- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
259

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1955

259

Möjligheter att reducera inverkan
av grova konstruktionsfel

Professor Sven Olof Asplund, Göteborg

62.002.2

Den "grova" delen av avsiktliga och omedvetna
personliga fel synes böra uteslutas ur den
statistiska brottriskteorin (Tekn. T. 1955 s. 61). Grova
fel kan mångfaldigat överskrida alla rimliga
gränser. Deras inlemmande i den statistiska
brotteorin kan väntas leda till oformliga
dimensioner och dessa i sin tur till en spelstrategisk
ökning av avsiktliga grova fel ("fusk").

En del av de "grova" brottriskerna kan
hänföras till konstruktörernas oskicklighet, misstag
eller vårdslösa uraktlåtenhet; en annan del åter
kan bero på vinningslystnad hos
konstruktörernas uppdragsgivare, som må heta byggherrar
eller byggare, resulterande i påverkan till
onormalt höjda katastrofrisker.

De grova och avsiktliga felens amplitud är
sålunda så stor att de måste huvudsakligen
uteslutas ur den statistiska brottriskteorin. Därför
blir det ännu mer angeläget att begränsa dessa
fel med andra medel. Därvid finns det, oavsett
genomförbarheten, alla arbetsformer att välja
på, från den mest rigorösa kontroll och
siffer-granskning, rent av personligen av
generaldirektören i ett stort ämbetsverk, ned till en mycket
mer produktiv men mindre säker kontroll; och
ifrån de strängaste vedergällningar för
försummelser ned till en ganska obegränsad
ansvarsfrihet för alla parter. För de enklare
arbetsformerna talar även här den ekonomi och den minskade
dödsrisk man vinner i andra grenar av
samhällets verksamhet när byggnadsproduktionen
underlättas och förbilligas. För hårdare kontroll
och straff talar det i och för sig lovvärda
strävandet att nå det ouppnåeliga målet fullkomlig
säkerhet. Det gäller emellertid för byggandet att
söka finna det balanserade medelläge där
kontroll och ansvar är tillräckliga för att eliminera
den allra största delen av de personliga felkällor,
som denna diskussion avser.

Det är av intresse att tänka efter vilken faktor
det kan vara som "normalt" håller personfelen
nere. I det ursprungliga, samhälleligt oreglerade
"naturtillståndet" får byggherren som skall ha
det färdiga bygget, underkasta sig lagen att om
han inte ser upp med ögonen så får han se upp
med pungen. Han får själv övertyga sig om att

bygget är räntabelt, och om att
förutsättningarna för räntabilitets- och
utförbarhetsberäkning-en är tillfinnandes, såsom t.ex. att grunden kan
bära byggnaden.

Byggherren måste själv övervaka att många
förmånliga alternativ noggrant studeras och att
det till synes bästa antas till utförande. Han
måste själv uppspåra en skicklig konstruktör
för bygget och avtala med honom om att
beräkna och rita konstruktionerna.

Om byggherren därutöver kan förmå
konstruktören att utom sitt goda namn lämna en
ekonomisk ansvarsförbindelse, för förluster på
grund av oskickliga eller grovt felaktiga
konstruktioner, så mycket bättre för byggherren,
men denne kommer i regel att finna, att
konstruktören har små ekonomiska möjligheter för
att kunna teckna en dylik ansvarsförbindelse.
Konstruktionsarvodet är också så lågt att det ej
kan och ej brukar anses innefatta något som
helst ansvar för personliga misstag och
försummelser. Skulle konstruktören behöva garantera
felfrihet, måste konstruktionsarvodet höjas till
en helt annan nivå, som en byggherre torde
vägra att betala. Byggherrens intressen driver ju
konstruktören att göra billigare och mindre
säkra konstruktioner. Ett hårt pressat ansvarskrav
på konstruktören resulterar bara i att denne
"lägger på" konstruktionerna — till byggherrens
och det allmännas förlust.

Byggherren infordrar, om han inte bygger själv,
anbud från helst flera byggföretagare, "byggare".
Bland anbuden utväljer byggherren det som
synes "förmånligast" och tecknar därpå kontrakt
om att bygga. För att kunna genomföra sina
åtaganden torde en byggare mestadels behöva
vara något så när kapitalstark. Här är det
möjligt och brukligt att byggherren binder byggaren
vid ekonomiskt ansvar för tekniska fel och
brister uppkomna genom byggarens och hans
personals misstag och försummelser, som kommer i
dagen före byggets färdigställande, ja till och
med under en begränsad ansvarstid, säg två år
efter färdigställandet (Tekn. T. 1954 s. 1125).

Det är också möjligt för byggherren att avtala
med byggaren att under likartat ekonomiskt an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free