- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
414

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1955 - Stamlinjenätets dirftresultat och ekonomi, av Folke Petri - Järnhanteringen i Otanmäki i Finland, av WS - Storindustri i Island, av WS - Vatten och avlopp i Ruhrområdet, av A G - 115 000 traktorer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

414

TEKNISK TIDSKRIFT

annan ökning av överföringskvaliteten ligger
däri, att icke obetydliga kostnader redan nu
nedlagts i nedtransformatorerna i Mellansverige för
att möjliggöra en framtida insättning av
ytterligare nedtransformatorer. Nätets kvalitet har
dessutom höjts därigenom, att samtliga efter
1948 byggda ledningar är utförda med
stålstolpar. En exakt värdering av alla dessa
förbättringar ställer sig svår. överslagsmässiga
beräkningar visar emellertid, att, om hänsyn tas
till samtliga faktorer, överföringskostnaderna på
stamlinjenätet i realiteten minskat i stället för
ökat under de senaste fem åren. Beräkningarna
pekar på en kostnadsminskning av
storleksordningen 15 %.

Slutord

Av detta kan man möjligen dra den slutsatsen,
att vi visserligen genom de tekniska nyheterna i
realiteten fått en viss kostnadsminskning på
storkraftsystemen men att denna icke blivit av
den storleksordning man räknade med, då man
i mitten av 1940-talet gjorde ekonomiska
jämförelser mellan överföringssystem med 200 och
380 kV. Ett sådant resonemang är felaktigt. Den
redovisning, som gjorts över
avräkningsförhål-landena på stamlinjesystemet, ger ingen som
helst uppfattning om de kostnader man skulle
fått, om man hade hållit fast vid 200 kV
spänning och byggt ut ett kraftsystem vid denna
spänning med en överföringsförmåga
motsvarande den vi i dag har.

Skall en sådan jämförelse göras, fordras en
systematisk genomgång av den nätbild och de
förhållanden i övrigt, vilka man i så fall skulle ha
erhållit. Med hänsyn till omfattningen av ett
sådant arbete och de många osäkra faktorer, som
alltid påverkar en skrivbordsprodukt, kan man
härmed inte vara säker på att nå exakta resultat.
De försök som gjorts i den vägen pekar dock på,
att den förutsedda kostnadsminskningen i stort
sett uppnåtts.

Järnhanteringen i Otanmäki i Finland. Det statsägda
företaget Otanmäki Oy som har hand om utvinningen av
malmfyndigheten Otanmäki i norra Finland på höjden av
Uleåborg, har satt upp som närmaste mål en brytning av
660 000 t/år. Av denna mängd behandlas i
anrikningsverket 520 000 t; resten är varp. Anrikningen ger 172 000 t
magnetitkoncentrat, 83 000 t ilmenitkoncentrat och 33 500 t
svavelkiskoncentrat. Magnetitkoncentratets järninnehåll
motsvarar ca 25 °/o av Finlands järnbehov. Otanmäki
anrikningsverk påstås vara det första i Finland som
använder en magnetisk anrikningsmetod och det första i
hela världen som genom flotation anrikar hela sin
ilmenit-produktion.

Magnetiten innehåller 0,6 %> vanadin. Vanadinet utvinns
i ett särskilt verk som tills vidare kommer att behandla
ungefär hälften av magnetitkoncentratmängden. Nämnas
kan att det i koncentratet ingående vanadinet kostar
ungefär lika mycket som magnetitdelen. Vanadinet kan icke
avskiljas genom anrikning, emedan det ersätter järnet i
magnetitens kristallgitter. Man måste därför använda en

kemisk avskiljningsmetod. Som slutlig del i processen
ingår kulsintring av magnetitkoncentratet. Detta åter
innebär att koncentratet härigenom blivit färdigvara för
beskickning i masugn.

Magnetiten exporteras för närvarande huvudsakligen till
Polen. Huvuddelen av ilmenitkoncentratet säljes till
England, en del till Tjeckoslovakien, Östtyskland och
Italien (Teknillinen Aikakauslehti 1955 s. 132). WS

Storindustri i Island. Man räknar i Island med en
befolkningsökning på ca 30 000 under den närmaste
tioårsperioden. Det är knappast troligt, att det för denna
tillväxt finns sysselsättningsmöjligheter inom fisket, som i
dag är den helt dominerande exportnäringen; En lösning
på problemet är att få till stånd en stor industri i landet.

Island är rikt på vattenkraft, men fattigt på råvaror. De
bästa vattendragen, Pjörså i söder och Jökulså å Fjöllum
i norr, har relativt liten fallhöjd, och kraften blir
därigenom inte billig. Detta åter gör, att man knappast kan
komma någon vart inom den elektrokemiska sektorn, med
produktion av konstgödsel, klor eller fosfor. För en stor
utbyggnad av vattenkraften fordras säkrare avnämare för
största delen av energin. Det riktigaste synes vara att
bygga upp en aluminiumindustri med hjälp av utländskt
kapital.

Undersökningar gjordes på Island sommaren 1954 av
särskilt utsända representanter för icke mindre än tre
stora aluminiumföretag: Aluminium Industrie de
Lausanne, Aluminium Ltd. (Canada) och British
Aluminium Co.

Enligt experter bör en aluminiumindustri, som skall
kunna konkurrera på världsmarknaden, producera minst
75 000 t/år, helst 100 000 t/år. Kostnaderna för en sådan
anläggning kan uppskattas till ca 20 000 ikr/t, dvs. totalt
ca 15 000 Mikr. Kostnaderna för de behövliga kraftverken
uppskattas till ca 3 000 ikr/kW eller ca 600 Mikr. för 190
MW. (Tre isländska kronor motsvarar en svensk krona.)

Med nya metoder för aluminiumframställningen kan man
möjligen använda sämre lertyper än bauxit, och det kan
därför bli möjligt att utnyttja inhemska lerförekomster.

En stor aluminiumindustri skulle kunna tillföra landet
betydande mängder utländsk valuta. Man varnar dock för
överdriven optimism; ännu vet man inte säkert om något
utländskt bolag anser förhållandena i landet så
gynnsamma för storindustri, att de är villiga att satsa kapital.
Arbetskraften är snarast dyr, löneförhållandena ostabila
och elkraften som sagt inte särskilt billig (Steingrimur
Hermannson i Verkfraeöingafélag Islands den 24 nov.
1954; ref. i Teknisk Ukeblad 1955 s. 315). * WS

Vatten och avlopp i Ruhrområdet. Ungefär hälften av
tillrinningen inom floden Ruhrs nederbördsområde
används av Ruhrområdets befolkning (ca 4,5 miljoner
invånare) och industri. Den andra hälften pumpas över till
andra områden, bl.a. Emscherdistriktet.
Vattenförbrukningen inom Ruhrområdet var år 1952 något mer än 1 000
miljoner ms, varav ca 200 miljoner m3 utgjorde
hushållsförbrukning. Ett omfattande program för anläggning av
kommunala och industriella avloppsreningsverk är under
genomförande. Ruhrverband driver själv 80 kommunala
avloppsreningsverk och 48 reningsverk för industriellt
avloppsvatten. Ytterligare ett antal anläggningar av
sistnämnt slag drivs av vederbörande industrier. Man
vinnlägger sig särskilt att oskadliggöra fenoler och
betningsvätskor.

Ruhrverband har med dammbyggnader i floden Ruhr
tillskapat fyra större vattenmagasin för att främja
flodvattnets biologiska självrening (H Rohde i Planographer
Pamphlet, Ruhrverband, Essen). A G

115 OOO traktorer deltar i det svenska vårbruket 1955.
Är 1954 nyinköptes 15 000 traktorer (nytt årsrekord) för
163 Mkr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free