Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1955 - Fotogrammetri och gränspunkter, av Lars-Erik Apelqvist och Nils Rågstedt - Bottenslammets vandring i Temsen - Andras erfarenheter - Atombombexplosioner och väderlek, av SHl - Morgondagens helelektrifierade hem, av Matts Bärlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
TEKNISK TIDSKRIFT
Vid undersökning av detaljpunkternas varaktighet erhölls
en försvinnandeprocent av högst 5 %> per år i områden,
som icke utsatts för alltför omfattande planeringsåtgärder.
Punktmedelfelet i modellen beräknades till 0,20—0,25 m
med ledning av medelfelet från koordinattransformationen
på de sex stödpunkterna. Inställningsmedelfelet blev 0,10
—0,15 m, beräknat ur upprepade inställningar på
detaljpunkter och signaler. Inställningsosäkerheten på signaler
synes vara omkring hälften så stor som på naturliga
de-taljpunkter.
Kompassutstakningens medelfel bestämdes efter en
särskild undersökning, varvid upprepade inriktningar gjordes
på 25 m avstånd. Medelfelet, kompassens tillfälliga fel,
uppgick till 0,05 m. Hänsyn måste emellertid tas till
magnetiska störningar av olika slag. Missvisningen bör helst
kontrollmätas. Endast i undantagsfall torde de
magnetiska störningarna omöjliggöra utstakning med kompass.
Från protokollen från utstakningen har gjorts en
medel-felsundersökning på spridningen av de olika
utsättnings-punkterna från resp. tyngdpunkter, varvid ett medelfel
av 0.18 m erhölls. En beräkning med ledning av
avvikelserna mellan den geodetiska och fotogrammetriska
utstakningen gav till resultat ett medelfel av 0,28 m.
Vid undersökningen var detaljpunktsunderlaget
tillräckligt inom alla terrängområden utom på stora åkerfält och
i skogsmark. För dessa senare områden torde som regel
fordras att signaler utsätts i terrängen före
flygfotograferingen, från vilka utstakning av gränspunkterna sedan kan
göras. Denna signalering kan ske antingen vid den
fotografering, som görs för grundkartan eller i samband med
en andra fotografering, som företas efter det att
skiftesläggningen är avslutad och gränspunkternas lägen
approximativt bestämts på marken.
Signalerna kan utsättas antingen i ett regelbundet system
(rutnät ca 50 X 50 m) eller andra utvalda lägen. Vilken
metod, som bör väljas, beror på möjligheten att före
flygfotograferingen förutse gränspunkternas lägen. För
åkerområden och den närmast byn belägna skogsmarken, inom
vilka områden gränserna kommer att ligga tämligen tätt,
torde skiftesläggningen vara omöjlig att förutsäga på det
tidiga stadium, då flygfotograferingen är aktuell. Däremot
torde detta vara möjligt vid större skogsområden,
"utsko-gar" eller "fäbodskogar", där gränspunkterna kan antas
komma att bli belägna längs vattendelare och längs vägar.
Dessa senare kan planläggas före fotograferingen med
hjälp av topografiska kartan eller flygbilder från
riksfolo-kartan. Signalerna bör placeras parvis med sikt emellan.
Som signalmaterial torde bl.a. våtstarkt papper av svensk
tillverkning kunna användas. Ett försök pågår för att
utröna detta och under den tid signalerna hittills legat
ute (ca 5 månader) har de visat sig kunna motstå vädrets
växlingar mycket väl. Sådana signaler blir enkla och
billiga.
Inom områden, där avståndet till detaljpunkter är alltför
stort för att kompassens noggrannhet skall kunna räcka
till måste ett noggrannare instrument användas för
uttagande av riktningar, t.ex. en teodolit. Då kan avstånd
på upp till 100 m mellan detaljpunkterna troligen tolereras.
Användes vanlig teodolit, måste man i varje detaljpunkt
nollställa mot ett särskilt objekt, till vilket riktningen även
måste uträknas.
Inom områden, där detaljpunkter saknas, kan man lägga
ut ett polygontåg mellan detaljpunkter, som
koordinat-bestämts i stereoinstrument. Planeringen av tåget bör då
ske med hänsyn till de på förstoringarna inlagda
gränspunkternas lägen.
Bottenslammets vandring i Temsen har iakttagits med
GM-räknare sedan man släppt ut en liten mängd
radioaktivt glaspulver (innehållande skandium 46). En
förskjutning av slammet 3—5 km uppför floden under ett fåtal
tidvattensperioder har konstaterats.
Andras erfarenheter
Atombombexplosioner ocli väderlek. Det dåliga vädret
i Västeuropa sommaren 1954 kom strax efter
tillkännagivandet att amerikanarna gjort en serie försök med
atombomber i Stilla Havet. Detta sammanträffande har lett till
funderingar över möjligheten att atombombexplosioner
kan påverka väderleken. Det är emellertid mycket svårt att
ge ett exakt svar på denna fråga. Åtminstone för
närvarande kan man endast nå fram till sannolikheter.
I Storbritannien var vädret i juni—augusti 1954 kyligt
och blött. Under 84 år med jämförbara anteckningar om
väderleken har bara sex somrar varit våtare i England och
Wales, men Skottland har haft 25 med större nederbörd
och inga rekord slogs 1954. Vädret var utpräglat kyligt och
av 53 somrar visar bara två lägre medeltemperatur i
England och Wales.
I Västeuropa var sommaren också i allmänhet kallare
och våtare än vanligt, men undantag förekom.
Junitemperaturen var högre än medelvärdet på många platser,
och i Frankrike var julinederbörden mindre än normalt.
I USA och Ryssland var sommaren på det hela taget
varmare än vanligt, juli var t.ex. en av de hetaste månader
som iakttagits i USA. Södra och västra Afrika hade
kallare och våtare väder än vanligt och monsunregnen i
Indien var något rikligare än normalt. Nederbörden var över
medelvärdet även i Japan och Bortre Indien.
Sommarvädret 1954 i världen synes alltså ganska
komplicerat men inte mer än vanligt. Det mest utmärkande
för det är att stora områden fick mindre sol och mera
regn än som kan väntas av långtidsmedelvärden. Vissa
iakttagelser antyder men bevisar inte att 1954 års
sommarväder är ett led i senare års långsamma ändring av
väderlekstypen.
Detta utesluter emellertid inte att enstaka somrar kan
bli mycket varma och torra, men det synes visa att
sommarvädret 1954, fastän extremt, ganska väl passar in med
tidigare iakttagelser av väderlekens långtidsförändring.
Det behöver därför inte ha orsakats av
atombombexplosioner.
Undersöker man också lufttrycksförändringarna i
Storbritannien under senare hälften av 1954 kommer man till
slutsatsen att det är föga sannolikt att atombomber
förstört en sommar som utan dem skulle ha blivit varm och
vacker (G Sutton i Nature 19 febr. 1955 s. 319—321).
SHl
Morgondagens helelektrifierade hein. Det mest
elektrifierade hushållet i världen anslöts nyligen till ett
amerikanskt kraftnät.
I hemmet finns bland annat: värmepump för
uppvärmning, fuktighetsregulator, elektronisk dammavfällare,
sex ventilationsfläktar, glaspanel- och takvärmeelement,
två skilda elspisar, två ugnar, tork för diskhanddukar,
kylskåp, frysbox och diskmaskin. Dessutom har man
kaffeapparat, brödrost, knivvässare, våffeljärn, sandwichgrill,
köksmaskin, avfallskvarn, elektriskt serveringsbord,
tvättmaskin, tork, vattenvärmare, dammsugare, golvbonare,
el-skrivmaskin, elrakapparat, en elektrisk apparat som dödar
flugor och en annan som dödar nattinsekter. Filtarna
innehåller elektriska värmetrådar, där finns två
televisionsapparater med motorstvrda antenner, fyra radioapparater,
tio elur och sex motorer i hobbyrummet, överallt finns
högtalartelefoner, alla dörrar, fönster, persienner,
draggardiner och markiser manövreras elektriskt, varvid vid
första regndroppe fönstren stängs automatiskt och
markiserna dras in.
Elektriciteten levereras från en 25 kVA och två 15 kVA
transformatorer. Den installerade effekten utgör 100 kW,
men maximibelastningen väntas ej komma att överstiga
50 kW. Huvudsäkringen är på 400 A (Electrical World
1955 h. 3 s. 15). Matts Bårlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
