- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
364

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

364

TEKNISK TIDSKRIFT

Storbritanniens atomenergiprogram. Brittiska
regeringen har i februari 1955 för parlamentet framlagt ett
provisoriskt program för atomenergins utveckling. Det gäller
för de närmaste tio åren, men man väntar att det skall
modifieras med tiden, och slutgiltiga beslut om
utbyggnaden kommer inte att fattas förrän i sista ögonblicket så
att nya tekniska erfarenheter kan utnyttjas till fullo.

Av tänkbara reaktortyper anser man att två kommer att
användas kommersiellt inom de närmaste tio åren,
nämligen gaskylda, grafitmodererade reaktorer med naturligl
eller svagt anrikat uran som bränsle och vätskekylda, ter
miska reaktorer. Den reaktor, som nu byggs i Calder Hall
(Tekn. T. 1955 s. 344), är av den förra typen. Denna är
billigare än den senare, men man kan i den utnyttja bara
en mycket liten del av bränslet. Det är därför troligt att
vätskekylda reaktorer, i vilka bränslet kan utnyttjas bättre,
i framtiden blir mer ekonomiska fastän de är dyrare i
anläggning.

Man väntar att vätskekylda reaktorer skall sättas i drift
omkring 1965 och att reaktorerna efter detta år kommer
att få växlande form. Torium kan komma att användas
som bränsle, först tillsammans med plutonium; vidare kan
homogena reaktorer och breeder-reaktorer med snabba
neutroner börja utnyttjas. Man har redan beslutat att
bygga en fullstor experimentreaktor av den senare typen
vid Dounreay i Caithness. Det anses otvivelaktigt att den
kommersiella reaktor, som kan konstrueras efter denna
utveckling, oavsett den slutliga typen, kommer att kosta
mindre per kilowatt och utnyttja bränslet bättre än någon
av de tidigare reaktorerna.

Beaktorn i Calder Hall, som utom ca 50 MW elenergi
skall ge plutonium för militära ändamål, kostar 15—20 M£,
men man kan vänta att de första rent kommersiella
reaktorerna av samma typ kommer att kosta mindre per
kilowatt. Man vet inte säkert hur stor livslängd en
kommersiell reaktor har, men man räknar med 10—20 år.
Det anses att tillgången på uran är tillräcklig för
täckning av behovet under de närmaste tio åren trots att allt
uran måste importeras. Bränslekostnaden för en reaktor
av den typ som byggs i Calder Hall beräknas till ca 5 M£,
och lika mycket nytt bränsle behövs vart tredje till femte
år. Kostnaden för behandlingen av uranet före och efter
användningen är känd men har inte publicerats. Man
väntar att kunna utvinna 72 000 MWh värme per ton bränsle,
vilket motsvarar 10 000 t kol.

Det plutonium, som bildas i en uranreaktor, är i många
hänseenden likvärdigt med uran 235 men kan utvinnas
till mycket lägre pris än detta. Man bör därför räkna med
ett visst värde på plutoniet. Detta är svårt att rättvist
uppskatta, men det måste anses ligga mellan 140 gånger
uranpriset, eftersom naturligt uran innehåller bara 0,7 %
klyvbart material, och priset på uran 235, framställt enligt
diffusionsmetoden. Plutoniums värde bör därför
uppskattas till många tusentals pund per kilogram under den
första tiden av atomenergins utveckling.

Det är nämligen då ont om klyvbart material varför
plutonium bör ha nästan lika stort värde som uran 235.
Allteftersom tillgången på klyvbara ämnen växer, faller
plutoniums värde och närmar sig 140 gånger urans. Detta kan
emellertid inte väntas inträffa under de närmaste 15—20
åren. Bäknar man med det höga pris på plutonium, som
nu kan anses motiverat, blir priset på det första
kommersiella atomkraftverkets energi ca 0,6 p/kWh, vilket är
ungefär detsamma som för energi från framtidens
brittiska ångkraftverk.

Vid lägre plutoniumpris blir atomenergin från dagens
atomkraftverk avsevärt dyrare, men man räknar med att
besparingar kan göras genom teknisk utveckling i ungefär
samma takt som plutoniumpriset faller. Det anses därför
att atomkraftverk även i framtiden kan konkurrera med
ångkraftverk.

Enligt det provisoriska programmet skall kommersiella
atomkraftverk byggas av privatindustrin åt Electricity

Authorities som skall äga och driva dem. Atomic Energy
Authority skall ge tekniska råd, och man räknar med att
det skall ta några år att utbilda privatindustrins personal
så att den kan konstruera atomkraftverk. Före 1957 anser
man inte möjligt att börja bygga sådana i privat regi.

Man planerar konstruktion av två verk med vardera två
gaskylda, grafitmodererade reaktorer som beräknas vara
färdiga 1960—1961. Ytterligare två sådana verk skall man
börja bygga 1958—1959. Man hoppas att de skall bli
effektivare än de första. Var och en av de åtta reaktorerna skall
ge 50—100 MW eleffekt varigenom verkens totala effekt,
när alla är i drift 1963, blir 400—800 MW.

Konstruktion av fyra nya verk kan kanske börja 1960
och man påbörjar ytterligare fyra 1961—1962. Alla åtta
bör då kunna vara i drift 1965. Det är svårt att säga av
vilken typ de skall bli, men det är troligt att varje verk
kommer att ha bara en reaktor med mycket större effekt
än de första. De fyra första reaktorerna i andra etappen
blir troligen gaskylda, de fyra senare kanske vätskekylda.
De åtta verkens sammanlagda eleffekt beräknas bli mer
än 1 000 MW.

På tio år räknar man alltså med att bygga atomkraftverk
för 1 500—2 000 MW eleffekt. Under förutsättning att
atomkraftverkens utnyttjningsgrad är ca 80 %>, ger de
energi motsvarande 5—6 Mt stenkol, brända i
ångkraftverk.

Plutonium från de första reaktorerna bör bli tillgängligt
i en mängd på 100—300 kg/år omkring 1964. Det kan då
användas för anrikning av bränslet till nya reaktorer vilka
troligen blir vätskekylda. Dessa reaktorer bör ge mera
plutonium i snabbare takt varigenom utvidgning av
programmet bör kunna ske snabbt mot slutet av 1960-talet.

Anläggningskostnaden för de två första verken beräknas
bli tillsammans 30—35 M£. De två nästa med avsevärt
större effekt torde komma att kosta bara något mer medan
de åtta sista tros dra 125 M£ tillsammans. Uranet beräknas
kosta totalt 40 M£, nya hjälpanläggningar 30 M£, och till
experimentanläggningar anslås 30—10 M£. Totalt kommer
alltså tioårsprogrammet att kosta 300 M£. Landets
ekonomi belastas emellertid inte med hela denna investering, då
Electricity Authorities utbyggnad av kol- eller oljeeldade
ångkraftverk, som beräknas kosta ca 1 200 M£, kan
inskränkas avsevärt. Motsvarande gäller ökning av
kolgruvornas produktion.

Man anser tänkbart att det efter 1965 är mer ekonomiskt
att bygga atomkraftverk än kol- eller oljeeldade verk,
oavsett svårigheterna att tillfredsställa kolbehovet. År 1965
skall atomkraftverk enligt programmet täcka en fjärdedel
av Storbritanniens behov av nya kraftverk. Hur snabbt
man sedan kan öka utnyttjandet av atomenergin, så att
den täcker praktiskt taget hela utbyggnadsbehovet, beror
på hur stora tekniska framsteg som görs under de första
tio åren. Det är för närvarande omöjligt att förutsäga
utvecklingen efter 1965.
Utnyttjas inte atomenergi, skulle förbrukningen av kol
(eller motsvarande oljemängd) för alstring av elenergi
troligen behöva ökas 2,5 gånger under de närmaste 20 åren.
Den skulle bli ca 65 Mt/år 1965, ca 100 Mt/år i början av
1970-talet och sedan växa med 4—5 Mt/år. Genomförs det
provisoriska programmet, stannar kolförbrukningen vid
60—70 Mt/år under 1960-talet. Denna begränsning av
kolbehovet kommer ingalunda för tidigt med tanke på
svårigheterna att skaffa arbetskraft till kolgruvorna och att
bryta tillräcklig mängd kol till rimlig kostnad (A program
of nuclear power. H.M.S.O., London 1955). SHl

Industriproduktionen i världen (utom Sovjetunionen,
Kina och de östeuropeiska staterna) var 1953 dubbelt så
stor som 1929. Järnvägarna i världen transporterade
nästan dubbelt så mycket varor, och fartygen 40 °/o mer
än 1929. Värdet av världshandeln var 1953 mer än tre
gånger så stort som 1938, dels på grund av en
kvantitativ fördubbling, dels på grund av prisstegring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free