Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1955 - Stamlinjenätets dirftresultat och ekonomi, av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 maj 1955
44,")
omfattning, fördelades sålunda 3,8 Mkr.
Beloppet har därefter, fig. 5, successivt stigit
allteftersom nätet utbyggts och vid den slutavräkning,
som nyligen genomförts för 1954, har en
årskostnad om 23,4 Mkr. fördelats. Efter vad man nu
kan förutse, kommer detta belopp 1960 att vara
dubbelt så stort.
Årskostnaderna fördelas i princip enligt formeln
Lrot’ "TT–Lf — RF
A bröt
Formeln innebär, att längden av samtliga i
masknätet ingående ledningar summeras.
Härvid medräknas även längden av de ledningar,
som byggts före 1948, varjämte viss omräkning
av ledningarnas verkliga längder genomföres, så
att hänsyn tas till deras med utförandet
varierande överföringsförmåga. Den på detta sätt
erhållna totala ledningslängden LTot fördelas på de
olika företagen i proportion till på masknätet
tecknade överföringsabonnemang. (Företagets
abonnemang är AbF, summan av samtliga
abonnemang är AbTot.) Därefter minskas för de
företag, som äger egna ledningar, den på detta sätt
påförda ledningslängden med längden av egna
ledningar LF. Dessa företag får härigenom en
mot ledningarnas relativa längd svarande fri
överföringsrätt. De efter denna justering
erhållna ledningslängderna utgör de
relationstal RF, efter vilka de nya anläggningarnas
årskostnader fördelas på de olika företagen.
De överföringsabonnemang, vilka ligger till
grund för årskostnadsfördelningen, erhålls i
princip som produkten av i norr inmatad effekt
och fågelvägsavståndet till den punkt i
Mellansverige, där företaget ifråga tar ut sin kraft.
Abonnemangen uttrycks sålunda i enheten
MWkm. Vid årsskiftet 1954/55 uppgick summan
av samtliga abonnemang till 851 545 MWkm,
varav Vattenfallsstyrelsen svarade för så gott
som exakt hälften eller 425 900 MWkm. Den
näst största överföringsrätten innehades av
Sydsvenska Kraft AB, som med sina 148 500 MWkm
representerade drygt 17 % av de totala
abonnemangen. De därnäst största abonnemangen är
tecknade av Krångede AB och Stockholms
Elverk, vilka svarar för knappa 16 resp. drygt 11 %
av totalabonnemangen.
Kostnadsutvecklingen för kraftöverföring på
stamlinjenätet belyses bäst, om man för ett
kraftföretag, som icke disponerar egna
stamledningar men på masknätet erhållit rätt överföra
kraft, beräknar den specifika
överföringskostnaden angiven såsom kostnaden för 1 kW överförd
100 km under ett år. Resultatet av en sådan
beräkning visar det ofrånkomliga faktum, att
de specifika överföringskostnaderna stigit från
2,66 kr. under 1950 till 4,52 kr. under 1954, dvs.
med 70 %. En av orsakerna härtill är emellertid
penningvärdets fall, vilket inneburit, att andelen
Fig. 6. Procentuella
förluster på det
hop-maskade stamlinjenätet 1950—1954.
vid lågt penningvärde byggda nya anläggningar
successivt ökat. Om penningvärdet bibehållit sitt
värde från 1950, skulle den specifika
överföringskostnaden ha stigit med 49 %. Den nyttighet
transitören i dag erhåller i form av sin
kraftöverföring har dock bättre verkningsgrad och är av
bättre kvalitet än den som erhölls 1950. En
rättvisande bild av de ekonomiska förhållandena på
stamlinjenätet kan därför erhållas först om
hänsyn tas även till dessa faktorer.
Förlustavräkning
Den förbättrade verkningsgraden innebär, att
nätet successivt fått minskade förluster. Räknat
i procent av till masknätet i Norrland inmatad
energi har förlusterna, fig. 6, sjunkit från 7,4 %
1950 till 4,4 % 1954. Förlusterna fördelas
med hänsyn till de starkt varierande
kraftvärdena på de olika kraftföretagen timme för
timme. Avräkningsreglerna är relativt komplicerade
men syftar till den förlustfördelning, som skulle
erhållits, om ledningarnas totala kopparmängd
(vid ferallinor den ekvivalenta kopparmängden)
fördelats på de olika företagen i proportion till
överföringsabonnemangen och hänsyn härvid
tagits till att en del företag äger egna ledningar, i
vilka viss kopparmängd ingår.
Förlustminskningen låter sig någorlunda väl
värderas i pengar. Olika metoder härför kan
tänkas, varvid den enklaste är att åsätta
förlusterna ett genomsnittligt energivärde. Ett rimligt
värde kan antas vara 2 öre/kWh. Räknar man
härmed, finner man att den under perioden
1950—1954 med hänsyn till penningvärdet
omräknade kostnadsstegringen 49 % för
transitö-rerna på stamlinjenätet reduceras till 14 %.
Värdering
av stamlinjenätets förbättrade kvalitet
Stamlinjenätets bättre kvalitet består främst
däri, att marginalen till stabilitetsgränsen blivit
större, varigenom driftsäkerheten ökat. En annan
höjning av nätets kvalitet föreligger också i, att
nätet genom sin rikliga dimensionering
möjliggör insättning av seriekondensatorer i större
omfattning än för närvarande, vilket för framtiden
kommer att medföra kostnadsminskningar. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
