- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
328

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

TEKNISK TIDSKRIFT

J o 10 100 tOOOh

Tid

Fig. 2. Krypbrottgräns vid 980°C för
högtemperaturma-terial; a molgbdenlegeringar; b molybden; c och d
kera-metaller (K-151A resp. K-152 B), bestående av 80 resp.
70 Vo titan-, niob- och tantalkarbid samt 20 resp. 30 °/o
nickel; e kerametall om 70 °!o Alßs och 30 °/o Cr; f gjuten
legering (X-40) av 0,45 V o C, 25 V o Cr, 10 V o Ni, 55 V o Co,
7,5 V o W; g legering (S-816) av 0,40 Vo C, 18 Vo Cr,
20 Vo Ni, 45 Vo Co, 4 Vo Mo, 3,5 °/o W, 3 Vo Nb.

visat, att sintringen går snabbare och leder till
en tätare produkt, om man utgår från
hydrid-pulver än från metallpulver. Vätet avgår vid
850—900°C, och kvarlämnar ren metall. Den
omgivande vätgasen anses icke inverka ofördelaktigt
på sintringsprocessen.

Den sintrade metallen, som har en ljus och
vacker yta, kan maskinbearbetas ungefär som
aluminium. Smidning, valsning etc. kan utföras
i luft vid ca 700°C, om en obetydlig ytoxidering
kan tillåtas. Genom varmbearbetning efter
sintringen ökas duktiliteten avsevärt (tabell 1).

I likhet med titan har zirkonium hög
korrosionsbeständighet (Tekn. T. 1950 s. 1029), god
hållfasthet och hög duktilitet samt låg vikt.
Metallen torde bli mycket eftersökt som
kapslings-materiäl för uran i atomenergianläggningar på
grund av dessa egenskaper och särdeles låg
neu-tronabsorption. Det senare är fallet, endast om
metallen är fri från hafnium, som emellertid
alltid brukar förekomma i zirkonium i halter upp
till ca 3 %. I USA har dock utvecklats metoder
för separering av hafnium från zirkonium, vilka
ännu hålls hemliga. Härvid ändras endast
zir-koniums neutronfysikaliska egenskaper, medan
dess fysikalisk-kemiska egenskaper i övrigt
synes förbli oförändrade.

Molybden

Molybden utvinns vanligen ur mineralet
mo-lybdenglans, MoS2, som värms i luft (rostas) tills
allt svavlet avdrivits och molybdenoxid kvarstår
Oxiden löses i ammoniak, då
ammöniummolyb-dat bildas. Lösningen indunstas tills molybdatet
kristalliserar, varefter detta reduceras i vätgas
vid ca 1 100°C till metallisk molybden, som då
föreligger i pulver, lämpligt för
pulvermetallur-giskt bruk.

Pulvret pressas vid vanlig temperatur med ett
tryck av 25—40 kp/mm2. Man sintrar den cy-

lindriska presskroppen i vätgas vid ca 2 200°C
(metallens smältpunkt är 2 600°C) genom att
leda elström genom den. Sintringen får pågå tills
95 % av den teoretiska tätheten 10,25 uppnåtts.
Sinterkroppen kan sedan smidas eller valsas till
stång eller plåt vid 1 200—1 400°C. Klen tråd
kan framställas genom kalldragning. En typisk
kemisk sammansättning för sintermolybden är
0,014 % C, 0,05 % Si, 0,005 % N, 0,10 % Fe samt
spår av Cu och Mg.

Molybden är av stor teknisk betydelse ur många
synpunkter. Dess utvidgningskoefficient
överensstämmer väl med vissa högvärdigare
glassorters. Den är sålunda lämpad för i glas
insmälta metallkonstruktioner, t.ex. elektroder
m.m. i radiorör. Ett kommande
användningsområde blir möjligen som konstruktionsmaterial i
gasturbiner på grund av metallens enastående
goda varmhållfasthet, fig. 2.

En nackdel är dess relativt höga specifika vikt,
men än betydelsefullare är dess dåliga
beständighet i luft vid 500°C och högre temperatur.
Genom oxidation bildas molybdentrioxid, som
går bort i form av en vit rök. Det synes vara
svårt att finna ett lämpligt skydd mot oxidation.
Visserligen är metallens disilicid beständig upp
till mycket hög temperatur men den är tyvärr
ganska spröd. Man försöker därför dra över
metallens yta med plåt av t.ex. nickel eller
Inco-nel, som skyddar upp till 1 100°G.
Ännu bättre varmhållfasthet än ren molybden
har vissa binära molybdenlegeringar, t.ex. med
2,5 % titan, 0,30 % niob, eller med 0,70 %
vanadin. Dessa legeringar undersöks för närvarande
på ett flertal laboratorier i USA för utrönande av
deras användbarhet i
högtemperaturkonstrukt-tioner9>10. Även legeringarna måste skyddas mot
oxidation, ehuru de är något mera
oxidationsbeständiga än den rena metallen.

Metallkeramiska material

En relativt ny grupp av pulverprodukter utgör
de metallkeramiska materialen (Tekn. T. 1951
s. 26), som kan kallas kerametaller ("cermets").
I syfte att åstadkomma konstruktionsmaterial
ined t.ex. hög varmhållfasthet utan att samtidigt
ge för stort avkall på den metalliska karaktären
har man tillverkat kombinationer av
icke-metal-liskt och metalliskt material, t.ex. av oxider,
karbider eller borider och rena metaller, såsom
krom, nickel, kobolt, järn etc.
Oxiderna har utpräglad keramisk karaktär och
sålunda hög oxidationsbeständighet och
temperaturstabilitet samt låg ledningsförmåga för värme
och elektricitet. Karbider och borider däremot är
mera metalliknande. De har god ledningsförmåga
och viss lätthet att legera sig med metaller,
medan oxidationsbeständigheten, åtminstone för
titankarbid, soin är mycket aktuell i detta
sammanhang, icke är särskilt stor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free