- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
260

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

TEKNISK TIDSKRIFT

svar åta sig även konstruktionerna eller
mellan-handskap för dessa. Det finns skäl både för och
emot att konstruktionsarbetet blir lidande härpå,
men detta är en fråga för sig.
Byggföretagaren kan återförsäkra sig genom
försäkringsbolag, som åtar sig att stå för
utdömda skadestånd; en dylik försäkring kan dock för
rimliga premier i praktiken endast tecknas för
ansvar gentemot tredje man.

En byggare kan visserligen teckna s.k.
montageförsäkringar emot förlust av byggnadsdelar
under byggnadstiden. Försäkringsbolagets
ingenjörer bedömer montagets äventyrlighet efter ett
övre gaffelvärde som blir ännu högre, därför att
de inte har samma insikt i montagets risker
som byggherren själv. Försäkraren torde
yttermera betänka att byggaren efter tecknad
försäkring inte kommer att genomföra montaget fullt
lika försiktigt som ifall han gjort arbetet på
egen risk utan någon tecknad försäkring bakom
ryggen.

På grund härav krävs flagrant höga premier,
helt i överensstämmelse med erfarenhet från
praktiska fall. Om byggaren själv kan bära en
kapitalförlust är det i regel många gånger
fördelaktigare för honom att försiktigt ge sig i kast
med montaget under risken att själv betala
uppkommande förluster. Konstruktionsskador som
träffar tredje man, kan däremot oftast på
rimliga villkor täckas genom försäkring;
obligatorisk sådan försäkring torde vara skälig. Ur
lagsynpunkt kompliceras frågan av att det ej
sällan är svårt att bevisa vem som bär ansvaret för
en inträffad byggnadsskada. Konstruktören
andrar att byggaren varit oskicklig, byggaren
förmenar att konstruktören förutsatt större än
yrkesmässig precision, på att byggherren är
delaktig i skadan genom andra entreprenörers
åtgärder osv.

Oavsett denna svårighet är det inte helt säkert
att skadeståndsskyldigheten i första hand eller
direkt bör åvila den på vilken felet kan
fast-naglas. Ett skadestånd måste ju primärt kunna
betalas; och en byggnadskatastrof kan röra sig
om mycket pengar. Konstruktörens arvode är
under nuvarande tillstånd så lågt att det sällan
kan byggas upp till en fond för något
ekonomiskt risktagande eller någon effektiv
ansvarighet. .

Byggnadskonstruktörernas verksamhet har
stabiliserat sig ganska likartat i skilda länder.
Högskolestudier, flerårigt arbete i en erfaren
bygg-nadskonstruktionsfirma, tillräcklig kontakt med
förhållanden på byggnadsplatser, gärna såsom
kostnadsberäknare, inköpare eller arbetsledare
hos byggnadsföretagare eller såsom kontrollant
på byggnadsplatser gör en ingenjör ägnad att på
egen hand konstruera och leda projekteringen av
en ganska osakkunnig byggherres planerade
byggnad.

I många länder "auktoriseras" sådana
konstruktörer. Där är det olagligt att begagna
konstruktionsritningar som ej utförts av auktoriserad
byggnadskonstruktör. Auktorisationen
förutsätter i regel en särskild prövning av
konstruktörens teoretiska kunnande, yrkeskännedom och
integritet.

Olika konstruktionsuppdrag fordrar sällan
likartad arbetsmängd. Då är det förklarligt om
byggherren vill uppsöka den konstruktör som
gör arbetet billigast. Dock har man velat anse det
för oetiskt av en byggherre att utlämna
konstruktionsuppdrag åt den lägstbjudande eller för
en konstruktör att konkurrera om
konstruktionsuppdrag.
Vill man se kallt på fakta torde viss
underbjudning aldrig kunna undvikas, annars skulle de
konstruktörer som inte har högsta anseende för
skicklighet överhuvud taget inte kunna skaffa
något arbete åt sig. Underbjudningen inom ett
yrke som egentligen inte kräver något kapital
för sin verksamhet, blir dock en annan orsak
till att konstruktörskårens ekonomiska
bakgrund i stort sett är otillräcklig för
ansvarstagande. Existerande konsulterande firmor har i
allmänhet intet kapital för att kunna ersätta
förluster av egna misstag.
Systemet med konstruktörernas underbjudning
samt nödvändigheten att få arbetet att gå ihop
med någon vinst inbjuder tyvärr konstruktören
till att nedlägga minsta möjliga arbete på varje
åtagande. Detta betyder återigen, att riskerna för
de personliga felen växer.

I regel kan byggherren genom kontraktet binda
byggaren vid avsevärda ekonomiska
ansvarsförpliktelser och han gör det också i regel, även om
"premien" uppenbarligen påläggs
kontraktsumman.

Det är och bör förbli byggherrens intressesak
att effektivt infordra en dylik
ansvarsförbindelse; etablerandet av detta ansvar torde ej böra
åvila allmän lagstiftning.
Byggets kontrollant är byggherrens
förtroendeman, men kontrollanten torde ännu mindre än
konstruktören vara i stånd att ikläda sig
ekonomiskt ansvar för sina förbiseenden. När
byggherren igenom kontraktet uppdrar byggandet
jämte vederbörligt ansvar åt en byggare, säger
byggherren i regel själv också ifrån, att
byggherrens, kontrollantens eller myndigheters kon-,
troll ej befriar byggaren från ansvar.

Slutligen yrkas ibland, att upptäckandet och
oskadliggörandet av grova fel i
konstruktionsberäkningar och ritningar bör åvila
myndigheterna. Det är gott och väl om dessa uppfattar
sitt arbete så allvarligt, ty därmed kan stora
samhällsekonomiska förluster undgås. Dock
torde en katastrofal situation uppkomma, ifall
övriga, åtminstone moraliskt ansvariga parter
förlitade sig på att myndigheterna skulle ansvara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free