- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
393

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 april 1955

393

na utgångspunkt som kommer att få avgöra de aktuella
fallen. Ur företagsekonomisk synpunkt är en fastighet
sa-neringsmogen när fastighetens avkastning — minskad med
utgifterna för förvaltning och underhåll — blivit lägre än
räntan på tomtvärdet av en ny bebyggelse.

Saneringsmognaden kan påskyndas genom att det
allmänna vidtar åtgärder, som ger en höjd avkastning vid
nybyggnad eller en minskad avkastning av äldre
fastigheter. Bland åtgärder, som kan få detta resultat, nämnes en
differentierad hyressättning, god tillgång på moderna,
attraktiva bostäder samt ökad utdömning av gamla
lägenheter genom hälsovårdsnämnden.

Även om ett hus är saneringsmoget får det emellertid ofta
ligga kvar. Hittills har väl detta till stor del berott på den
rådande bostadsbristen. Men det finns många andra skäl,
ägaren har inte resurser att bygga nytt, han kan ha sin
egen inarbetade rörelse i huset, byggnaden har fått ett visst
affektionsvärde för honom osv. I många fall har ju också
ägandet av ett hus blivit en slags självpensionering. En vanlig
företeelse är vidare att ägarens överdrivna förväntningar om
det framtida ekonomiska utnyttjandet, floating value,
försenar nybyggnaden. Det är i sådana fall som
tvångsingripanden kan bli nödvändiga, men det är givetvis då av
vikt att största möjliga hänsyn tas till den enskildes rätt.
Här är också den värderingspraxis som utbildas av
expro-priationsdomstolarna betydelsefull. De senaste årens
ex-propriationsfall tycks genom de relativt höga
lösensummorna närmast verkat avskräckande på städer som varit
beredda att tillgripa tvångsinlösen.

Den statliga långivningen är en betydelsefull faktor vid
sanering. Den tidigare normen att kommunerna skulle
tillhandahålla råmark till 1935 års priser måste överges
genom de kraftigt ökade exploateringskostnaderna 1950.
Samtidigt gjordes markvärdet mera rörligt och nu arbetar
Bostadsstyrelsen enligt expropriationslagens princip att
löse-skillingen skall motsvara fastighetens värde "med hänsyn
till ortens pris och fastighetens avkastning". Detta
innebär alltså att den statliga långivningen numera accepterar
differentierade tomtpriser och det finns exempel från
senare tid som visar att man godtagit ett tomtpris per m2
våningsyta i centrum av en stad som varit dubbelt så högt
som det pris som åsatts mark i stadens ytterkanter.
Denna nya giv från lånemyndigheternas sida är givetvis en
kraftig hjälp åt saneringsarbetet. Utredningen föreslår
också en del ändringar av normerna för statliga byggnadslån
beträffande saneringsprojekt.

Saneringsarbetets metodik

Det största ansvaret för stadsbebyggelsens förnyelse
kommer naturligtvis att vila på det allmänna. Det är
nödvändigt att städerna börjar föra en aktiv saneringspolitik t.ex.
genom att, ofta på lång sikt, förvärva lämpliga
fastigheter. Det gäller inte enbart direkta saneringsobjekt utan
också sådana fastigheter, som kan användas vid
evakueringar. Jämsides med detta arbete måste städerna hela
tiden på alla sätt försöka stimulera de enskilda
fastighetsägarna till om- eller nybyggnad.

För att saneringsarbetet skall kunna bedrivas effektivt
och smidigt föreslår de sakkunniga att särskilda
kommunala samarbetsorgan bildas, liksom nu sker för
generalplanearbete, i vilka drätselkammare, byggnadsnämnd
och hälsovårdsnämnd är representerade.

I betänkandet förutsattes att en generalplan för staden
ligger till grund för saneringsarbetet. Denna ger nämligen
de nödvändiga upplysningarna om önskvärt invånarantal,
behov av allmänna byggnader och butiker osv. inom
saneringsområdet.
Som nästa steg föreslås utarbetandet av en översiktlig plan
för själva saneringsarbetet. Det har nämligen visat sig
förenat med vissa nackdelar att på en gång fastställa en
detaljerad stadsplan för ett större område, vars
utbyggnad kan ta årtionden, vilket väl oftast är fallet med
saneringsplaner. Det föreligger stor risk att en sådan plan re-

dan efter några år är föråldrad eller olämplig t.ex. med
hänsyn till ändrade ägoförhållanden. Det är också viktigt
att åtminstone skissritningar till den blivande bebyggelsen
görs upp samtidigt som detaljplanen, vilket ju knappast
är möjligt om denna göres för hela saneringsområdet på
en gång.

Denna generalplan för saneringsområdet föreslås gjord i
skala 1 :2 000. Den skall ånge gator och allmänna platser,
byggnadskvarter och specialområden, eventuellt
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller miljö samt om möjligt
också utbyggnadsetapper. För varje byggnadskvarter skall
planen ånge användningssätt, byggnadsrätt, hushöjd,
placering av dominerande byggnad, garage- och
parkeringsplatser osv. Planen skall vidare rekommendera vissa
trafikbestämmelser såsom utfartsförbud, enkelriktning och
vara åtföljd av erforderliga tekniska och ekonomiska
utredningar.

Denna generalplan skall antas av stadsfullmäktige efter
det att den granskats av byggnadsstyrelsen. Däremot anser
utredningen inte att planen behöver fastställas för att den
skall fylla sin uppgift. I vissa fall kan det vara
nödvändigt att planen åtföljes av byggnadsförbud enl. 35 § i
byggnadslagen för att staden skall få kontroll på
saneringsarbetet, men i allmänhet torde en erfaren och smidig
byggnadsnämnd kunna avstyra inte önskvärd nybyggnad även
utan ett generellt byggnadsförbud.

Saneringsarbetet kan sedan bedrivas så att detaljplaner
upprättas och fastställs för varje kvarter som blir aktuellt,
varvid planarbetet alltså kan samordnas med
projekteringen av nybebyggelse inom kvarteret. Utredningen föreslår
att en sådan detaljplan göres i skala 1 : 400 och att
föreslagen tomtindelning samtidigt fastställes.

Detaljplaneförslaget skall åtföljas av generalplan; förslag
till saneringsenheter och tomtindelning; tekniska
utredningar beträffande trafik, grundförhållanden,
vattenförsörjning och avlopp; ekonomiska förutsättningar;
praktiskt genomförande med redogörelse för etapp- och
tidsschema; samt i förekommande fall uppgifter om
sam-fällighetsavtal och expropriation.

Genom att de stora dragen redan klarlagts i en sådan
generalplan kan det förutsättas att fastställande
myndigheter kommer att kunna behandla detaljplanen betydligt
snabbare än vad som nu är fallet.

De äldre i arbetslivet. I Norge har Norsk
Ingeniørfor-enings Bergens avdeling sysslat med en fråga som på
många håll i världen utgör ett allvarsamt problem: Hur
skall man kunna engagera dem som är friska och
verk-samhetslystna efter uppnådd åldersgräns i en positiv
insats till gagn för dem själva och samhället? Den stora
latenta åldrande arbetskraften utnyttjas endast i ringa
grad, samtidigt som det föreligger ett ständigt ökande och
till synes omättligt behov av ungdomlig arbetskraft.

Medellivslängden ökar och antalet gamla är både absolut
och relativt taget större än förr. Den arbetande
befolkningen blir äldre. En allt större del av befolkningen flyttar till
städerna från landsbygden, där de gamla förr i stort sett
kunde finna sysselsättning upp i hög ålder. Lantbruk och
hantverk sysselsätter relativt allt färre och färre medan
industrin har en tendens till att sätta de gamla utanför.
Man får stadigt en större befolkningsgrupp av arbetsföra
gamla som inte har arbete. Norge har i dag 305 000 över
65 år. Är 1975 är de minst 478 000.

Åldersgränsbestämmelser om pensionsåldern bjuder på
många problem. För överordnade poster där det behövs
gott minne, beslutsamhet, handlingskraft, förmåga att sätta
sig in i nya problem, nya arbetsmetoder, på det hela taget
förmåga att lösa nya och skiftande uppgifter bör
åldersgränsen inte vara för hög.

Det finns inga direkta medicinska skäl till att
åldersgränsen skall ligga vid en fastlåst ålder. Företagsläkare,
personalchef och närmaste överordnade kan säkert i varje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free