Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 10 maj 1955 - Teknikerbristen, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 maj 1955
44,")
rande gruvornas och vissa industriers behov av
gruvingenjörer från KTH och ingenjörer från
Bergsskolan i Filipstad.
Vissa statliga verk har också framlagt
beräkningar över sina egna behov. I april 1955
igångsatte Försvarsstaben en prognosverksamhet
rörande försvarets behov av högskoletekniker,
tekniker m.fl. under den närmaste 1 O-årsperioden
varvid man i princip baserar sina beräkningar
på överbefälhavarens förslag 1954 — "Riktlinjer
för krigsmaktens fortsatta utveckling".
Prognosen torde föreligga vid årsskiftet 1955/56 och blir
mycket värdefull eftersom försvarsväsendet
redan nu har många vakanser och i framtiden
ytterligare behöver väsentligt öka sin teknikerstab.
Även om värdet av prognoser icke får
överskattas har en omdömesgillt bedriven
prognosverksamhet en betydelsefull uppgift att fylla.
Snarast måste en det svenska näringslivet
överspännande prognosverksamhet komma till stånd.
Av betydelse är härvid att man icke tänker helt
statiskt utan först söker klarlägga hur de olika
industriföretagen torde komma att se ut och
vilka uppgifter de torde ha vid olika tidpunkter
i framtiden.
Prognosen bör sedan avse såväl normalläge
som lågkonjunktur så att behovssiffrorna blir
instängda mellan två gränser.
Prognosverksamheten får ej heller begränsas till att avse enbart
högskoletekniker utan måste även omfatta
läroverksingenjörer och institutsingenjörer varvid
man bör söka dra en gräns dessa grupper
emellan samt ompröva i vad mån en person i den ena
eller den andra gruppen bör handha viss
uppgift. Ovanligt torde icke vara att vid större
företag de tre grupperna förhåller sig som 1:2:3.
I förekommande fall måste man även vid sidan
av högskoleteknikerna bedöma behovet av
personal med annan akademisk utbildning, t.ex.
från matematisk-naturvetenskaplig fakultet.
I sammanhang med läroverksingenjörerna må
nämnas att under den senaste 5-årsperioden
mellan 19 och 21 % av de inträdessökande vid
KTH rekryterats från de tekniska läroverken.
Detta är enligt min mening felaktigt eftersom
avgångsexamen från ett tekniskt läroverk i
princip bör vara slutexamen. Jag tror också att vårt
näringsliv i allmänhet skulle vara betjänt ay
högskoletekniker med allsidigt humanistiskt
inriktad förutbildning. Borde man inte i viss mån
rekrytera de tekniska högskolorna från
gymnasiets allmänna linje? För säkerhets skull må
påpekas att inga planer föreligger att söka
försvåra för läroverksingenjörerna att vinna
inträde vid de tekniska högskolorna. Anledningen
till att de i så stor omfattning söker sig till de
tekniska högskolorna torde vara ökat intresse
för mera avancerade studier eller ett allmänt
behov av fortutbildning som icke gått att få på
annat håll.
Den 1952 tillsatta Kompetensutredningen har
även sin uppmärksamhet riktad på detta
problem och undersöker för närvarande i vilka
former, i vilken omfattning och på vilket sätt ett
antal statliga verk och institutioner önskar få
fortutbildning av läroverks- och
institutsingenjörer till stånd — allt i avsikt att dessa grupper
skulle bli ännu mera användbara.
Åtgärder
Vilka positiva åtgärder bör nu vidtas för att
teknikerbristen skall avhjälpas? I första hand
bör den för Tekniska Högskolans utbyggnad
fastställda generalplanen genomföras.
Totalkostnaden uppgår till 67 Mkr. och för närvarande
återstår att anvisa 25 Mkr. varav 9 Mkr. för
inredning och utrustning av nya lokaler samt — på
kapitalbudgeten — 16 Mkr. för nybyggnader.
Detta belopp bör med början 1956/57 anvisas
under en fyraårsperiod. Under den
förutsättningen kan KTH redan från hösten 1956 anta
100 stycken eller 28 % flera nya studerande än
hösten 1954.
En åtgärd av provisorisk karaktär för att
snabbare avhjälpa arkitektbristen kunde vara att
man, liksom tidigare skett under viss tidsperiod,
dubblerade KTH:s avdelning för arkitektur.
Detta skulle lätt kunna genomföras därför att
KTH relativt snart får möjlighet att flytta vissa
avdelningar från sina äldre lokaler vid
Drottninggatan till Valhallavägen och att de sålunda
frigjorda lokalerna toges i anspråk för den
dubblerade arkitektutbildningen.
Vidare måste en ordnad och sammanhållen
prognosverksamhet komma till stånd. Man kan
nämligen inte lösa varje enstaka områdes
problem för sig. Enhetliga principer bör tillämpas
och gränserna mellan bl.a. väg- och
vattenbyggarens och arkitektens resp. väg- och
vattenbyggarens och lantmätarens områden uppdras.
Särskilt måste man också beakta den stora
inverkan som exploaterandet av atomkraften kommer
att ha. Det skulle inte förvåna mig om 10 % av
högskoleteknikerna rekryterade från så gott som
alla högskolans avdelningar i framtiden komme
att ägna sig häråt.
KTH är planerad för en årlig intagning av 450
och CTH för 250 studerande. Så snart prognoser
föreligger får till omprövning upptas huruvida
de vid CTH utbyggda parallellavdelningarna är
tillräckliga eller bör utbyggas till samma storlek
som vid KTH. Det måste också klarläggas
huruvida nya avdelningar bör inrättas. Exempelvis
finns för närvarande avdelning för teknisk fysik
endast vid KTH. Sammanlagt har sedan
avdelningens tillkomst 150 tekniska fysiker
utexaminerats varför det är förklarligt att bristen på
dessa är mycket stor. Å andra sidan har
fysikavdelningen vid KTH en kapacitet av 30
studerande per år vilket i fortvarighetstillstånd svarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
