- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
449

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 maj 1955

44,")

Absorption med kaliumkarbonatlösning kan utföras vid
relativt hög temperatur varigenom värmeväxlare och
kylare kan undvaras därför att absorption och regenerering
kan ske vid samma temperatur; minskning av trycket är
tillräckligt. Teoretiskt kan 90 1 C02 absorberas i 1 1 40 °/o
kaliumkarbonatlösning; i praktiken uppnår man dock bara
ca 30 1 C02 per 1 absorbent. Härvid utvecklas bara 37 °/o
av den värmemängd som alstras vid absorption i
aminlösning.

Den i absorptionskolonnen ingående vätskan är 107°C
och den avgående bikarbonathaltiga är 116°C. Vid
tryckreduktion från 21 kp/cm2 i absorptionskolonnen till 0,35
kp/cm2 avges något koldioxid och ånga varvid vätskans
temperatur faller; resten av koldioxiden avdrivs i en
regenereringskolonn. Den från denna avgående
karbonatlös-ningen, som är 107°C, pumpas tillbaka till
absorptionskolonnen.

Regenereringsreaktionen är även i detta fall endoterm,
men det värme den fordrar är magasinerat i vätskan från
absorptionskolonnen, och inget värme förloras i
värmeväxlare och kylare. Vid regenereringen åtgår därför ånga
bara för avdrivningsarbetet och för ersättning av den
ångmängd som utvecklas vid tryckminskningen.

Vid försök i halvstor skala (fig. 2) erhölls en
ångförbrukning på 130—160 kp/m3 absorberad koldioxid under
förutsättning att rågasen var 107°C och mättad med
vattenånga. Vid tryckminskning från 21 kp/cm2 till 0,7 eller
1,4 kp/cm2 avgavs från en till två tredjedelar av
absorberad koldioxid.

Korrosion uppstod i allvarlig grad i försöksapparaten,
som var av mjukt stål. Den blev värst där vätskans halt
av bikarbonat är hög och där koldioxid och ånga frigörs
genom tryckminskning. Man har emellertid helt kunnat
häva korrosionen genom att försätta karbonatlösningen
med 0,2 %> kaliumdikromat (H E Benson, J H Field & R M
Jimeson i Chemical Engineering Progress juli 1954 s. 356).

SHl

Kontinuerlig selektiv adsorption i motström. Flera
metoder för separering av komponenterna i en vätska
genom adsorption eller absorption har utarbetats. Man kan
sålunda skilja icke-elektrolyter från varandra genom
selektiv adsorption på porösa fasta ämnen, såsom aktivt kol
och silikagel (Tekn. T. 1951 s. 253; 1953 s. 645), separera
joner genom selektiv absorption på jonbytare och skilja
elektrolyter från icke-elektrolyter eller starka från svaga
elektrolyter genom jonuteslutning (Tekn. T. 1953 s. 191,
890).

En olägenhet hos alla dessa metoder i nuvarande
utformning är att de är periodiska varigenom de ger starkt
utspädda lösningar med ständigt varierande koncentration
och i intermittent flöde. De båda senare olägenheterna kan
visserligen undanröjas genom användning av flera
parallellkopplade adsorptionskolonner som arbetar i
tidsförskjutna perioder, men man kan inte undvika produkternas
utspädning. Enda sättet att göra detta torde vara att
använda en kontinuerlig motströmsprocess, vid vilken både
absorbent och vätska hålls i rörelse (Tekn. T. 1953 s. 968).

Av två komponenter A och B i lösning adsorberas den
förra starkt och den senare svagt vid den använda
adsor-benten. De kan skiljas fullständigt från varandra genom
en kontinuerlig process, vid vilken bara ett elueringsmedel
används, om adsorbenten förs i sluten bana genom fyra
zoner mot en sluten vätskeströmkrets (fig. 1). I zon 1 rör
sig adsorbent innehållande B mot tillflödet som införs vid
dess början, varvid A adsorberas selektivt och förs med
adsorbenten till zon 4. Vid slutet av zon 1 tas en del av
den cirkulerande vätskan ut. Den är då fri från A men
innehåller alltjämt B som alltså förs bort ur systemet.

Resten av lösningen flyter genom zon 2 där ren
adsorbent, behandlad med elueringsmedel som förs in vid
zonens slut, adsorberar resten av B och för denna tillbaka
till zon 1. Den lösning, som lämnar zon 2, sir alltså fri

Fig. 1. Kontinuerlig motströmsprocess för selektiv
adsorption; komponenterna A och B adsorberas i zon 1 resp. 2
och desorberas i zon 3 resp. 4.

från både A och B. Tillsammans med tillfört, nytt
elueringsmedel desorberar den A i zon 3 och tas delvis ut
vid dennas slut. Resten av vätskan går till zon 4 där den
möter adsorbent innehållande A och B och desorberar den
senare.

Man behöver inte använda alla fyra zonerna. Adsorbenten
måste alltid föras i sluten krets, men vätskeströmkretsen
kan vara öppen. Används t.ex. bara zon 1 och 3 kan den
produkt, som innehåller den starkt adsorberade
komponenten A aldrig bli fullständigt fri från B. Adsorbent som
lämnar zon 1 är nämligen i jämvikt med tillflödet och för
med sig både A och B till zon 3. Den produkt som
innehåller B kan däremot bli fullständigt fri från A, men den
är starkt utspädd med elueringsmedel.

Används zonerna 1, 2 och 3 blir A-produkten inte fri från
B, men ß-produkten kan bli fri från A och kommer att
innehålla liten mängd elueringsmedel. Ett system med
zonerna 1, 3 och 4 kan ge fullständig separering av
komponenterna, men J5-produkten blir starkt utspädd med
elueringsmedel. Även andra variationer av grundprocessen
är tänkbara och har föreslagits.

Vid genomförande av en kontinuerlig adsorptionsprocess
i praktiken måste adsorbenten röra sig i en sluten krets i
förhållande till intagen för tillflöde och elueringsmedel
samt uttagen för produkterna. Adsorption liknar mycket
extraktion av fasta ämnen, och apparatur för
kontinuerligt genomförande av denna process kan därför i princip
användas för kontinuerlig adsorption (G KarNofsky i
Chemical Engineering sept. 1954 s. 189). SHl

Formning av inre rörsystem. Pressfogning genom
valsning kan användas för tillverkning av godtyckligt
komplicerade, inre rörsystem i plattor av aluminium, koppar,
många av dessas legeringar och rostfritt stål. Metoden
till-lämpas vid tillverkning av förångningsplåtar till kylskåp.
Härigenom lär dessas effektivitet ha ökats med mer än
25 °/o och deras kostnad ha minskats.

Två lika stora bitar aluminium- eller kopparplåt
rengörs, och på den ena av dem trycker man enligt
duktrycks-metoden det mönster som rörsystemet skall ha. Den färg,
som härvid används, är ett material som hindrar
metal-ens sammansvetsning vid pressfogning. De båda plåtarna
läggs sedan ihop, så att färgen kommer mellan dem, och
fästs samman genom punktsvetsning. Packen upphettas
sedan och varmvalsas först så att homogena fogar uppstår
mellan de omålade ytorna. Därefter kallvalsas den till
lämplig tjocklek.

Plåten mjukglödgas och kantskärs varvid inloppet till
rörsystemet friläggs. Genom valsningen förlängs mönstret
flera gånger, och man måste givetvis ta hänsyn härtill när
det trycks. Plåten placeras mellan två plattor i en hydrau-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free