- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
451

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 maj 1955

44,")

svetsade man 100 mm långa bitar av 3 mm
kromnickel-svetstråd på den sida av tuberna som är vänd mot
brännarna. Trådbitarna placerades på ca 1 m avstånd från
varandra.

När pannan är i drift blir trådarna glödande i spetsarna.
Genom att iaktta dessas färg kan man avgöra vilka
brännare, som ger för stark värme, och strypa oljetillförseln
till dem (Chemical Engineering jan. 1955 s. 204). SHl

Andras erfarenheter

Glasfiberarmerad epoxiplast. En karakteristisk
egenskap hos epoxiplaster är deras goda adhesion till
glasfiber. De plaster som används till glasfiberlaminat är av
den typ som härdar genom additionspolymerisation utan
bildning av biprodukter. Endast relativt lågt
laminerings-tryck behövs därför vid deras användning. I deras
idealiserade formel (fig. 1) är n nära noll för en flytande
produkt med beteckningen Epon 828 och 2—3 för den fasta
Epon 1001.

Epoxidringarna i molekylens ändar är reaktiva och
möjliggör härdning. Hydroxylgrupper kan delta men endast

i mycket liten omfattning. Härdningen sker genom
addition av en aminogrupp (Tekn. T. 1952 s. 308) till
epoxid-grupper enligt formeln

O

/\

— NH2 + CH2CH–-*■ — NHCHXH (OH) —

Innehåller aminmolekylen mer än en amingrupp, kan två
eller flera epoxidgrupper kopplas samman.

Den bästa härdningen uppnås om varken epoxid- eller
amingrupp finns i överskott. Därför brukar man använda
amin i en mängd inom ± 10 °/o av den beräknade. Både
epoxiplasten och aminen är var för sig stabila och förblir
oförändrade lång tid. Så snart de blandats sätter
emellertid härdningsreaktionen in även vid rumstemperatur.
Därför är blandningen i allmänhet hållbar bara kort tid.

Laminering kan ske genom en våt eller en torr process.
För den förra rekommenderas Epon 828 med 8 delar
di-etylaminopropylamin eller 14 delar m-fenylendiamin till
100 delar plast. Den förra blandningen kallas 828/A, den
senare 828/CL. För torr laminering rekommenderas Epon
1001 med 4 delar dicyandiamid per 100 delar plast
(1001/dicy), torr 828/CL samt en blandning (1001/5023) av

1 del Epon 1001, 2 delar Plyophen 5023 och per 100 delar
plast 4 delar dicyandiamid. Vad Plyophen är uppges inte.

Dietylaminopropylamin är en tunnflytande vätska, lätt
blandbar med Epon 828. Blandningens viskositet blir vid
rumstemperatur 45 P och stiger till 1 000 P på ca 3,5 h.
Vill man ha ett mer tunnflytande impregneringsmedel, kan
blandningen värmas till 50°C varvid dess viskositet blir
7,2 P. Vid denna temperatur kan den användas i ca 2 h.
Härdningen sker genom upphettning 30 min till 115°C.
La-minat av 12 lager glasväv innehållande 26 °/o plast
uppges ha 40 kp/mm2 dragbrottgräns och 39 kp/mm2
tryck-brottgräns. Det har stor hållfasthet vid upp till 70°C.

Fenylendiamin är fast och smälter vid 65°C. Man
rekommenderar att vid blandning värma både härdare och
plast till denna temperatur vid vilken blandningen har ca

2 P viskositet och är användbar i ca 50 min. Laminat av
Epon 828/CL, 3 mm tjockt, kan härdas genom upphettning
15—30 min till 115°C. Genom efterhärdning vid 205°C kan
dess hållfasthet ökas avsevärt. Vid rumstemperatur blir
blandningen fast på 16—24 h. Den är då löslig i aceton
och kan smältas varför den kan användas för impregne-

ring av glasfiberväv. Laminat kan erhållas genom
pressning vid 14 kp/cm2. Den fasta blandningen förblir
smältbar i 2—3 veckor vid rumstemperatur.

Laminat av 12 lager glasfiberväv impregnerad med ca
30 %> plast uppges ha 37,5 kp/mm2 dragbrottgräns och
43,5 kp/mnr tryckbrottgräns. Epon 828/CL är svårare att
hantera än Epon 828/A framför allt på grund av dess
större viskositet, men det sägs ge bättre laminat.

Epon 1001 smälter vid ca 70°C och är lättlösligt i aceton.
Glasfiberväv kan impregneras genom doppning i en
acetonlösning av plast och 4 delar dicyandiamin per 100 delar
plast. Vid torkning får man en torr något stel produkt
som kan lagras nästan hur länge som helst vid
rumstemperatur. Den bör innehålla 30—32 °/o plast. Vid
tillverkning av laminat läggs den impregnerade duken i flera
lager till önskad tjocklek varefter packen upphettas under
svagt tryck. Härdningen utförs på 30 min vid 175°C.

Fördelarna med denna metod är att man kan använda
lågt tryck (1,75 kp/cm2) och att materialet dock kan
hanteras fullständigt torrt i ohärdat tillstånd. Det färdiga
la-minatet sägs ha 46,5 kp/mm2 dragbrottgräns och 42,5
kp/mm2 tryckbrottgräns. Det har goda egenskapèr vid upp
till 70°C (D W Elam & F C Hopper i Modern Plastics
okt. 1954 s. 141). SHl

Ytaktiva ämnen i biandgödsel. Den stegrade
efterfrågan på konstgödselblandningar har ställt tillverkarna inför
flera problem, t.ex. förlust av kväve och löslig fosforsyra
samt gödselns hopbakning i säckarna. Sedan slutet av
1952, då man upptäckte att ytaktiva ämnen i liten mängd
förbättrar superfosfats och blandgödsels fysikaliska
egenskaper, har tillsats av dessa ämnen ansetts vara en
tänkbar lösning av problemen.

Enligt tidigare uppgifter var en tillsats av bara 0,23 kg
ytaktivt ämne per ton superfosfat tillräcklig för ökning av
ammoniaks inträngning (utan minskning av mängden
tillgängligt fosfat) och minskning av blandningens tendens
till hopbakning. Senare erhållna motsägande resultat
visar emellertid att de ytaktiva ämnenas verkan inte är
fullständigt utredd.

Vid en undersökning har man studerat verkan av fyra
jonaktiva och tre nonjonaktiva ämnens verkan. De
förra var dodecylbensennatriumsulfonat,
tripropenylnaftalen-natriumsulfonat, dodecylbensentrietanolsulfonat och
na-trium-2-etylhexylsulfat, de senare kondensationsprodukter
av tridecylalkohol och en alkylfenol med etylenoxid samt
alkylfenoxipolyhydroxietylenetanol. De ytaktiva ämnena
tillsattes dels vid råfosfatets behandling med svavelsyra,
dels vid tillverkningen av biandgödseln.

Det har visat sig att nonjonaktiva ämnen, tillsatta vid
svavelsyrabehandlingen i en mängd av 0,34 kg/t
superfosfat, minskar dettas volymvikt med upp till 13,5 °/o vid
0,35—0,8 mm kornstorlek, medan samma mängd
anjon-aktiva ämnen ökar volymvikten med 13,2 °/o.
Superfosfatets förmåga att absorbera ammoniak växer med 1—9 °/o.
Inget samband mellan absorptionsförmåga och volymvikt
har iakttagits. Nonjonaktiva ämnen, tillsatta vid
svavelsyrabehandlingen, minskar blandgödselkakans
tryckhållfasthet med upp till 45 °/o, medan anjonaktiva ämnen ökar
den med upp till 37 °/o. Det finns ett samband mellan
tryckhållfasthet och volymvikt.

När de ytaktiva ämnena tillsätts först vid
blandgödsel-tillverkningen är deras effekt ungefär hälften så stor som
när de införs vid svavelsyrabehandlingen. Av 0,68 kg
ytaktivt ämne per ton superfosfat ökas
ammoniakabsorp-tionen upp till 4 °/o, men blandgödselkakans
tryckhållfasthet påverkas inte. Den mängd ytaktivt ämne, som be-

Fig. 1. Idealiserad formel för
epoxiplast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free