- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
267

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1955

267

höga för vanligt fartygsstål även om skeppets antagna
läge i vågorna i verkligheten skulle uppträda ytterst sällan.

Propellermaskineriet består av två ångturbinaggregat om
tillsammans 17 000 ahk, och provtursfarten var
kontrakterad till 14 knop. Rederiet, National Bulk Carriers, hade
kalkylerat med att fartygen vid nämnda effekt och
motsvarande fart borde bli synnerligen ekonomiska. Ett
enpropellerfartyg kunde möjligen ha blivit ännu bättre ur
ekonomisk synpunkt, men tvåpropellertypen valdes med
hänsyn till bättre manöverförmåga i trånga farvatten
(Shipbuilding & Shipping Record Vol. 83 (1954) h 16 s.
502). N Lll

Nya metoder

Sextant för mulet väder. En amerikansk firma har
konstruerat en fartygsburen radiosextant, fig. 1, en direkt
motsvarighet till den optiska sextant som används vid
navigation i klart väder. Den består av en antenn med god
riktverkan, en mottagare avstämd för våglängden 1,9 cm
och ett antal servomotorer, som vrider antennen i höjd
och sida. Stationen är främst avsedd att riktas mot solen
och är känslig för den av denna utsända mikrovågsenergin
vid angiven våglängd.

Antennen avsöker en cirkel omkring solen. Om
antennen pekar snett mot solen, blir den mottagna signalen
modulerad med avsökningsfrekvenser. Med faskänsliga
detektorer fås felspänningar till servomotorerna, som ställer
in antennen så att den pekar mot solen. Radiosextanten
ger kontinuerligt solens höjd och azimut på direktvisande
instrument. Den kan kombineras med elektroniska
beräkningsmaskiner, som ger fartygets läge i longitud och
latitud. Navigeringsnoggrannheten anges till 1—3 sjömil, dvs.
samma storleksordning som vid optisk sextant. Den stora
fördelen med radiosextanter är att bestämningen kan göras
oberoende av väderleken.

Utnyttjningstiden för radiosextanten anges till 95 °/o av
den tid solen är uppe. Då solen är nära horisonten
inverkar refraktionen i jordalmosfären på mätvärdena. Man
har gjort mätningar under fem månader med en
radiosextant på land för att undersöka refraktionens storlek
och det har visat sig, att denna endast är beroende av
solens höjd över horisonten. Man kan alltså vid
navigation korrigera mätningarna med hänsyn till
refraktionen.

En experimentsextant för 0,87 cm våglängd har också
utförts. Minskningen av våglängden medför en minskning
av den erforderliga antenndiametern och därmed en
minskning av dimensionerna på stationen. Den paraboliska
antennreflektorns diameter är för 0,87 cm våglängd ca

1 m. Det är möjligt att bygga en flygplansburen
radiosextant för 0,87 cm våglängd med en antenndiameter av
0,5 m och vikten 50—75 kg. Denna mindre
antenndiameter medför försämrad vinkelupplösningsförmåga och
därmed försämrad navigeringsnoggrannhet. Ett flygplan
behöver emellertid inte alltid kunna navigera med lika stor
noggrannhet som ett fartyg.

Radiosextantens användning är begränsad till den ljusa
delen av dynget. Detta gäller i viss mån även för den
optiska sextanten eftersom man med denna mäter
himlakroppens höjd över horisonten och det merendels är svårt
att bestämma horisontens läge när det är mörkt.
Navigation efter stjärnorna med optisk sextant sker
huvudsakligen i gryningen och i skymningen. Även stjärnorna
sänder ut mikrovågsenergi, men signalerna är för svaga för
radiosextanten. Radiostjärnor sänder ut energi
huvudsakligen med längre våglängd; för att kunna mäta mot dem
måste man ha stora antennspeglar. Månen utsänder en
mycket svag signal; mätningar har visat att det kanske
är möjligt att göra en radiosextant som följer månen.
Därigenom skulle man kunna få en betydligt större
utnyttjningstid för stationen (Collins Signal hösthäftet 1954

Fig. 1. Den amerikanska radiosextanten under
provmätningar på land.

s. 5; Electronics jan. 1955 s. 142; Aviation Week 8 nov.
1954 s. 43). G Cervin-Ellqvist-

Dectra flygnavigeringssystem. Det engelska
Decca-bolaget har lanserat ett kurs- och avståndsmätande
navi-geringssystem Dectra, ämnat att vara ett komplement till
det nuvarande Decca-systemet. Det skall användas på
längre rutter såsom från Sydfrankrike till Aten eller
mellan Dakar och Recife över Sydatlanten. Maximala
räckvidden är för närvarande 3 500 km.

Systemet grundar sig på samma princip som det vanliga
Decca-systemet och skiljer sig från detta huvudsakligen i
huvud- och dotterstationernas placering (Tekn. T. 1946
s. 153, 911; 1947 s. 378). Man tänker sig att för en 3 000

Fig. 1. Principskiss över Dectra-systemet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free