- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
262

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2. Kamera för
fotografering av borrhål; e
kvartsfönster, g
kondensator och relä, h, i och j
kinokamera, k
kameraobjektiv (15 mm
brännvidd), m konisk spegel, n
blixtlampa, o oljedämpad
kompass.

bild av dettas vägg. Apparaten ger nämligen en serie
färgfotografier på 16 mm film. Varje bild (fig. 1) omfattar en
25 mm lång del av hålets mantelyta i plan projektion. På
7,5 m film kan man därför fotografera 22,5 m borrhål.
Kameran (fig. 2), som hänger i en armerad elkabel, tål
ett tryck av 150 m H20 och lär ge lika goda bilder av
vattenfyllda som av torra borrhål.

En kinokamera och en ljuskälla är hopbyggda i ett
aggregat inneslutet i ett 800 mm långt 70 mm rör av rostfritt
stål. I dettas nedre ända finns en oljedämpad kompass på
vars nål sitter en spegel utformad som en stympad kon
med hål i centrum. Genom detta fotograferas
kompassnålens nord-sydmärke (fig. 1 i mitten). Omedelbart
ovanför spegeln, som omges av ett cylindriskt fönster av
kvarts och reflekterar en bild av borrhålsväggen mot
kameran, sitter en ringformad elektronblixtlampa och
ovanför denna kinokameran, som drivs av en liten elmotor och
är synkroniserad med elektronblixtaggregatet.

överst i stålröret sitter blixtaggregatets kondensator och
ett relä, som reglerar tidsintervallet mellan tagningarna
efter den hastighet med vilken kameran förs genom
borrhålet. Detta sker nämligen med ett handmanövrerat spel
varigenom hastigheten inte blir fullständigt konstant.
Bästa resultat uppnås om den avpassas så att tiden mellan
exponeringarna blir ca 0,7 s (E B Burwell Jr & R H
Nesritt i Journal of Metals nov. 1954 s. 1197). SHl

Bekämpningsmedel i konstgödsel. För minst 25 år
sedan började man intressera sig för framställning av
kombinationer av gödsel och medel för bekämpning av
skadeinsekter, svampsjukdomar och ogräs. Kommersiell
tillverkning av sådana blandningar kom emellertid i gång på
allvar först efter andra världskriget, när nya högst effektiva
organiska bekämpningsmedel blev tillgängliga.

Användningen av konstgödsel, innehållande sådana
medel, har vuxit till betydande omfattning i USA, men man
är osäker om blandningarnas värde därför att forskningen
inte hållit jämna steg med den kommersiella utvecklingen.
I juni 1954 rekommenderades eller tilläts användning av
konstgödsel med bekämpningsmedel i 26 stater, dock med
många reservationer från officiellt håll även i de stater
där den nått betydande omfattning.

Orsaken till reservationerna är huvudsakligen brist på
data om blandningarnas förtjänster och olägenheter.
Rekommendationerna gäller till största delen fasta produkter

innehållande medel mot i jorden levande insekter. I några
få fall rekommenderas emellertid också andra
kombinationer, t.ex. gödsellösningar innehållande insektbekämpare,
såväl fasta som flytande blandningar med
ogräsbekäm-pare och tillsats av karbamid till besprutningsvätskor.

Som medel mot insekter i jorden rekommenderas
framför allt aldrin, heptaklor, klordan och dieldrin samt DDT.
Lämpliga mängder anges vara 0,55—6,5 kg/ha för aldrin,
dieldrin och heptaklor, 0,55—25 kg/ha för klordan och
1,1—28 kg/ha för DDT. Mängden bekämpningsmedel beror
på jordens beskaffenhet, insekternas och grödornas natur
samt det sätt varpå det påförs.

Registrerade gödsel-bekämpningsmedelsblandningar
producerades av 95 fabriker vid mitten av 1953 och av 113
i juni 1954. Totalt var antalet tillverkare säkerligen
avsevärt större. Under juni 1952 till juni 1954 var
förbrukningen av gödsel med bekämpningsmedel i hela USA
79 000 t av totalt 14 Mt biandgödsel, dvs. bara 0,55 °/o. De
flesta registrerade blandningarna innehåller medel mot
insekter i jorden, men i några stater innehåller de bara ett
ogräsbekämpningsmedel, oftast 2,4-D.

Den vanligaste tillsatsen av aldrin, som är 3,6 kg/t gödsel,
fördyrar denna med 22—25 $/ha. Vid normal gödsling
(560 kg/ha blandning, 2,2 kg/ha aldrin) kostar aldrinet då
13,60—15,40 $/ha. Kostnaden för klordan eller DDT blir
avsevärt mindre. Då priset på aldrin är 2,00—3,25 $/lb
(4,40—7,15 $/kg), lönar det sig för jordbrukarna att
använda blandningar eftersom de då kan spara arbetet för
spridning av insektbekämparen.

För tillverkarna uppstår flera problem vid framställning
av gödsel-bekämpningsmedelsblandningar. Man behöver
t.ex. speciella anordningar för att göra homogena
blandningar och skydda personalen mot de i flera fall mycket
giftiga bekämpningsmedlen. Vidare måste man veta om
blandningarna är stabila så att bekämpningsmedlet inte
förlorar sin effektivitet vid lagring eller strax efter
blandningens utspridning på jorden.

Om bekämpningsmedlens hållbarhet i blandning med
gödsel har ganska litet publicerats. Man uppger emellertid
att t.ex. 2,4-D behåller sin aktivitet i superfosfat även
under ogynnsamma betingelser. DDT sägs vara stabilt i
flera slag av gödsel och gödselblandningar åtminstone
under kort tid vid förhöjd temperatur, men det sönderdelas
av dolomit. Aldrin, klordan och kanske dieldrin och
heptaklor lär enligt flera uppgifter vara stabila i
gödselblandningar, men experimentella belägg härför saknas.

Med den utrustning, som konstgödselindustrin vanligen
har, är det långt ifrån lätt att framställa en homogen
blandning av en liten mängd bekämpningsmedel med en
stor kvantitet gödsel. I ett fall rapporteras t.ex. att
aldrin-halten i olika delar av en blandning varierat mellan 0,13
och 0,51 °/o. I genomsnitt innehöll blandningen 0,37 %
aldrin mot beräknat 0,40 °/o; vid 15 bestämningar
understeg aldrinhalten den beräknade vilket synes visa att
bekämpningsmedel förlorats vid blandningen (K D Jacor i
Agricultural & Food Chemistry 15 sept. 1954 s. 970). SHl

Hälsovådlig smog. Är 1948 och 1952 inträffade flera
dödsfall på grund av smog i Donora, USA, resp. London.
Sedan dess har man sökt identifiera de giftiga ämnena i
luften, dock utan att nå definitiva resultat. Vid Industrial
Hygiene Foundation har man vid analys genom
röntgen-diffraktion av luftprov, tagna de ödesdigra dagarna,
funnit ovanligt stor mängd zinkammoniumsulfat eller andra
metallammoniumsulfat i Donora-proven och stor mängd
ammoniumklorid och kalciumsulfat i London-proven.

Man tror därför att orsaken till dödsfallen kan ha varit
inandning av mycket finfördelade (kornstorlek mindre än 5—
10 (x) metallammoniumsulfat. Fastän dessa salter troligen
inte är giftiga kan de, lösta i vätskan på andningsvägarnas
slemhinnor, vara tillräckligt irriterande för att ge tydliga
förgiftningssymtom (Industrial & Engineering Chemistry
nov. 1954 s. 13 A). SHl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free