Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 19 april 1955 - Värmebehandlade konstruktionsstål, av Per O Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Deformationsförmågans ändring vid tryck och
dragning i riktning vinkelrätt mot dragriktningen’,–-brott-
deformation vid A enbart dragspänning, B dragspänning
och tryck vinkelrätt mot denna, C dragspänning och
dragning vinkelrätt mot denna; oi längddragsspänning, oq
tvärdragsspänning, pq tvärtryck, kf deformationsmotstånd.
ning att längddragspänningen <5l = kf — pQ.
Deformationen till brott är större än vid ren
dragning och växer med trycket. Materialets verkliga
brottspänning antas vara konstant och
oberoende av dess spänningstillstånd.
Om deformationen i stället sker under inverkan
av en dragpåkänning, oq, vinkelrätt mot
dragriktningen, blir Oi — kf -f- oq. Större spänning
erfordras för att en viss deformation skall äga rum,
och brott uppnås vid mindre deformation än vid
fall A, ren dragning.
Praktiska försök har givit stöd åt det skildrade
åskådningssättet3. För stål 1310 (St 37) blir t.ex.
kontraktionen 65 % utan tvärtryck (fig. 3)
medan den vid ett tryck av 25 kp/mm2 blir 77 %.
Försök med dragning i mer än en riktning kan
knappast utföras renodlat. Om en dragprovstav
med skåra belastas i längdriktningen, kommer
materialet under skåran att utsättas för
dragpåkänningar i tvärled, vilka är större ju skarpare
skåran är, (fig. 4)4. Den verkliga brottspänningen
är enligt de här relaterade försöken ej helt
oberoende av deformationen.
Skjuvspänningshypote-sen är ej exakt, särskilt ej för seghärdade
material, vilka saknar utpräglad sträckgräns.
Enligt deviationshypotesen5 är den för flytning
avgörande jämförelsespänningen
Ojfr = ]/(Jl2 + 022 + tf32 — - °3 - o3 Ox
där o±, o2, o3 är de tre huvudspänningarna. Då
deformationen är proportionell mot
jämförelsespänningen, kan den åskådliggöras med linjer
parallella med abskissan6 (fig. 5). De tre
belastningsfallen, A ren dragpåkänning, B
dragpåkänning och konstant tvärtryck, pq, samt C
dragpåkänning med konstant tvärdragpåkänning, oq,
kan i diagrammet framställas som linjer, vilka
lutar 45° mot abskissan och inbördes är
förskjutna med beloppen pq resp. <Jq. Vid ren dragning är
ju (Ti = Ojfr.
Materialets förmåga att tåla deformation be-
ror starkt av spänningstillståndet. Material, som
under enaxliga dragpåkänningar är sega, kan
under inverkan av fleraxlig dragning uppträda
som spröda. Även belastningshastigheten har
betydelse för spänningarnas storlek, särskilt i det
plastiska området. Vilka upplysningar ger då de
konventionella provningsmetoderna om ståls
hållfasthet och vad kan utläsas av de data, som
därvid erhålles?
Hållfasthetsdata för stål
Dragprov
Ett vanligt leveransprov på stål är dragprovet,
vid vilket en provstav av standardiserad form
belastas i en lämplig provningsmaskin.
Belastningen ökas med viss bestämd hastighet tills provet
Fig. 3. Deformation vid dragning för stål 1310 (glödgat);
-inget tvärtryck (flytkurva),–-tvärtryck 12,5 kp/mm’,
— tvärtryck 25 kp/mm’; F sträckgräns, E början till
kon-traktion, B brott.
Fig. 4. Deformation vid dragning av skårad stav; B brott,
P kraft, F tvärsnittsyta, F0 utgångstvärsnittsyta, e
hålkäls-radie, r prov stavsradie vid skårans botten, oim
genomsnittlig och oimax största längddrag spänning, oqm genomsnittlig
och oqmax största tvärdragsspänning, kf
deformationsmotstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>