- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
434

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1. Luftens stabilitet vid olika vertikala
temperatur-gradient ("lapse råte"). För torr luft i adiabatiskt
tillstånd är temperaturgradienten 1°C per 100 m.

råte"). Den bestämmer luftmassans stabilitet,
vilken kan sägas utgöra ett mått på motståndet
mot vertikala rörelser i den fria luftmassan.
Varm luft strävar att röra sig uppåt, expanderar
härvid och kyls. Kall luft sjunker, komprimeras
och värms härvid. Dessa förändringar sker i
allmänhet utan värmeutbyte med omgivningen; de
är adiabatiska.

För att vertikala luftrörelser skall äga rum
utan motstånd, måste temperatursänkningen vid
växande höjd vara ca 1°C per 100 m elevation.
Denna temperaturgradient brukar i
meteorologisk litteratur betecknas som "torr adiabat". För
fuktig luft är den mindre, i regel 0,6°C per 100 m.
För lägre värden på den tenderar luften att bli
stabil. Om temperaturen ej alls sjunker med
tilltagande höjd över marken utan till och med
stiger, inträffar en särskilt stabil skiktning av
luftlagren, som brukar benämnas inversion. Endast
då kan verkligt höga koncentrationer av
luft-buret avfall bestå under längre tid. Detta har
varit fallet vid de bekanta dimkatastroferna i
Liége 1930, Donora 1948 och London 1952.

Lokala inversioner utbildas lätt då kalla
luftmassor samlas vid marken, i dalar och lågt 1ig-

Fig. 2. Temperaturgradientens förändringar under ett dygn
med svag vind och deras inverkan på spridningen av
rökgaserna från två olika höga
skorstenar;––lufttemperaturen.

gande platser under perioder med stadigt väder,
klar himmel och lätta vindar. Detta inträffar
ofta under den kallare delen av året och om
natten, då någon soluppvärmning av marken och
den lägre atmosfären icke äger rum. Även den
centrala delen av ett stillastående eller långsamt
framskridande högtryck med sina lättare vindar
och uppehållsväder gynnar också uppkomsten av
stabila luftmassor.
Ett kraftigt rökbälte i de lägre luftlagren bidrar
stundom också självt till att hindra markluftens
uppvärmning genom att solstrålningen
absorberas, särskilt om dimma samtidigt råder. Ett
sådant tillstånd kan fortgå dag efter dag, varvid
gaskoncentrationerna samtidigt ökar (fig. 1).
Nederbördens inverkan på luftföroreningarna
kan icke anses klarlagd och forskarna har
motsatta åsikter om regnets renande inverkan.
Wil-lett4 anser, att häftigt regn har ett gynnsamt
inflytande men att det sällan regnar under de
väderlekstyper, vid vilka luftföroreningar
ackumuleras.

Även under loppet av ett enda dygn påverkar
vädret spridningen av rökgaserna. Före
gryningen är det understa luftlagret kallast och kallare
än luften ovanför. Marken, som avkylts genom
värmeutstrålning under natten, har kylt den
närmaste luften. Detta framkallar en utpräglad
inversion särskilt på låg höjd.

Solen värmer emellertid snart upp marken och
därmed bildas vertikala strömmar, som först
påverkar röken från lägre skorstenar (fig. 2). För
luften kring en högre skorstens mynning kan
däremot fortfarande inversion råda, men efter en
tid inträffar även här kraftig turbulens, som
bryter upp den koncentrerade rökslingan. Detta
kan inträffa mycket hastigt och har stor
betydelse ur luftföreningssynpunkt, vilket har
påvisats av Hewson5, som kallar processen
"fuini-gation". Den kan pågå i 15—30 min.

Framemot eftermiddagen har solens
uppvärmning av luften skapat en kraftig negativ
temperaturgradient med åtföljande konvektiva
luftmassor, som åstadkommer stark turbulens genom
ett ganska högt luftlager. Detta gynnar en
effektiv utspädning av röken. Efter solnedgången
avkyls marken och en markinversion börjar, som
sprider sig uppåt. Fig. 2 visar endast
förhållandena under en dag med lätta vindar. Lågt gående
moln, kraftiga vindar eller horisontella rörelser
hos varma och kalla luftbälten, särskilt vintertid
i Sverige, modifierar denna schematiska bild.

Spridning från enstaka skorstenar

Röktyper

Etkes & Brooks8 har beskrivit skorstensrökens
rörelser under varierande stabilitetsförhållanden
och vindhastigheter. Deras analys ger vid
handen, att röken når marken nära skorstenen
endast vid lätta vindar och en markant negativ tem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free