Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 10 maj 1955 - Framställning av syntetiska fiberpolymerer, av SHl - Nya metoder - Framställning av formaldehyd med metalloxidkatalysator, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 maj 1955
44,")
Fig. 1. Gjutning och skärning av nylon; 1 nylonsaltlösning,
2 polymerisationskärl, 3 värmd ventil, i kylvattenstrålar,
5 hjul för gjutning, 6 luftstrålar, 7 nylonband, 8 roterande
knivhjul, 9 nylonspån.
vattnet går bort allteftersom polymerisationen
fortskrider. Reaktionen kan utföras periodiskt
som vid framställning av nylon 66, men
tyskarna utför den kontinuerligt i ett rör (200—300
mm i diameter och 8 m långt) som upphettas
utifrån till 250—260°C. Laktamlösningen, vilken
innehåller 4 % nylon 66-salt eller 5—6 %
rø-ami-nokapronsyra som katalysator, pumpas genom
röret med en hastighet av 12—36 kg/h.
Polymeren, som smälter vid 210—215°C, kan i
flytande tillstånd föras direkt till spinning eller
gjutas i band som skärs till spån. Den är i
jämvikt med 10 % monomer som hindrar spinning
av nedsmält spån och därför måste avlägsnas.
Detta sker genom tvättning av spånen med
vatten som löser laktamen. Efter torkning kan de
smältas och spinnas. Härvid återställs jämvikten
delvis och man måste därför alltid tvätta fibern
med vatten för att befria den från monomer.
Polyetylentereftalat fås i praktiken genom
omestrifiering av dimetyltereftalat med
etylen-glykol. Härvid används glykol i överskott då den
har relativt högt ångtryck och därför lätt
förloras. Omestrifiering och börjande
polymerisation åstadkommes genom upphettning av
dime-tylester och glykol i ett molförhållande under
1 : 2. Reaktionen katalyseras av t.ex.
magnesium- eller natriummetylat, zinkborat eller
blyoxid. Blandningen upphettas under omröring till
ca 195°C varvid metanol destillerar bort
allteftersom den trängs ut av glykolen. När
oin-estrifieringen gått till slut är det heta
kondensatet en färglös, lättrörlig vätska som trycks
genom ett filter till polymerisationskärlet.
Detta är av rostfritt stål, försett med en
effektiv omrörare och konstruerat för högt vakuum.
Ytterligare kondensation sker genom höjning av
chargens temperatur till ca 280°C under ett
tryck som understiger 1 torr. Härvid går
överskott på glykol bort, och polymer med hög
mol-vikt bildas. Efter flera timmars upphettning har
man erhållit en högviskös, blekgul vätska som
trycks ut med kvävgas och i övrigt behandlas
som nylon 66. De erhållna spånen måste torkas
mycket noga före nedsmältning för spinning;
annars hydrolyseras polyestern delvis varvid
dess inolvikt faller. SHl
Litteratur
1. Kinell, P-O: Syntetiska fibrer — deras betydelse och
utveckling under kriget. Textil & Konfektion 3 (1946) s. 129.
2. Whinfield, J R: Chemistry of Terylene. Nature 158 (1946)
s. 930.
3. German synthetic fibre developments. New York 1946.
4. Aélion, M R: Préparation et structure de quelque nouveaux
types de polyamides. Ann. Chim. 3 (1948) s. 5.
5. Sanderson, J J & Hauser, C R: Base catalyzed polymerisation
of styrene. J. Amer. chem. Soc. 71 (1949) s. 1595.
6. FniTH, E M & Tuckett, R F: Linear polymers. London 1951.
7. Küchler, L: Polymerisations-Kinetik. Berlin 1951.
8. Schildknecht, G A: Vinyl and related polymers. New York 1952.
9. Hill, R: Fibres from synthetic polymers. Amsterdam 1953.
10. Moncrieff, R W: Linear polymerization and synthetic fibers.
J. chem. Education 31 (1954) s. 233.
Nya metoder
Framställning av formaldehyd med
metalloxidkata-lysator. I en amerikansk anläggning oxideras metanol till
formaldehyd med tryckluft vid en katalysator av en icke
beskriven blandning av metalloxider. Vid den
konventionella metoden används som bekant silverkatalysator.
Den nya processen uppges ge en produkt av hög kvalitet
med bara ett katalysatorkärl i stället för 20—200. Ingen
paraformaldehyd bildas. Anläggningen blir betydligt
billigare än en konventionell; ingen utrustning för destillation
eller återvinning av metanol behövs. En anläggning för
11 000 t/år formaldehyd kostade 1952 250 000 Luften
behöver inte renas före användning. Mjukt stål kan
användas i stället för rostfritt till största delen av
apparaturen. Vidare uppges att driftriskerna blir relativt små
genom att apparaten innehåller litet metanol och ingen
flytande sådan.
Med en centrifugalpump pumpas metanol in i en
förångare (fig. 1) där den erhållna metanolångan blandas
med luft från en kompressor. Gasblandningen värms till
Fig. 1. Flytschema för tillverkning av formaldehyd med
metalloxidkatalysator; 1 förångare, 2 katalysatorkärl, 3
kylare, A absorptionskolonn, 5 värmeväxlare, 6
utjämnings-behållare, 7 Dowther m-ånga, 8 angav skilj are, 9
kondensor, 10 ånga, 11 vatten, 12 till atmosfär, 13 pump.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
