Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 12 april 1955 - Nybyggen - Nordafrikanskt vattenkraftverk, av G Lbg - Andras erfarenheter - Användning av lignin, av SHl - Kontinuerlig jonbytesprocess med cellulosafosfat, av SHl - Pyridin ur ammoniak och akrolein, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1955
347
eldriven slussventil med 3 min. öppningstid. De stora
temperaturvariationerna i denna trakt kräver särskilda
anordningar. Mellan samlingsledningen och tryckledningen är
insatt ett krökt rörstycke, som vilar på två rullbanor. Den
ena, med vertikalt upplag, tar hela skjuvkraften, 120 Mp,
det andra tar rörstyckets och dess vattens vikt.
Förskjutningen kan uppgå till 15 mm.
För att uppta tryckstötar i ledningen har man i
pumpverket satt in två tryckklockor med vardera 15 ms volym.
De är upphängda i taket och kan därigenom följa
ledningens längdförändringar. Tryckklockorna är förenade
med rörledningen genom klaffventiler och slussventiler.
För att det vid sandstormar icke skall komma in fin sand
i pumprummet, hålls luften där vid ett visst övertryck av
två ventilatorer, vilkas luftintag är försedda med filter.
Från pumparna förs vattnet genom en 1 000 mm
tryckledning till en filteranläggning 181 m över havet och flyter
efter reningen med självtryck till en 24 000 m3
utjämningsbassäng. Härifrån går vattnet sedan likaledes med
självtryck 67 km till Casablanca genom en 1 400 och 1 700 mm
ledning. I denna ledning finns fem 500 m3
fallavbrottskam-mare med uppgift att hålla ned vattentrycket och
därigenom förbilliga ledningen (enl. Compagnie de Construction
Mécanique Procédés Sulzer, Paris). G Lbg
Andras erfarenheter
Användning av lignin. Enligt uppgift ägnar man i USA
växande intresse åt utnyttjande av det lignin som
cellulosafabrikerna nu i stor mängd (ca 10 Mt/år) antingen
bränner upp eller släpper ut i närmaste vattendrag. Härvid
beaktas huvudsakligen tre vägar, nämligen användningen
av oförändrat lignin, lignosulfonsvror eller dessas salter,
framställning av användbara derivat genom klorering,
sulfonering, estrifiering m.m. och reglerad, systematisk
nedbrytning av lignin till organiska ämnen med låg molvikt.
Det första användningssättet har undersökts mest och
tycks snabbast kunna ge gott ekonomiskt utbyte.
Som fyllmedel i gummi kan lignin med fördel användas
och det ger t.o.m. produkter som inte kan erhållas med
andra fyllmedel (Tekn. T. 1954 s. 982). Några av dessa
har i vissa hänseenden bättre egenskaper än lignin, som
emellertid är billigt. En amerikansk cellulosafabrik
tillverkar nu Gr-S med lignin i en skala på 10—15 t/dygn vilket
är fullt tillräckligt för grundlig utprovning av produkten.
Stabilisering au asfaltemulsioner torde för närvarande
vara lignins största användningsområde. Emulgeringen
sker med tvålar, och närvaro av lignin hindrar att
emulsionen bryts genom reaktion mellan tvålarna och
kalcium-haltiga material i vägbeläggningen. Framför oorganiska
stabiliseringsmedel har lignin fördelen att dess askhalt är
låg.
Som binde- och dispersionsmedel i keramikmassor ökar
lignin torkade men icke brända föremåls hållfasthet
betydligt och försvinner vid bränningen utan att färga
keramiken eller ändra dess egenskaper på annat sätt. Vidare
bibehåller lignin keramikmassans formbarhet vid minsta
möjliga vattenhalt. Ligninet ökar endast obetydligt
massans natriumhalt vilket ger det en påtaglig fördel framför
oorganiska dispersionsmedel.
Utjämnings- och dispersionsmedel vid färgning av t.ex.
bomull och regenererade cellulosafibrer används för att
ge jämn färg eller möjliggöra användning av i vatten
olösliga färgämnen. Lignin har förmåga att minska
färgämnens absorptionshastighet, varigenom jämn färgning
uppnås. Dess egenskaper är i detta hänseende fullt
jämförbara med andra utjämningsmedels. Stora mängder lignin
används som dispersionsmedel vid färgning av acetatsilke
med vattenolösliga färgämnen vilka bildar fasta lösningar
med fibern.
Andra användningsområden är bl.a. som tillsats till
borrslam vid borrning efter olja (Tekn. T. 1954 s. 269). Ligninet
minskar slammets viskositet och tätar borrhålets väggar
mot vatten. Vid fällning av proteiner ur vattenlösning ger
lignin en filtrerbar produkt. I fenolplaster kan det
ersätta upp till 50 %> av fenolerna då det självt liar en
fenolgrupp.
Av ligninderivat torde natriumlignat och lignosulfonat
vara av största betydelse. Det förra kan lätt isoleras ur
svartlut från sulfatcellulosaprocessen. Det kan ersätta
lignin när en vattenlöslig produkt fordras, t.ex. vid
emul-gering av asfalt, dispergering av keramikmassor och
proteinfällning.
Lignosulfonat soin fås ur sulfitlut används bl.a. som
råvara vid framställning av vanillin, som dispergeringsmedel
i betong, pigmentblandningar m.m., som utdrygningsmedel
för dyrbara garvämnen, för reglering av borrslammets
viskositet vid oljeborrning och vid flotering av malmer.
För vissa ändamål isoleras lignosulfonaten inte utan man
utnyttjar sulfitluten direkt. Detta sker vid användning som
dammbindningsinedel för vägar, vid tillverkning av lim.
särskilt för golvbeläggningar och som bindemedel för
kärnor i gjuterier.
Möjligheterna att utnyttja andra ligninderivat erhållna
t.ex. genom sulfonering eller klorering undersöks, men
man har ännu inte nått praktiskt användbara resultat.
Nedbrytning av lignin till kommersiella kemikalier kan
tänkas ske genom oxidation till ett antal bensenderival,
hydrering till cyklohexanderivat eller genom andra
reaktioner som ger ett stort antal fenoler, syror, alkoholer och
kolväten. Provning av sådana processer har emellertid
bara nätt och jämnt börjat. Många av kemikalierna torde
kunna erhållas billigare ur kol, men några är unika.
Vid de flesta hittills prövade processerna har man brutit
ned ligninet till produkter med liten molvikt. Man kan
därför undra om inte mer användbara ämnen kan erhållas
genom noggrant reglerad nedbrytning med mindre
drastiska medel (Chemical Engineering sept. 1954 s. 144).
SHl
Kontinuerlig jonbytesprocess med cellulosafosfat. Om
bomull förestras med en fosforsyra i närvaro av karbamid,
bildas en förening som är stabil i vatten och har
jonbytar-egenskaper. Man har använt ett ändlöst band av bomull,
behandlat på detta sätt för att koncentrera en
kopparlösning genom en kontinuerlig jonbytesprocess (jfr Tekn. T.
1953 s. 968). Den behandlade bomullen uppges ha en
jon-bytarkapacitet jämförbar med kommersiella
hartsjonbyta-res. Den kan emellertid användas bara i neutral eller svagt
alkalisk lösning. Fosforsyraestern förtvålas i sura medier.
Vid de utförda försöken användes ett 125 mm brett
ändlöst band som fördes motströms i förhållande till en
kop-parsulfatlösning, en natriumkloridlösning
(regenereringsmedel) och avsaltat vatten (elueringsmedel) i 750 mm
långa, grunda behållare, innehållande skärmar (Chemical
Engineering News 4 okt. 1954 s. 3957). SHl
Pyridin ur ammoniak och akrolein. Vid sökandet efter
metoder för kommersiell tillverkning av pyridin och
pyri-dinhomologer på annat sätt än genom koksning av kol
har man i USA funnit att den mest lovande processen är
reaktion i gasfas mellan ammoniak och akrolein vid en
dehvdratiserande katalysator. Reaktionen har tidigare varit
känd, men vid dess tekniska utnyttjande måste man hindra
aldehydens sidreaktioner som leder till
katalysatorförgif-tande hartser.
Hartsbildning kan undvikas om akroleinen bildas i
reaktionszonen av acetaldehyd och formaldehyd. Dessa förs då
in i reaktionskärlet tillsammans med ammoniak som ett
förvärmt tillflöde. Eftersom akrolein uppstår kontinuerligt
och samtidigt förbrukas är dess koncentration i varje
ögonblick liten.
Det vid försöken använda reaktionskärlet var ett 300 mm
långt 19 mm rör av borosilikatglas. Den bästa
katalysatorn visade sig vara porösa korn av kiseldioxid och alu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
