- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
327

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 april 1955

327

Tabell 1. Hållfasthetsegenskaper hos pulvermetallurgiskt framställda metaller

Material Täthet D Elasticitets- E Sträckgräns Brottgräns oB Förlängning oB Temperatur

modul E J)

kg/dms kp/mm2 kp/mm2 kp/mm2 o/o °G

Sinteraluminium ........ 2,8 7 300 2 600 25 35 7 12 20
16 18 5 6 300
9 10 2 4 500
Beryllium .............. 1,8 30 000 16 500 55 65 2 35 20
50 27 28 300
30 22 17 500
Titan .................. 4,5 10 500 2 300 28 41 35 9 20
Zirkonium .............. 6,5 10 000 1 500 54 66 5 10 20
varmvalsad efter sintring 6,5 51 64 22 10 20
Molybden .............. 10,2 34 000 3 300 42 52 50 5 20

Utgångsmaterialet är berylliumsvamp, framställd
av berylliumfluorid genom reduktion med
magnesium. Fluoriden får man vanligen från mineralet
beryll, ett berylliumaluminiumsilikat. Svampen
pressas och sintras i vakuum vid en temperatur
av 900°G eller högre; mycket lågt presstryck, ca
0,1 kp/mm2, används5.

Härvid erhålles ett finkornigt, nästan isotropt
material med mycket goda
hållfasthetsegenskaper i synnerhet i förhållande till den låga
tätheten (tabell 1). Tyvärr är duktiliteten relativt
låg vid rumstemperatur. En annan nackdel är
hög anvisningskänslighet. Materialet kan dock
förbättras i dessa avseenden genom
varmbearbetning. Beryllium, som har god
korrosionsbeständighet i såväl luft som vatten, bör lämpa sig
synnerligen väl för användning som
moderatormaterial i atomreaktorer på grund av låg
neu-tronabsorption och samtidigt hög bromsverkan
på neutroner. Dock lägger det höga priset hinder
i vägen för en större berylliumförbrukning.

Titan

Titan framställs vanligen på smältmetallurgisk
väg, varvid man utgår från titansvamp, som i
regel erhålles genom Kroll-processen (Tekn. T.
1950 s. 1025). Vid smältning av svampen är det
emellertid svårt att undvika att metallen
förorenas särskilt av syre och kväve, ofta även av t.ex.
kol. Man tycks därför ånyo på vissa håll i USA
intressera sig för pulvermetallurgiska metoder".
Sådana vägar prövades för flera år sedan, men
övergavs av olika anledningar. Emellertid torde
dels de förbättrade pulvermetallurgiska metoder,
som nu står till buds, dels svårigheterna att
framställa gjutgods av titan ha bidragit till det
nyvaknade intresset för pulvermetallurgi i detta
sammanhang.

Som utgångsmaterial används pulver av
kommersiellt ren svamp. Man varmpressar antingen
denna i högt vakuum eller pressar den vid
vanlig temperatur och sintrar sedan presskropparna
i vakuum. Enligt uppgift avgasas metallen i båda
fallen varjämte i svampen ingående magnesium
och magnesiumklorid avdrivs. Den färdiga titan-

produkten, som har stor seghet (tabell 1),
uppges innehålla 0,0003—0,0019 % H, 0,013—
0,016 % N, 0,090—0,110 % O, 0,010—0,050 % C,
0,080—0,150 % Fe, 0,010—0,050 % Mg.

Genom den pulvermetallurgiska metoden kan
man på vanligt sätt direkt framställa
konstruktionsdelar av önskad form eller också tillverka
stång- och rörämnen m.m. vilka sedan
vidare-bearbetas genom valsning, strängpressning etc.
Härigenom utnyttjas materialet så att minsta
mängd skrot uppstår. Sådant av titan är
betydligt svårare att utnyttja än det som fås av de
hittills vanliga metallerna.

På grund av sina goda hållfasthetsegenskaper
vid såväl vanlig som vid förhöjd temperatur, hög
korrosionsbeständighet och låg specifik vikt
tilldrar sig titan och dess legeringar stort intresse
inom flera konstruktionsområden men framför
allt på flygområdet. Det som tills vidare lägger
hinder i vägen för större användning av metallen
torde främst vara dess höga pris. Även i vårt land
pågår sedan någon tid tillbaka viss
försökstillverkning av titan och titanlegeringar.

Zirkonium

Zirkonium, som i likhet med titan och hafnium
m.fl. hör hemma i fjärde gruppen av periodiska
systemet, framställs också lämpligen på
pulver-metallurgisk väg7. Den har smältpunkten 1 845°C
och är således högsmältande samt reagerar
ytterst lätt med syre och kväve i smält tillstånd.
Redan en ringa halt av endera gasen
åstadkommer stor sprödhet hos metallen, varför man
sålunda helst undviker att smälta den.

Vid den pulvermetallurgiska framställningen
utgår man från zirkoniumsvamp, som erhålles
vid reduktion av kloriden med magnesium.
Svampen upphettas i vätgas, då zirkoniumhydrid
bildas. Hydriden är mycket spröd och kan
därför lätt krossas till pulver av lämplig
kornstorlek. Pulvret pressas med ett tryck av 50—100
kp/mm2 vid vanlig temperatur och utan
smörjmedel.

Sintring sker i vakuum vid ca 1 250°C, då
metall med 100 % täthet erhålles. Hausner8 har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free