- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
334

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

TEKNISK TIDSKRIFT

En undersökning av mekanismen och de
has-tighetsbegränsande faktorerna vid upplösning av
guld i cyanidlösning har nyligen gjorts av
Kud-ryk & Kellogg2. De har funnit, att läkningen
beror på den hastighet med vilken syre eller
cyanid diffunderar till guldytorna. Reaktionen
torde kunna betecknas som elektrokemisk
korrosion.

För att praktiskt genomföra cyanidlakning
måste malmen först krossas och malas, såvida
den inte föreligger som sand och kan lakas
direkt. Man måste finfördela malmen så, att
guldet blir fritt och partiklarna kan hållas i
suspension under läkningen. Som exempel kan
nämnas en kornstorlek av 90 % under 0,074 mm.
Malmen mals ofta i kontakt med
cyanidlösningen, och på så sätt kan 50—75 % av guldet
bringas i lösning, innan materialet kommer in i
den egentliga lakningsprocessen.

Om en stor del av guldet kan blottas innan
malmen ännu är alltför finfördelad, kan det
vara lämpligt att först ta ut så mycket guld som
möjligt genom amalgamering. Härvid behandlas
guldmalmen med kvicksilver som löser ut
guldet, och ur amalgamet kan guldet lätt erhållas
genom avdestillation av kvicksilvret. Ehuru
denna metod ger relativt låga utbyten (40—70 %)
och kvicksilverförlusterna alltid uppgår till ca
200 g per t malin, används den dock fortfarande
på sina ställen för att få ut en del av guldet på
ett i jämförelse med cyanidlakning snabbt och
billigt sätt.

Efter amalgamering och finmalning av malmen
utförs läkningen enligt gängse metoder. Härvid
föredrar man givetvis processer, vid vilka
slammet kommer i beröring med luften. Lösningen
bör vara i kontakt med malmen upp till två dygn
för att lakningsjämvikt skall uppnås. Per ton
malm erhålles ca 4 m3 lösning ur vilken guldet
fälls ut. Detta sker genom cementering med
metallisk zink enligt

2 NaAu(CN)2 + 2 Zn = 2 Na2Zn(CN)4 + 2 Au
eller

2 NaAu(CN)2 + 4 NaCN -f 2 Zn -f 2 H20 =
2 NaZn(CN)4 + 2 Au + H2 + 2 NaOH

Natriumzinkcyaniden är löslig, och guldet
faller ut som ett siam på zinken. Man använder
zinkspån eller zinkpulver. Luftsyret bör hållas
borta för att zinkupplösningen skall minskas.
En hel del zink utöver den stökiometriska
mängden går i lösning. Teoretiskt skulle endast 0,17 g
Zn per g Au behövas, men i praktiken beror
zinkförbrukningen på malmens natur och
uppgår till ca 50 g Zn per t malm.

Man har också försökt att fälla ut guldet på
aluminium, på träkol och genom elektrolys samt
såsom sulfid med natriumsulfid för att samtidigt
helt regenerera lösningen, men zink har visat sig

effektivast och billigast. På sistone har man
försökt att utvinna guldet ur lösningen genom
användning av jonbytare.

Som en undre ekonomisk gräns för utlakning av
guld torde man kunna sätta 4—5 g Au per t
malm. Lakningsutbytet är ofta mycket högt,
t.ex. 98—99 %.

Silver

Vad som nämnts om utlakning av guld med
cyanidlösning gäller i stort sett också för silver
och detta extraheras därför ofta samtidigt med
guld. Silver löses emellertid långsammare än
guld och förekommer i högre halter, varför man
måste laka längre tid (2—4 dygn) och med
starkare cyanidlösningar (0,2—0,5 % NaCN). Man
måste också mala malmen finare. Förbrukningen
av NaCN blir 1—3,5 kg per t malm. Läkningen
sker enligt formeln

4 Ag + 8 NaCN + 02 + 2 H20 =
= 4 NaAg(CN)2 -f 4 NaOH

Även silversulfid kan lakas enligt

Ag2S + 4 NaCN + 2 02 = 2 NaAg (CN) 2 + Na2SO*

och silvret kan fällas med aluminium enligt

3 NaAg(CN)2 -f Al -f 3 NaOH =
= 3 Ag -f 6 NaCN + Al(OH)3

Man måste vara försiktig, så att inte olösliga
aluminiumsalter, t.ex. med kalk, fälls ut
tillsammans med silvret och försvårar smältningen.
Därför föredras i de flesta fall zink som
fällningsmedel.

Den ekonomiska undre gränsen för utvinning
av silver genom läkning torde ligga vid ungefär
300 g Ag per t malm. Utbytena är vanligen 90—
98 %, högre ju mera av silvret som föreligger
som ren metall.

Koppar

För kopparmalmer kan man med fördel i flera
fall använda utlakningsmetoder, såvida inte
kopparn förekommer i form av kopparkis CuFeS2
eller andra svårlakbara sulfider, t.ex. brokig
kopparmalm Cu3FeS3. Chalkosit Cu2S går
däremot relativt lätt att laka, likaså atakamit
Cu(OH)2 • Cu(OH)Cl, chrysokoll Cu0-Si02-H20
och andra liknande mineral, ur vilka kopparn
kan lösas med svavelsyra eller eventuellt
ammoniak. Utfällning av kopparn ur sulfatlösningar
sker genom cementering på järn eller genom
elektrolys.

Vid läkning av oxidiska malmer används ca
5 % svavelsyra, som överför kopparn i det
lättlösliga kopparsulfatet. Denna process
förekommer bl.a. i Chuquicamata i Chile3, där malmen
håller ca 1,6 % Cu huvudsakligen i form av
atakamit. I malmen finns också antlerit, som är ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free