- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
416

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1955 - Fellokalisering på kraftledningar, av Torsten Jöransson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

416

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 2. Betingelser för ekoimpuls; upptill ledningen med
vågimpedansen Zt och felställets impedans Zt, nedtill
reflexionsfaktorn p=(Z2 — Zt)/(Zt + ZJ som funktion av
förhållandet ZJZt.

Zx och felställets impedans Z2, fig. 2.
Reflexions-faktorn antar värdet -j- 1 för Z2 =oo (avbrott).
Detta innebär att ekoimpulsen på
oscillograf-skärmen är riktad åt samma håll som den
utsända impulsen. Värdet — 1 uppnås för Z2 = 0
(kortslutning); ekoimpulsen är då riktad åt
motsatt håll mot den utsända. Värdet 0 uppnås
för Z2 = Zt. Man får då icke någon ekoimpuls.
Det blir således relativt svårt att bestämma
felläget för t.ex. högohmiga jordfel.

Den utsända impulsen, som delvis reflekterats i
felstället, vandrar vidare utefter ledningen.
Amplituden hos denna puls bestäms av faktorn

a —

2 z2

z2 + zi

Man ser att a alltid är positiv, vilket innebär att
den puls som fortsätter bakom ett
reflexionsställe alltid har samma tecken som den
ursprungligen utsända. Vid nästa felställe kommer pul-

Fig. 3. Apparatur för fellokalisering enligt pulsekometoden
med en katodoscillograf med televisionssvep.

sen att på nytt reflekteras enligt de givna
betingelserna för reflexionsfaktorn p. Karaktären hos
varje enskilt fel kommer därför att på
oscillo-grafens skärm vara entydigt bestämd av
ekoimpulsens tecken. Möjligheten att samtidigt
bestämma felläget för ett flertal fel begränsas av
fallet Z2 = 0 (kortslutning) då samtidigt a = 0.
Detta medför nämligen att man icke får någon
puls som fortsätter bortom felet, varigenom
oscillogrammet icke kommer att innehålla ekon
från den del av ledningen, som ligger bortom
kortslutningen.

Mätmetoder

Den praktiska utformningen av elektroniska
felsökare innebär något olikartade
tillämpning-av radarprincipen, sammanhängande med
användningsområdet för apparaturen.

Pulsekometoden

Vid pulsekometoden använder man en
likströms- eller växelströmsimpuls alstrad av en
speciell generator. Pulsen utsänds på ledningen
i ena ändpunkten, vandrar till felstället,
reflekteras och går tillbaka till utgångspunkten.

Förloppet åskådliggöres med hjälp av ett
ka-todstrålerör och medger direkt bestämning av
avståndet till felet. Metoden lämpar sig väl för
apparatur, som skall kunna klara av bestående
fel. För registrering av övergående fel måste
apparaturen förses med automatik, som när felet
inträffar startar impulsgeneratorn och en
registreringsanordning. Den vanligaste formen för
denna är en kamera placerad framför
oscillo-grafröret.

Vid apparater, som använder sig av ett
katod-strålerör för att göra förloppet på ledningen
åtkomligt för mätning, är det önskvärt att hela
den observerade linjen kan överblickas på en
gång på skärmen. Samtidigt bör
mätnoggrannheten vara tillfredsställande, vilket leder till att
man måste göra tidsaxeln längre än vid normala
oscillografen Det kan bli fråga om cirkulär-,
spiral- eller sicksacksvep (televisionssvep), fig. 3.
Detta gäller i synnerhet apparater för
övergående fel, eftersom man här icke har möjlighet
att erhålla mer än ett fåtal exponeringar innan
brytarna har funktionerat. Problemet att
förhindra blockering av den känsliga mottagaren
vid sändning av pulsen kan lösas genom en
brygganordning som gör mottagaren känslig
endast för impulser som kommer från ledningen i
riktning mot mottagaren.

Anslutningen till ledningen kan ske genom
kopplingskondensatorerna för
bärfrekvensanläggningarna. Vissa fabrikat har särskild
anslutningsenhet, fig. 4, som medger direkt anslutning
till ledningen varigenom man får bättre
anpassning och ökad räckvidd. Sådan direkt anslutning
är tillämplig endast vid lokalisering av beståen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free