Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1955 - Teletekniken i Överbefälhavarens utredning, av Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
TEKNISK TIDSKRIFT
dig med hänsyn till attackflygplanens höga
hastigheter. Bombfällning från höjder över 20 000 m
kan utföras med tillräcklig precision tack vare
teletekniska navigerings- eller styrsystem. Ur
teleteknisk synpunkt möter intet hinder att
utnyttja attackflygplan i fullständigt osiktbart
väder för samma uppgifter som mark- eller
kustrobotar, dvs. för att komplettera eller ersätta
tyngre armé- eller kustartilleri. Ur
utvecklingssynpunkt kan det vara en fördel att tillämpa
robotteknikens styrmetoder till att börja med på
bemannade flygplan såväl för attack som jakt.
Kriget till sjöss
Enär de nya ubåtstyperna med
"enhetsmaskineri", vilka beräknas vara i tjänst på 1960-talet,
inte är åtkomliga för radarspaning, måste
ubåtsjakten helt baseras på hydroakustiska metoder.
Om forskningen på detta område intensifieras,
torde jämvikt kunna hållas mellan ubåt och
ubåts jakt. Med hänsyn till nödvändigheten av att
skydda ubåtsj aktfartygen mot flyganfall kan det
bli mera ekonomiskt att jaga ubåtar med ubåtar.
Genom attackflygets utveckling med högre fart,
radar för spaning och attackrobot som fälls utan
optisk sikt kommer, sett ur teleteknisk
synpunkt, de stora övervattensfartygen i ett svårare
läge. Teletekniska motmedel (störsändare m.m.)
ävensom förstärkt luftvärn (eventuellt robotar)
eller jaktskydd blir nödvändigt även nattetid.
Härtill kommer hotet från den effektivare
ubåten, som nödvändiggör eskort av speciella
ubåts-jaktfartyg.
Torpedvapnet torde ytterligare effektiviseras
genom tillkomsten av radiostyrning och genom
användning av målsökare enligt hydroakustiska
principer. Härigenom kan det då förbättrade
framdrivningsmaskineriet utnyttjas bättre.
Kustrobotar är en teleteknisk tillämpning ifråga
om målspaning och navigering. Det är tänkbart
att dessa kan ledas från styrstationer i land, på
fartyg, eller i flygplan.
Flygfälida minor är ett allvarligt hot, som kan
reduceras genom radarspaning.
Kriget till lands
Allt större krav kommer att ställas på
sambandsmedlen, speciellt om en mera spridd
gruppering måste tillgripas på grund av
atombombhotet. Alla mindre enheter, ned till den enskilde
soldaten torde komma att behöva
radioförbindelse.
Det totala kriget kommer att ställa stora krav
på såväl radio som telefon- och telegrafnät, där
antalet användbara förbindelser snabbt kan
reduceras genom avsiktlig störning, sabotage eller
luftanfall. Det moderna kriget kräver snabb
överföring av information till högkvarter och
stridsledningscentraler och snabb överföring av order
till stridande enheter. Metoder för bättre utnytt-
jande av ledningar och radioförbindelser än de
nuvarande (telefoni, telegrafi, teleprinter eller
teletype) måste utvecklas. Alla möjligheter att
göra dessa nät mera motståndskraftiga mot
fientliga stridshandlingar måste dessutom beaktas.
Möjligheterna att genom radar utspana
granatkastare och eventuellt även grövre artilleri torde
öka genom tillkomst av lätta radarstationer med
elektroniska banberäkningsanordningar. Vapen,
som medger snabb växling av ställning torde
därför bliva nödvändiga.
Teletekniska motmedel
I överbefälhavarens utredning framhålles den
moderna krigföringens behov av högt
utvecklade teletekniska hjälpmedel. Stridskrafternas
ökade beroende av dessa hjälpmedel medför
sannolikt en snabb utveckling av telemotmedlen. De
nya risker, som insatsen av dessa telemotmedel
medför måste mötas på något sätt. Man påpekar,
att kampen mellan medel och motmedel kan
bli mycket påtaglig inom teletekniken.
Det finns på många håll en uppenbar ovilja mot
t.ex. användningen av robotar därför att de går
att störa. Det är riktigt, men lika litet som man
kan avstå från att använda flygplan för att de
kan skjutas ner, eller fartyg för att de kan
sänkas eller människor för att de kan såras eller
dödas, lika litet kan man avstå från
radiotekniken för att den kan störas.
Man måste lära sig att tänka ifråga om
teleteknik på samma sätt som när det gäller andra
vapen. De måste konstrueras och utnyttjas så att
fientlig motverkan minskas, man måste ha
reserver att ta till om de ordinarie vapnen sätts ur
spel och man måste också ta hänsyn till hur stor
del av fiendens resurser ifråga om materiel och
personal som vapnen binder, resurser som annars
skulle kunna sättas in på direkta stridsåtgärder
på andra områden. Även om ett för oss önskvärt
telesystem t.ex. för navigering helt sätts ur spel
genom fientlig störning skulle mycket vara
vunnet under förutsättning att det var så utformat,
att det därvid bunde en väsentlig fientlig insats
i form av t.ex. intelligens och störsändare.
Ju viktigare ett system är för oss desto mera
måste vi anstränga oss att göra det
motståndskraftigt mot störning. Här har en väsentlig
utveckling skett sedan det andra världskriget. För
det första var man då inte helt beroende av
teletekniken, den var en extra finess, som t.ex.
möjliggjorde operationer även i dåligt väder. Då
litade man till överraskningen; man hade svaga
system med låga effekter och fasta frekvenser, som
fungerade endast så länge systemet eller
principen var hemlig. Livslängden kunde bli veckor
eller dagar innan de sattes ur spel genom en
enkel störning. Just sådana svaga system kräver
en fullkomlig sekretess, som inte lär kunna
uppehållas i fred. Störningshållfasta system kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
