- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
392

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1955 - Stadsbebyggelsens förnyelse, av Kell Åström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

TEKNISK TIDSKRIFT

siffra, som saneringsutredningen också tagit fasta på. I
det centrala gatunätet torde man i allmänhet inte komma
att tillåta mer än halvtimmesparkering. Detta innebär att
plats för parkering och garagering måste i väsentligt ökad
utsträckning tillgodoses på tomtmark. Vidare kräves
utrymme på tomtmark för in- och utlastning av varor till
butiker och vissa andra lokaler. Också för cykelparkering
måste mark avsättas i betydligt större omfattning än vad
nu är fallet.

Utredningen förutsätter att lekplatser för förskolebarnen
ordnas inom kvarteret och rekommenderar ett lekutrymme
av 1—2 m2 per invånare. För de äldre barnen, som kräver
mera utrymme för sina lekar, måste skolgårdar och parker
tas i anspråk i ökad omfattning.

I betänkandet föreslås vidare som norm att en lägenhet
skall få minst 5 h solbelysning per dag under vår- och
höstdagjämningen vid molnfri himmel. (Vid genomgående
lägenhet avser siffran summan av solbelysningen på
fasaderna.) Undantag kan dock göras för lägenheter utan
kök.

Man kan ifrågasätta om inte de sakkunniga med mera
kraft bort understryka önskvärdheten av en riktigare
fördelning av lägenhetstyperna inom en stad. Ytterområdena
med god tillgång på grönområden och med begränsad
trafik lämpar sig bäst för barnfamiljer, medan de centrala
delarna i så hög grad det är möjligt bör förbehållas sådana
hushåll som enbart består av förvärvsarbetande och för
vilka kravet på soliga bostäder är av mindre betydelse.
Inom denna grupp finns ogifta, förut gifta och vissa
familjer med vuxna barn. De två förstnämnda
boendekate-gorierna torde i framtiden komma att utgöra en
väsentligt ökad del av totala antalet lägenhetsinnehavare, och
skulle kanske bara de kunna fylla den bostadsyta som kan
bli tillgänglig i centrum. En fullständig differentiering är
naturligtvis inte möjlig och är kanske inte heller önskvärd
men det är av stor betydelse att frågan beaktas vid valet
av lägenhetstyper i de centrala delarna.

Juridiska förutsättningar

Utredningen påpekar önskvärdheten av att i första hand
alla försök göres att åstadkomma ett gott resultat genom
frivilliga överenskommelser, men tillägger, att
tvångsingripanden från samhällets sida i många fall kommer att
bli nödvändiga. Möjligheter till sådana ingripanden är
relativt väl tillgodosedda i den nuvarande lagstiftningen. En för
saneringen betydelsefull ändring av 44 och 45 § i
byggnadslagen gjordes 1953. Paragraf 44 som avser stora
saneringsföretag, där det är fråga om zonexpropriation, ger
samhället möjlighet att expropriera tätbebyggd mark utan
att det dessförinnan undersökes om de berörda
markägarna har vilja och förmåga att genomföra stadsplanen.
Vidare kan expropriation beviljas även om endast
skissartade utredningar föreligger beträffande områdets planering.
Detta ger större möjligheter till en rationell utformning av
planområdet och hindrar att lösesummorna drivs i höjden,
eftersom enligt expropriationslagen den värdeökning, som
uppstått efter det zonexpropriation beviljats (och som hän-

Fig. 2. I en gårdssanering
kan ofta en väsentlig
förbättring av miljön
åstadkommas med små medel
om endast
fastighetsägarna sammansluter sig för
en sådan sanering; t.v. en
saneringsmogen gård, t.h.
ett gårdssanerat kvarter i
Gamla Sta’n i Stockholm.

för sig till stadsplaneregleringens genomförande) inte
räknas fastighetsägaren till godo. Zonexpropriation kan också
medges för intilliggande fastigheter, som på grund av
stadsplanregleringen kan väntas stiga väsentligt i värde.

Den följande paragrafen, 45, i byggnadslagen berör
sådana fall, där saneringen bara gäller något enstaka
kvarter eller del av kvarter, tomtexpropriation. Om
markägarna i detta fall försäkrat att de själva vill och kan
genomföra en sanering inom skälig tid kan expropriation ej
beviljas. K. M:t kan emellertid numera föreskriva en viss
tid inom vilken regleringen måste vara gjord. Om inte
detta krav uppfylles får staden expropriationsrätt.

Utredningen föreslår vidare en ändring av två paragrafer
i byggnadslagen. Den första avser 31 § och innebär att
byggnadsnämnden efter länsstyrelsens prövning får ändra
tomtindelningen i ett kvarter utan gjord
stadsplaneändring och mot tomtägares bestridande, om detta är
nödvändigt för att skapa lämpliga saneringsenheter.

Den andra föreslagna ändringen avser 45 § och innebär
att den rätt som tillfaller staden att lösa mark kan
överföras på enskild om staden ej kan eller vill lösa marken.
Förutsättningen för detta är dock att den enskilde kan
påvisa sin förmåga och vilja att genomföra stadsplanen
och att han löser all mark i kvarteret, som inte redan är
bebyggd enligt planen.

Mot ett sådant förslag till rätt för den enskilde att
expropriera mark under vissa villkor kan kanske en del
betänkligheter uppställas, och inte ens inom delegationen
har enighet kunnat nås, fyra av de tolv medlemmarna har
reserverat sig mot förslaget. Den argumentering som
betänkandet för fram verkar emellertid övertygande och
farhågorna att en sådan rätt skulle leda till en
monopolställning för mycket kapitalstarka fastighetsägare förefaller
överdrivna.

De möjligheter, som nu finns för att genomdriva en
gårdssanering är begränsade och bygger i stort sett enbart på
frivilliga överenskommelser mellan fastighetsägarna.
Lagstiftningen ger möjlighet att i stadsplanebestämmelser inta
förbud mot anordnandet av stängsel eller plats för sopor
etc. och vidare har byggnadsnämnd befogenhet att ålägga
tomtägare att anlägga plantering på sin gård. I det förslag
till ändring av Jordabalken som framlades 1952 behandlas
"föreningssamfälligheter". I anslutning till detta föreslår
saneringsdelegationen att fastighetsägare av länsstyrelsen
skall kunna föreläggas att bilda en sådan
föreningssam-fällighet varigenom skulle skapas de juridiska och
praktiska förutsättningar som är nödvändiga för anordnandet
av en gemensam gård inom kvarteret.

Ekonomiska förutsättningar

Utredningen framhåller att det är oerhört svårt att
påvisa att genomförandet av ett visst saneringsprojekt skulle
vara "lönande" ur samhällsekonomisk synpunkt. Hur skall
man kunna beräkna värdet i pengar av t.ex. en bättre
miljö eller en säkrare trafikförning inom ett
saneringsområde? Att avgöra när en fastighet är företagsekonomiskt
saneringsmogen är däremot enklare och det lär väl bli den-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free