- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
309

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 april 1955

309

(termistorn) användas ända upp till de högsta
inom radiotekniken förekommande frekvenserna
och den lågfrekventa delen av det infraröda
spektrum.

Data på några bolometrar framgår av följande
tabell:

Mot- Ini- Tem- Högsta Tids-
Diastånd tial- pera- effekt kon-
me-vid ström tur- stant ter

25°C koeffi- ’ Längd

cient

ohm mA ohm/mW mW us mm mm

Sperry Baretter

891 (platina) 200 8,75 + 4,56 32 350 0,025 20
P.R.D. 631 D

(metallfilm) 200 35 + 100

Finsäkring

(1/100 A

Buss) 200 9 + 4 fz 20 ^0,001 20

Termistor 200 7 — 30 æ 20 <1

Den enkla bolometerbryggan av wheatstonetyp
är billig i tillverkning men orsakar felkällor bl.a.
beroende på att transmissionsledningen
missanpassas, då avslutningsmotståndet
(bolome-tern) ändrar sitt värde. Vidare måste
motståndets ändring som funktion av effekten vara känd
och lika stor från exemplar till exemplar av
bolo-metrarna, om vridspoleinstrumentet i nollgrenen
skall kunna graderas direkt i \tfatt.

Vid substitutionsmetoder behöver ej
temperaturberoendets funktion vara bekant eller
reproducerbar. Man får ej heller missanpassning av
transmissionsledningen, då genom
kompensationen motståndsvärdet hålls konstant. Den
manuellt kompenserade bryggan ger som regel
bättre noggrannhet, men den automatiska är
bekvämare och utan jämförelse den vanligaste.
Den har relativt god noggrannhet för mätningar
på kontinuerliga vågor (3—5 %). Vid
pulsmodu-lerad signal uppstår dock en del fel, större ju
större pulsförhållandet är.

Felen är i huvudsak följande: Den indikerade
medeleffekten blir lägre än den verkliga på
grund av att motståndsvärdets variation under
pulsens uppbyggnad ej är lineär. Den indikerade
medeleffekten blir lägre än den verkliga,
emedan motståndsvariationen under pulsens
uppbyggnad missanpassar transmissionsledningen.
Bryggfel uppstår genom att förhållandet mellan
motståndsvariation och "noll"
galvanometer-ström vid enkel brygga icke är lineärt eller
genom att pulsfrekvensen är lika med eller är en
submultipel av substitutionsströmmens frekvens.

De flesta av dessa fel blir större ju större
motståndsvariationen under pulsens uppbyggnad är.
Vid pulsmodulerad våg är därför termistorn och
filmbolometern med deras relativt större
tidskonstant att föredra gentemot
Wollaston-baret-tern och finsäkringen.

Vid användning av bolometrar för
pulsmodulerad signal finns risk för att bolometern förstörs

på grund av överbelastning. Fabrikanten lämnar
ofta uppgifter om maximal medeleffekt vid olika
pulsförhållanden och pulsfrekvenser. För att
hålla mätfelen nere och undvika
överbelastningar bör vid normala pulsförhållanden (2 000 : 1
—2 : 1) lägsta repetitionsfrekvensen vara för:
baretter 2 000, finsäkring 1 000 och termistor
400.

Det är viktigt att bolometern placeras och
anpassas riktigt till transmissionsledningen, så att
all energi absorberas. Vid koaxialledare
anpassas bolometern, vars resistans ofta är 200 ohm,
till ledningens standardkarakteristik 50 ohm vid
ifrågavarande frekvens med successiv
karakteristikövergång och tillsatsreaktanser, eller också
med serie-parallellkoppling av fyra 200 ohms
bolometrar, så att de högfrekvent ger 50 ohm
inom ett mycket stort*Trekvensområde men
lågfrekvent för motståndsmätningen har 200 ohms
resistans.

Vid vågledare används resonanskretsar för
bredbandsanpassning. Kretsen utgörs här av en
momentan förträngning av vågledarens fönster.
Dess resonansfrekvens och Q-värde väljs så, att
den placeras på sådant avstånd från bolometern,
att reaktansen hos den krets, som består av
bolometern och den avslutande delen av vågledaren,
kompenseras. Den resulterande dubbeltoppiga
SVF-kurvan liknar resonanskurvan för
dubbelavstämda kretsar, vilken torde vara den
närmaste motsvarigheten inom lågfrekvenstekniken.

En annan typ av effektmeter för mikrovågor
baserar sig på den kraftverkan som en kropp
utsätts för i ett elektriskt fält. Denna.arbetar helt
utan några likströms- eller
lågfrekvensmellan-led, fig. 13. I detta fall är kropparna två,
placerade i mittgrenen av en T-förgrening av en
vågledare. Kraftverkan resulterar i en vridning
av tråden på vilken kropparna är fästade, och
en ljusstråle från en belyst spegel på tråden
avlänkas proportionellt mot effekten.

Apparatur för mätning av

mottagares känslighet

Känslighetsmätningar på mottagare vid
frekvenser över ca 10 MHz skiljer sig från den
vanliga metoden, där amplituden i |xV hos en diskret,
på ett fastställt sätt modulerad signal som ger en
normerad uteffekt utgör ett mått på
känsligheten. Vid högre frekvenser efterbildas och
kontrolleras i en signalgenerator det brus, som i
mottagaren sätter en gräns för dess förstärkning.
Man mäter sålunda den effekt från en
brusgenerator som t.ex. ger dubbla uteffekten gentemot
mottagarens eget brus. Den inmatade effekten
är ett mått på mottagarens känslighet, dvs. dess
brusfaktor. Ofta uttrycks känsligheten i dB och
anger då förhållandet mellan
signal-brus-förhållandet på ingången och signal-brus-förhållandet
på utgången av mottagaren eller, annorlunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free