- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
418

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

418

TEKNISK TIDSKRIFT

Sådana mätningar är omständliga, fordrar lång
tid och tillgång till kvalificerad personal.
Ore-gelmässigheter i tuben, som innebär språngvisa
förändringar i impedansen, kan emellertid lätt
studeras med en pulsekometer, varigenom man
omedelbart får besked om
tillverkningsnoggrannheten varit tillräcklig. En kontrollåtgärd som
förut skulle ha tagit dagar i anspråk kan nu
utföras på någon minut, och utan hjälp av
kvalificerad personal. Sådan kontroll utförs också vid
nedläggningen av kablarna för att man på ett
tidigt stadium skall kunna avslöja fel som
uppkommit genom ovarsam hantering.

Fig. 6. Typiskt pulsekogram från en kraftledning; 1
mätande station, 2, 3, 4 skruvningar, 5 påstick, 6 ställverk, 7
ändstation.

spelar dock stor roll eftersom pulsen dämpas på
linjen. Det är därför lättare att lokalisera ett
högohmigt fel när det ligger nära mätpunkten,
fig. 6.

Lokalisering av övergående fel

Försök med pulsekometoder och metoden med
i felstället alstrade och mot båda
ledningsändarna vandrande vågor har företagits av
amerikanska kraftföretag. Det har visat sig att man
med ganska stor säkerhet kan räkna med en
registrering av övergående fel. En tvåårig
erfarenhet av en utrustning enligt pulsekometoden visar
att av 9 inträffade åskfel hade 6 registrerats
med tillfredsställande noggrannhet.

Slutord

Elektroniska felsökare utgör sålunda en god
lösning på problemet att lokalisera fel på en
kraftledning. I fråga om apparatur för
övergående fel kvarstår dock ett visst
utvecklingsarbete för att höja driftsäkerheten och göra den
mera lämpad för praktiskt bruk.

De olika typerna av felsökare är lämpade även
för undersökning av kablar av olika slag. Det är
huvudsakligen instrument enligt
pulsekometoden, som kommit till användning.
Våghastigheten, som ju sammanhänger med
dielektricitetskonstanten, blir för kablar i allmänhet lägre
än för friledningar.

En speciellt intressant tillämpning är kontroll
av koaxialkablar. Man är intresserad av såväl
kabelimpedansen som koncentriciteten hos
tuben. Ändringar i dessa data under produktionens
gång och mellan olika tillverkningstillfällen
förekommer. Det gäller emellertid att kontrollera
att dessa ändringar ligger inom vissa gränser,
speciellt med hänsyn till anpassningssvårigheter
vid skarvning av koaxialkabelstycken. Man var
förut hänvisad till att göra bryggmätningar av
ingångsimpedansens variation med frekvensen.

Nya metoder

Stigscliaktstege. För underjordsbrytning i Kiirunavaara
har man vid Luossavaara Kiirunavaara AB konstruerat en
stålstege som visat sig mycket värdefull vid
stigortsdriv-ning särskilt ur säkerhetssynpunkt. Den ersätter stegsinkor
eller timmerstegar, som tidigare använts, och består av
1,4 m långa stegdelar (motsvarande salvans indrift) som
vid timmerkistans byggande hängs på rundvirket och
kopplas samman med underliggande stegdel.

Stegen är praktiskt taget underhållsfri och ger en stegväg
som i bekvämlighet och säkerhet vida överträffar hittills
använda stegtyper. Hängningar av sten i stegvägen efter
skjutning har minskat. Stegen fordrar ett minimum av
utrymme i stegvägen och utgör inget hinder för
materialkör-ning i denna.

Stegdelarnas utformning ger stegen svikt, vilket ökar dess
hållfasthet mot fallande sten, samtidigt som man aldrig
behöver befara, att stegpinnarna trycks in mot
timmerväggen så att fotfästet minskas.

Montering och demontering av stegen tar liten tid.
Stegarnas livslängd har ännu icke kunnat konstateras, men
de äldsta stegarna är fortfarande i drift och har hittills
använts i fyra stigar motsvarande 200 m stig. Efter rivning
av en stig måste vissa stegdelar justeras, men detta och
andra reparationer behövs inte för mer än 20 °/o av
insatta stegdelar.

Varje stegdel om 1,4 m väger 18 kg. Längden bör
givetvis anpassas efter salvornas indrift. Om man förutsätter

Fig. 1. Stigschaktsstege av stål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free