutning.
Den torkas först och bränns sedan på ca 5 min.
Emaljskiktet görs vanligen 0,05 mm tjockt.
Fel i emaljen kan lagas på föremål där de står, om deras
utseende är av underordnad betydelse. Det sägs sålunda
vara möjligt att svetsa samman emaljerade rör och
därefter belägga svetsen. Härvid sprutas materialet på och
smälts sedan med acetylen-syrgaslåga (Business Week
30 okt. 1954 s. 92). SHl
Avsaltning av vatten med jonutbytesmembran i
multipelcell. Den praktiska utvecklingen av metoder för
vattens avsaltning med permselektiva membran i multipelcell
(Tekn. T. 1954 s. 811, 865) har för närvarande nått fram
till en första serietillverkning av kommersiella aggregat av
varierande storlek, från den lilla enheten av en radiolådas
storlek för sportstugan i havsbandet till stora marina och
industriella utrustningar.
Metoden lämpar sig bäst för partiell avsaltning av bräckt
vatten och havsvatten ner till restsalthalter om 300—500
mg/1. Ytterligare minskning av salthalten är möjlig men
ekonomiskt ofördelaktig. I de fall, där en total avsaltning
kan vara önskvärd, såsom ofta vid beredning av matar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
