- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
427

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 maj 1955

44,")

kontakt med programkommitténs ordförande, professor A
Guinier, Conservatoire National des Arts et Métiers, 292 rue
Saint-Martin, Paris 3e.

"Biologi och Väg- och Vattenbyggnadskonst" (Biology
and Civil Engineering) kallar British Council en engelsk
två veckors kurs som denna institution anordnar i
samarbete med Institution of Civil Engineers den 3—16 juli
1955 i London. Kursen är avsedd för ingenjörer, som
arbetar med vattenförsörjning, behandling av avloppsvatten,
kontroll av epidemier, träkonservering och förhindrande
av beväxningsskador på konstruktioner. Kursprogrammet
omfattar, utom föreläsningar, även talrika studiebesök.

Kursavgiften, som är 40 £, inkluderar mat och logi under
kurstiden. Upplysningar erhålles genom Kulturattachén,
Brittiska Ambassaden, Stockholm.

TNC

Vikt/längd, vikt/yta, vikt/volym

Vikten av ett föremål kan mätas t.ex. i kilogram. Ibland
har man anledning att för tråd, stång, kedja e.d. ånge
vikten av en längdenhet, och för plåt, papp, väv e.d. kan
vikten av en ytenhet vara av intresse. Man finner sådana
uppgifter uttryckta på flera olika sätt: vikt per meter
0,3 kg, vikt 0,3 kg per meter, metervikt 0,3 kg; vikt per
m2 4 kg osv.

Dessa två kvotstorheter, vikt/längd och vikt/yta, har inte
fått några egna benämningar. Det har däremot vikt/volym
fått, nämligen täthet eller densitet. Båda namnen finns
angivna i Svenska Elektriska Kommissionens normer SEN
2-1953, Beteckningar för storheter och måttenheter inom
elektrotekniken. Ett ofta använt namn är specifik vikt,
men det förekommer också som benämning för
täthetstal eller densitetstal, dvs. tätheten i förhållande till tätheten
av ett normalämne, vanligen vatten vid 4°C. I sistnämnda
betydelse är specifik vikt en dimensionslös storhet, medan
täthet eller densitet, liksom specifik vikt i samma
betydelse, har dimensionen vikt/volym. I båda fallen har
man säkerligen allmänt intrycket att det är fråga om något
annat än vikt; man har kommit fram till storheter som
representerar något karakteristiskt för ifrågavarande
material, icke för själva föremålet.

Storheterna vikt/längd och vikt/yta uppfattar man
däremot av allt att döma helt enkelt som vikt, i ena fallet
vikten av ett avskuret stycke med 1 meters längd, i andra fallet
vikten av en utskuren skiva med 1 m2 yta. Denna
uppfattning kommer till uttryck även i terminologin. Inom
emaljindustrin använder man termen beläggningsvikt, eller
våtvikt av våt beläggning och torrvikt av torr beläggning, och
menar därmed beläggningens vikt/yta. Eftersom dessa och
andra likartade bekväma benämningar fått fäste i
emaljteknikernas nomenklatur, och eftersom inga specialnamn
för storheterna vikt/längd och vikt/yta är fastställda —
storheterna nämnes över huvud taget icke i vare sig
svenska eller, TNG veterligt, utländska storhetstabeller —
synes det rimligt att acceptera dem. Detta gäller även för
andra sammansättningar med -vikt som efterled, syftande
på vikt/längd och vikt/yta, i den mån de redan fått fäste
i det tekniska språket, men nya ord i samma stil bör ej
onödigtvis skapas. Som måttenheter skall användas t.ex.
1 kg/m och 1 kg/m2, icke enbart t.ex. 1 kg.

Däremot bör det osammansatta ordet vikt ej omtolkas.
Gäller det att ånge längdenhetens vikt för t.ex. tråd av
visst slag skulle den förut nämnda allmänna uppfattningen
bäst komma till uttryck om man skreve vikt av t meter
(tråd) och uttryckte värdet t.ex. i kilogram, icke i kg/m.
Uttrycket "vikt per meter" är inte invändningsfritt, såsom
visats i TNC Ils. 37, och "vikt 0,3 kg/m" innebär felaktig
dimension hos vikt. Däremot är metervikt användbart, se
TNC 6 s. 36, och måttenheten skall även då vara t.ex.
kilogram. Samma resonemang gäller om man vill ånge yt-

enhetens vikt av t.ex. plåt: vikt av 1 m* (plåt) och m’-vikt
är riktiga benämningar, och enheten skall vara t.ex. 1
kilogram, icke 1 kg/m2.
Under alla förhållanden har man möjligheten att skriva

vikt/längd = 0,3 kg/m vikt/yta = 4 kg/m2

vilket ju är det strikta matematiska uttryckssättet. JW

Nya produkter

Apparat för avsaltning av vatten. Man kan avsalta
vatten genom jonofores med jonbytardiafragmer (Tekn. T.
1954 s. 811). Det salthaltiga vattnet passerar härvid mellan
två jonbytarmembran av vilka det ena släpper igenom
kat-joner men inte anjoner och det andra bara släpper igenom
anjoner. Ett stort antal sådana membran är packade
växelvis i apparaten, där jonerna ges riktad rörelse av en
pålagd likspänning. De kommer då att anrikas i vartannat
fack, medan avsaltat vatten erhålls i vartannat.

Apparaterna tillverkas i storlekar för avsaltning av 3,8—
338 m3/dygn vatten. Elenergiförbrukningen beror på hur
mycket joner som skall avlägsnas ur råvattnet. Den är ca
1,85 kWh/m3 vatten för varje gram per liter borttaget salt.
Fullständig avsaltning kan inte uppnås till rimlig kostnad.
För dricksvatten rekommenderas minskning av salthalten
till 100—1 000 mg/1.

Apparaterna arbetar kontinuerligt och automatiskt. De
görs i två typer av vilka den ena, som ger vatten
intermittent med tidsintervall på 15 min eller mer, är lätt
omställbar och därför lämplig när råvattnets sammansättning
och temperatur varierar. Den andra typen är mindre
anpassningsbar men ger mera vatten i kontinuerlig ström.
Den är särskilt lämplig för avsaltning av bräckt vatten
med konstant salthalt när renvattenmängder på 75 1/min
eller mer behövs.

Tillverkare är Ionics, Inc., Cambridge, Mass., som i
Sverige representeras av Apparat Kemiska AB AKA,
Stockholm.

Enkel vindmätare. I en
svensk-byggd vindhastighetsmätare
Ven-timeter består själva
mätsystemet av en lätt skiva, styrd av en
axel i ett genomskinligt koniskt
mätrör av plast, som vid
mätning hålls vertikalt i handen.
Luften blåser in nedtill genom
ett pitotrör (t.v. på bilden),
passerar spalten mellan skiva och
mätrör och går ut genom ett hål
högst upp på rörets baksida.
Skivan lyfts då upp till ett läge
svarande mot vindhastigheten,
vilken avläses direkt på en skala
på röret.

Skalan är linjär över nästan hela
mätområdet, 2—25 m/s. Mätaren
påstås ge vindhastigheten på 0,5
m/s när, även om det har
kommit in vatten i mätröret.
Apparaten flyter, har inga rostande delar
och kan sköljas ren i vatten. Den
kostar 34 kr. i detaljhandeln.

Tillverkare är Ingenjörsfirman Elvometer, Stockholm.

Genomskinliga plasttak. Av metakrylatplast (Bonoplex),
i Tyskland kallad Plexiglas, tillverkas bl.a. plana plattor,
korrugerad takbeläggning och kupor för takfönster (se
figuren) med god genomsläpplighet (ca 92 °/o) för synligt
ljus och även för ultraviolett ned till 300 mjx våglängd.
Materialet kan ges vilken färg som helst och kan formas
genom blåsning och pressning liksom silikatglas men ock-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free