- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
440

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

440

TEKNISK TIDSKRIFT

31. Thomas, M D, Hill, G R & Abersold, J N: Dispersion of gases
from tall stacks. Ind. Engng Chem. 41 (1949) s. 2409—2417.

32. von Hohenleiten, II L & Wolf, E F: Wind-tunnel tests to
establish stack height for riverside generating station. ASME Träns.
64 (1942) s. 671—683.

33. Sherlock, R H & Stalker, E A: A Study of flow phenomena m
the wake of smokestacks. University of Michigan, Engng Res. Rull.
29 (1941).

34. Ström, G H: Wind tunnel techniques used to study influence
of bilding configuration ön stack gas dispersal. Amer. ind. Hyg.
Ass. Quart. 13 (1952) s. 76—80.

35. Atmospheric pollution in Leicester — A scicntific survey. Techn.
Paper atmos. Pollut. Res., Dept. sci. & ind. Res. London 1945.

36. Davidson, W F: A study of atmospheric pollution. Month.
Weath. Rev., Wash. 70 (1942) s. 225—234.

37. Hewson, E W: Atmospheric pollution. Compendium of
meleoro-logy. Amer. meteor. Soc. 1951.

38. Simonsson, L: Industriell förorening i atmosfären. YVS 26 (1955)
s. 31.

Nya material

Höghållfast stål för tryckkärl. Ett stål, särskilt
lämpligt för plåtkonstruktioner, har sammansättningen 0,15 °/o
G, 0,21 %> Si, 0,75 °/o Mn, 0,50 %> Cr, 0,85 °/o Ni, 0,45 °/o
Mo, 0,05 %> V, 0,31 %> Cu och 0,0029 °/o B. Efter härdning
och anlöpning har det hög 0,2-gräns, god seghet, ovanligt
låg omvandlingstemperatur, god svetsbarhet, utmärkt
nötningshållfasthet och relativt gott korrosionsmotstånd.

Stålet, som kallas T-l, har efter värmebehandling minst
63 kp/mm2 0,2-gräns, 73,5 kp/mm2 brottgräns, 16—18 °/o
förlängning (2" provstav) och 45—55 °/o kontraktion. Det
tillverkas i 6—150 mm plåt och kostar 13 ct/lb (1,48 kr/kg).

I jämförelse med stål med mindre 0,2-gräns anses T-l
erbjuda ekonomiska fördelar vid tillverkning av tryckkärl,
grävmaskinskovlar o.d. samt bottnar för gruvvagnar.

Vid konstruktion av tryckkärl mer än uppvägs T-l:s

högre pris av den minskning i godstjocklek som
möjliggörs genom dess större hållfasthet. För delar av typen

grävmaskinskopor och vagnsbottnar ger minskningen liten
eller ingen besparing, men man vinner ökad varaktighet
genom T-l:s relativt stora nötningshållfasthet. Minskning
av materielens tillverkningskostnad uppnås genom att
svetsar vanligen inte behöver avspänningsglödgas. Vidare
kan man spara genom att arbetsstyckena är relativt lätta
och svetsning av en tunnare plåt kostar mindre.

Hittills har T-l använts mest inom gruvhanteringen, vid
hantering av nötande material, t.ex. jord, och i annan
industriell utrustning där stålets relativt stora
nötningshållfasthet och slagseghet (även vid låg temperatur) är av
värde. Fastän T-l ännu inte godkänts för användning
enligt ASME:s eller API—ASME:s tryckkärlsföreskrifter
har flera tryckkärl utförts av det. Stålet svetsas nämligen
i värmebehandlat tillstånd, ett förfarande som inte anses
tillåtligt. Både laboratorieprov och fältförsök tycks
emellertid visa att det värmebehandlade stålets egenskaper inte
påverkas av svetsningen (J B Campbell i Material &
Methods jan. 1955 s. 102—106). SHl

Ardil-fiberns användning. En regenererad textilfiber
som tillverkas av ICI i Storbritannien av jordnötsprotein

(Tekn. T. 1945 s. 164, 1951 s. 1049) har nu frigivits för
export. Fibern tillverkas i en fabrik för 10 000 t/år och
finns i tre huvudtyper, nämligen Ardil F (ull i 2, 2,5 och

8 den., fiberlängd 25—150 mm; tops i 3,5 och 5 den.), Ardil
B (ull i 3,5 och 5 den., fiberlängd 25—67 mm) och Ardil K
(ull i 12 och 22 den., fiberlängd 67, 100 och 150 mm).
Ardil-fibern är mycket lik ull eller natursilke. Den är
homogen och slät, har cirkelrunt tvärsnitt, är krusig,
elastisk, resistent mot ultraviolett ljus och har samma
varma grepp som ull. Vidare har den dennas föwnåga att
ta upp och avge fuktighet. Ardil-tyger motstår mal och
inögel bättre än ylle. Ardil-fibern färgas ungefär som ull
men har inte lika stor hållfasthet som denna. Den måste

därför behandlas försiktigare och man har hittills
undvikit att spinna rent Ardil-garn. Tillsammans med
bomull, ull, rayonull, nylon, Terylene och andra fibrer ger
Ardil emellertid produkter med värdefulla egenskaper.

Ull i grövre kvaliteter kan sålunda ges betydligt bättre
grepp genom inblandning av 3,5 den. Ardil som är
mycket mjuk. Då den kostar hälften så mycket som ull blir
sådana tyger billiga. Ända upp till 50 °/o Ardil kan blandas
in i såväl kard- som kamgarnsvaror; t.o.m. en fackman
har svårt att fastställa närvaro av Ardil utan noggrann
analys (möjligheterna att sälja billiga Ardil-blandade tyger
som helylle synes därför skrämmande stora).
Ardil används med fördel i både grövre tyger för
ytterplagg och i kostymtyger. För trikåvaror rekommenderas
mindre än 33 % inblandning. Grövre Ardil-fiber på 12 och
22 den. utnyttjas särskilt för mattor. Såväl praktiska prov
söm laboratorieundersökningar sägs visa att konstfibern
har mycket goda nötningsegenskaper. Mattorna får
dessutom ett tilltalande utseende.

Cellulosafibrer, bomull och ravon, ger i blandning med
Ardil varor med mera yllekaraktär, bättre grepp och
formbarhet samt större skrynklingsresistens. Inblandning med
upp till 33 °/o förekommer. I Storbritannien används varor
av denna typ bl.a. som skjort-, klännings- och blustyger.
Syntetfibrer och Ardil erbjuder intressanta möjligheter
därför att de förra är mycket starka men saknar vissa
andra önskvärda egenskaper, såsom mjuk känsel och
förmåga att ta upp fukt. Ardil-fibern är ett lämpligt och
billigt komplement som kan blandas in med upp till 75 °/o i
kard- eller kamgarnstyger (Textil & Konfektion okt. 1954
s. 46). * SHl

Bättre sätthärdande kromnickelstål. Ett
sätthärdnings-stål med sammansättningen 0,15—0,20 °/o C, 0,15—0,35 °/o
Si, 0,40—0,60 "/o Mn, högst 0,035 °/o P och S, 1,8—2,1 °/o
Cr, 1,8—2,1 %> Ni, har visat trög och oregelbunden
austenit-perlitomvandling. Detta är obehagligt därför att
sprickor uppstår i ytskiktet efter sätthärdning, om kärnan
inte är fullständigt omvandlad till perlit. Stålytan blir
nämligen alltid perlitisk, och om kärnan har annan
struktur, uppstår inre spänningar i arbetsstycket.

För att fullständig omvandling till perlit i kärnan skall
säkerställas måste man under kylningen efter
sätthärd-ningen hålla stålet flera timmar vid 675°C. Man har
emellertid funnit att austenit-perlitomvandlingen sker
betydligt snabbare om stålet legeras med 0,1 °/o vanadin. Detta
material fordrar ingen isotermisk mellanglödgning under
kylningen. Då vanadinet binder kol, måste uppkolningen
ökas från 0,15—0,20 °/o C för stål utan vanadin till 0,17—
0,22 °/o C. Det vanadinhaltiga stålet har i övrigt samma
egenskaper som det vanadinfria (S Ammareller & P Opel
i Ståhl und Eisen 27 jan. 1955 s. 65—69). SHl

Slitstarkt stål för matriser. Ett stål med
sammansättningen 3,25 o/o C, 1,00 % Cr, 1,00 °/o Mo och 12,00 °/o
V består i värmebehandlat tillstånd av jämnt fördelad
vanadinkarbid i en hård grundmassa. Det kallas Ottawa
60 och tillverkas i stänger och smiden. Det kan användas
för formning av rostfritt stål utan hopskärning och har
mycket stor nötningshållfasthet. Stålet får största
hårdhet (65—66,6 Rockwell C) vid kylning från 870—1 040°C.
Anlöpning utförs vid 150—370°C beroende på önskad
hårdhet.

Ottawa 60 är smidbart inom ett ganska snävt
temperaturintervall (930—1 150°C). Efter smidning skall arbetsstycket
svalna långsamt och bör inte utsättas för luftströmmar
eller fuktighet. På grund av den stora halten av hård
vanadinkarbid är stålet mindre bearbetbart än kromhaltigt
verktygsstål med hög kolhalt, men det kan formas med
skärande verktyg enligt vanliga metoder. I härdat tillstånd
slipas det med korund- eller diamantskiva. Det kan
poleras med diamantpulver (Materials & Methods jan. 1955
s. 140). SHl

t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free