- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
312

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 20. Delningsknut samt dess ekvivalenta schema.

I ett intressant instrument, fig. 21, presenteras
impedansens värde i form av en lysande punkt
på ett Smith-diagram (ett polärt diagram
utvecklat genom konform avbildning av det äldre
impedansdiagrammets högra halvplan).
Signalen från en mätgenerator delas på två grenar
med en riktkopplare i vardera. Den ena grenen
är öppen och representerar en definierad
reflek-tionsfaktor. På samma avstånd i den andra
grenen inkopplas den obekanta impedansen.
Signalerna från de två riktkopplarna, som är
proportionella mot reflektionsfaktorn i resp. grenar,
transponeras till en konstant mellanfrekvens i
två identiska blandare. Signalen från den
obekanta grenen får efter likriktning påverka en
spegelgalvanometer, vars utslag är proportionellt
mot den reflekterade energin och mot
reflek-tionsfaktorns amplitud. Efter förstärkning i två
lika mellanfrekvensförstärkare och
amplitud-begränsning inmatas de båda bidragen i vardera
änden på en runt Smith-diagrammet krökt
konstledning, till vilken en sönd är ansluten.
Sonden, med vilken det transparenta
Smith-diagrammet är mekaniskt förbundet, avsöker
konstledningen tills ett minimum erhålles på ett
visarinstrument. Detta inträffar i den punkt på
ledningen där de båda bidragen upphäver varandra.
Den lysande punkten ger då impedansen i dess
komponenter. Detta instrument tillverkas i
Tyskland för områdena 30—300 och 300—3 000
MHz.

Om man i ett system ungefär som i det här
skisserade dessutom låter mätgeneratorns
frekvens svepa över ett visst område, kan
impedansens variation med frekvensen erhållas som
en vandrande punkt på Smith-diagrammet.

Fig. 21. Direktskrivande impedansmeter för 30—300 MHz.

Fig. 22. Blockschema över Q-meter för mikrovågområdet.

Detta system finns utfört av en engelsk firma för
3 och 0,9 cm våglängd.

Q-metrar

Bandbreddsmätning, som är vanlig mätning av
godhetstalet (Q-värdet) vid måttliga frekvenser,
är svår att tillämpa vid höga frekvenser på
grund av drift och övertoner hos mätgeneratorn.
Här utnyttjas i stället mätning av tiden för en fri
svängningsutsläckning, vilken jämförs med
urladdningstiden för en känd 7?C-krets för samma
potentialfall. Sambandet framgår bäst ur
följande formler.

För 7?C-kretsen gäller att utsvängningstiden Tx
mellan amplituderna Vi och V2 är CR ln V±/V2-

För svängningskretsen gäller att T2 = — • ln

jif

V x/V 2 där Q är godhetstalet och f är frekvensen.
Om T± = T2 blir Q = jtfQR.

C, R och f kan mätas noggrant. Det återstår
endast att jämföra tiderna, vilket sker i huvuddrag
på följande sätt, fig. 22. Pulser med konstant
amplitud, frekvens och varaktighet från en
generator PG får dela sig så att udda pulser U går
till en standardtidskrets ST K bestående av en
variabel kondensator och ett fast, känt motstånd
R. Alla jämna pulser J får modulera en
klystron-generator HF, från vilken den pulsmodulerade
mikrovågsenergin kopplas till den
svängningskrets Q, i detta fall en hålrumsresonator, vars
O-värde skall bestämmas.

De udda pulserna laddar upp RC-kretsen, och
urladdningspulsen inmatas på en
bredbandsför-stärkare BF. De jämna mikrovågspulserna i
hål-rumskretsen exiterar svängningar, som utsläcks.
Enveloppen detekteras med en till resonatorn
löst kopplad halvledardiod arbetande inom det
kvadratiska området av sin karakteristik och
inmatas via ett katodkopplat steg till samma
bredbandsförstärkare BF. Från utgången av
bredbandsförstärkaren inkopplas sedan
urladdningspulserna och enveloppulsen, lika till
amplitud men med olika bredd, till en tidmätkrets
TMK eller katodstråloscillogram där de jämförs.
Genom att variera kondensatorn i
standardkretsen kan man ställa in för lika bredd på de båda
pulserna varvid i?C-tiden erhålles direkt från
vridkondensatorns skala i |i,s, och Q-värdet
uträknas med kännedom om mätfrekvensen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free