- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
296

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

TEKNISK TIDSKRIFT

dagar. Utvecklingen under de första 24 timmarna var i den
riktningen, fig. 3 t.v., vilket också förutsades av Besk,
fig. 3 t.h. Besk har här gett en i huvudsak riktig bild av
situationsförändringen.

Därefter utvecklade sig situationen helt annorlunda, fig. 4
t.v. Den 5 oktober har högtrycksryggens marsch österut
bromsats, och ryggen har upplösts. I stället har ett separat
högtryck bildats över norra Skandinavien. Över södra
Sverige blåser svala, svaga vindar med luft som kommer från
sydost. Detta karakteristiska drag, som är av stor betydelse
för väderleksutvecklingen vid marken, lyckades Besk
förutse redan tre dvgn tidigare, fig. 4 t.h., även om detaljerna
var ofullkomligt uttryckta. I verkligheten hade
500-milli-barytan en sadelpunkt i norra Danmark, enligt
prognosen skulle den ligga någonstans i Värmland. Besk
förutspådde t.o.m. en hastigare nedbrytning av den
västerifrån kommande ryggen än vad som blev fallet.

På andra delar av kartan har Besk lyckats sämre. Ett
kraftigt högtryck på USA:s östkust saknar t.ex.
motsvarighet i verkligheten, fig. 4 t.h. Bältet med stark vind har
förskjutits för långt norr ut över Kanada. Liknande
effekter har förekommit i flera fall, och orsaken är inte belt
klarlagd. Högtrycksryggen, som bryter in över västra
Kanada, har inte förutsetts, vilket kanske inte är så
underligt, eftersom den ligger så nära prognosområdets rand,
där väderlekssituationen starkt påverkas av faktorer som
icke matats in i maskinen.
Ett mindre subjektivt mått på godheten av en prognos
har man i korrelationskoefficienten mellan de
observerade och de beräknade förändringarna av strömfunktionen
under prognosperioden. För den beskrivna
24-timmars-prognosen var den 0,92, och för 72-timmarsprognosen var
den 0,87 över västra Europa. I genomsnitt har
korrelationskoefficienten hittills varit 0,85 för
24-timmarsprogno-ser och 0,70 för 72-timmarsprognoser över detta område.
Korrelationskoefficienten ger emellertid bara en aspekt
på prognosens noggrannhet, och den måste kompletteras
med ett närmare studium av felfördelningen.

Resultatens bearbetning

Tekniken för numeriska väderleksprognoser är långtifrån
färdigutvecklad. Det är klart, att inan inte omedelbart kan
automatisera en delvis intensiv arbetsprocess, som de
praktiska meteorologerna lär genom åratals erfarenhet.
En meteorolog tar hänsyn till flera faktorer än någon av
de hittills prövade modellerna. Den mekaniska metoden
ger i gengäld en snabbare och i allmänhet väl också
riktigare beskrivning av inverkan av just de faktorer som
utvalts. På så sätt kan en undersökning av
maskinprognoserna — de lyckade såväl som de mindre lyckade —
ge en inblick i atmosfärens dynamik och ge kvantitativa
upplysningar om inverkan av sådana faktorer, som hittills
försummats, exempelvis värme- och köldkällor eller
jordytans topografi. Den ökade kunskapen torde komma både
den subjektiva och den objektiva prognosmetodiken till
godo. Redan nu tas vid översättningen av resultaten från
500-millibarytan till marknivån viss hänsyn till
topografiska förhållanden.

Man vet inte heller än hur observationerna bäst skall
utnyttjas i samband med modellerna. Det är t.ex. ej säkert,
att just 500-millibarvärdena är de relevanta.

Det finns också en del brister av beräkningsteknisk art,
rutnätet är så grovt, att det ger en ofullkomlig
representation även av en del drag, som hör till strömningen i
stort. Dessutom vållar det bekymmer att fixera en del
randvärden, som behövs vid beräkningarna.

Målet är naturligtvis främst att få en metod för bättre,
längre, billigare och snabbare prognoser. Beräkningen av
höjdkartan är bara en del av allt som behövs för en
prognos av vädret, låt vara att den är en stor del. Det kommer
att bli ett stort framsteg, när också analysen av den givna
väderlekssituationen och övergången från 500-millibarnivån
till markkartan har automatiserats på ett tillfredsställande

sätt. Man har redan börjat automatisera kartanalysen
både i Sverige och i USA.

Slutord

Som synes återstår mycket teoretisk analys och många
experiment. Varje ny modell kräver en tidsödande
programmering och kodning. Hittills har kodningsarbetet till
stor del utförts av meteorologerna själva. Även sedan
ekvationerna var uppställda, återstod en hel del
avvägningar och beslut, där kunskaper i facket var nödvändiga.
Det har därför varit bra att den som haft hand om de
mer kvalificerade aspekterna på automatiseringen också
behärskat detaljerna i kodningsarbetet. Nu är lyckligtvis
kodning en ganska lättlärd konst, som i måttliga doser är
mycket intressant. Det kan dock inte förnekas, att
kodningsarbetet tar tid och uppmärksamhet från de mer
vetenskapliga aspekterna. I längden är det därför gynnsamt
om själva kodningen övertas av särskild kodningspersonal.
Uppdragsgivaren måste dock också behärska
kodningstekniken, så att ban verkligen kan reducera problemet till en
ren kodningsuppgift, är så ej fallet måste kodaren ha en
så hög teknisk eller naturvetenskaplig utbildning, att han
kan fullfölja uppdragsgivarens tankegång.

Litteratur

1. Results of forecasting with the barothropic model ön an
elec-tronic computor (Besk). Tellus 1954 maj.

2. Bolin, B: Xäderleksprognos med hjälp av elektroniska
räknemaskiner. Kosmos 32 (1954).

Analogimaskiner med separata
minnen och prediktorer

Tekn. lic. Lars Löfgren, Lidingö

681.142

Med gängse analogi-operationsmetodik kan behandlas
ekvationer av typen

F{t,f(t), OM/C)], Op2 [/(/)],.. Opn[f(t)]} = k-f(t) (1)

där F är en algebraisk funktion, Op1 algebraiska
funktioner av tidsderiverings- och tidsintegreringsoperatorerna
samt k en konstant.

Om tidsfunktionen f (t) definieras entydigt av ekv. (1)
[i det fall att ekv. (1) är en differentialekvation, antar vi
att det är fråga om ett begynnelsevärdeproblem], bestäms
/ (t) ur ekv. (1) med analogi-operationsmetodiken på
följande sätt. Varje operation och funktion i F realiseras i var
sin enhet, innehållande element såsom summatorer,
inte-gratorer, derivatorer, multiplikatorer och förstärkare.
Enheterna förbinds till ett block i överensstämmelse med F,
med en ingång / (t) och en utgång F. Utgången kopplas
sedan till ingången över ett element som realiserar
faktorn k varvid ekv. (1) blir satisfierad. Den sökta
funktionen / (t) kan direkt uppmätas i ingången.

Om definitionsekvationen ej kan skrivas som ekv. (1),
utan har formen

där argumentten till F är desamma som i ekv. (1)
använder man samma metodik som för ekv. (1), sedan högra
membrum i ekv. (2) ersatts med:

^-•/(O (3)

där A är ett så stort tal att denna substitution ej ger större
fel än analogin i övrigt. Storheten A
(förstärkningsfaktor) realiseras i en förstärkare.
Analogin för lösning av en viss ekvation kan i allmänhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free