- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
308

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308

TEKNISK TIDSKRIFT

1 precisionsutförande för frekvenser upp till

2 000 Hz och kan med reducerad noggrannhet
användas upp till 10 000 Hz. I en kombinerad
watt-volt- och anpassningsmeter för våglängder
ner till rundradiokortvågsbandet, fig. 10,
utnyttjas två strömbidrag, varav det ena ii härrör från
spänningen på ledaren över en spänningsdelare
och den andra z"2 från strömmen i ledaren över
en strömtransformator. Summan och skillnaden
av dessa bidrag får påverka två i en brygga
ingående termokors, vars elektromotoriska krafter
sedan får motverka varandra i ett gemensamt
vridspolesystem. Utslaget oc blir proportionellt
mot den aktiva effekten, fig. 10 nedtill.

oc — k [ (i2i -f i22 + 2 il i2 eos (fi) —
— (i21 + i*2 — 2 i± i2 eos (fi) ]

eller oc = k’ l • U eos (fi

där (fi är fasvinkeln mellan de båda strömmarna
samt k och k’ är konstanter.

Termokorsen kan ersättas med halvledardioder
och vridspolen med två i en andra brygga
inkopplade vridspoleinstrument med korsande
visare, fig. 11 och 12.

För högre frekvenser upp till 1 000 MHz
används absorptionseffektmetrar med
konstbelastning, varvid spänningen över belastningen mäts
med diodvoltmeter och skalan graderas i watt
(E2//?-metoden) eller strömmen i innerledaren
mäts med termokors (/2/?-metoden). Av dessa
två metoder, vilka ej är några egentliga
effektmätningar, är den förstnämnda känsligare men
olämplig för pulsmodulerad signal, vilket den
senare däremot är väl lämpad för.

De verkliga effektmetrarna för mikrovågor kan
indelas i huvudsak i kalorimetriska och
bolo-metriska. Vid den kalorimetriska effektmetern,
som oftast är av absorptionstyp, avslutar man
karakteristikriktigt transmissionsledningen
(vågledare eller koaxialledare) med en sektion, där
vatten eller någon annan vätska kan passera.
Man mäter temperaturskillnaden mellan
inströmmande och utströmmande vatten, ofta på
elektrisk väg. Effekten bestäms med kännedom
om genomströmningsmängden per tidsenhet för
vätskan och vätskans specifika värme ur formeln

PHF = km (Ti — t2)

där PHF är uttryckt i watt, k är 4,18 för vatten,
m vätskemängden per tidsenhet i cm3/s samt r±
och r2 temperaturen hos in- resp. utgående
vätska i C°.

Dessa effektmetrar har närmast betydelse som
normaler, för effekter över 10 W och speciellt
för pulsmodulerad signal, där den bolometriska
metoden har en del nackdelar. Svårigheten att
tillverka kalorimetrar för medeleffekter lägre
än 10 W beror på spontana
temperaturfluktuationer i det genomströmmande vattnet. En
metod, som delvis eliminerar denna felkälla,
är att leda det genomströmmande vattnet i en
shuntslinga utanför mikrovågfältet och omge
även denna slinga med elektriska termometrar.
Dessa får ingå i wheatstonebryggan för mätning
av temperaturdifferensen mellan det
inströmmande och det utströmmande vattnet och på så
sätt kan man kompensera för
temperaturfluktuationerna. En effektvariation på 2 mW
uppges kunna mätas med god noggrannhet med
denna anordning.

Den bolometriska metoden baserar sig på det
temperaturberoende motståndet hos ledare eller
halvledare, som uppvärms av den
mikrovågs-energi som skall mätas. Motståndsändringen
mäts med likström i enkla wheatstonebryggor,
där obalansströmmen är ett mått på effekten.
Den kan också mätas genom substitution av
lågfrekvent växelspänning i manuellt eller
automatiskt kompenserade bryggor. För att den
senare metoden skall ge riktiga resultat måste
bo-lometertråden vara så tunn att ytverkan kan
försummas. Som detektor kan dock bolometern

Fig. 12
Korsvisarinstrument och
genomgångskopplingsbox för
spännings-, effekt- och
anpassningsmätning.

Fig. 13. Effektmeter för
mikrovåg baserande sig på
kraftverkan mellan
kroppar i ett elektriskt fält.

Fig. 11. Mätanordning
för spänning, effekt
och anpassning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free