- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
459

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 maj 1955

44,")

Fig. 3. Felstorlek hos rundmaterial vinkelrätt mot
ljudriktningen; stavdiameter a 80—90 mm, b 50—60 mm.

utom utmed arbetsstyckets längd, och detta
måste man ta med i beräkningen vid jämförelse
av felindikationerna med bottenekot.

Förhållandet mellan felekots och bottenekots
amplituder tillåter visserligen ingen direkt
slutsats om felets storlek. Genom att sätta
ljud-genomsläppligheten i samband med
avståndslagen kan man dock göra upplysande
jämförelser mellan fel i samma arbetsstycke. För rotorer
gör man detta i praktiken genom att ta ut
kärn-borrprov, varigenom enstaka felställen kan
mätas upp. Noggrann inpejling av ett enstaka
felställe och urborrning av det är redan en vanlig
operation.

Av övriga uppgifter i provningsprotokollet kan
man sluta sig till felets art. Smidesfel i kärnan,
spänningssprickor eller "flakes" ligger i typiska
zoner i ett smidesstycke. Av det sätt, på vilket
indikationen ändrar sig vid en förskjutning av
svängaren i arbetsstyckets längdriktning, kan
man dra slutsatser om ett fels utbredning och
den riktning, i vilken det sträcker sig. Givetvis
försöker man alltid lokalisera felstället genom
pejling från olika sidor och under olika vinklar.
Genom att på detta sätt systematiskt samla
information når man den erfarenhet, som
möjliggör tillräckligt säkra omdömen utan att
avgörandet måste överlämnas åt fackmannens
fingertoppskänsla.

Verktygsstål

Som ett annat exempel kan nämnas kontrollen
av verktygsstål, speciellt i form av stänger av
30—100 mm diameter. En noggrann kontroll
förutsätter att stängerna provas i radiell
riktning efter hela sin längd. Därvid för man
svängaren efter en i 90° vinklar bruten sicksacklinje.
Om ett feleko dyker upp, måste man söka med
svängaren utefter stångens omkrets, tills man
finner maximum för indikationen. Först då är
det möjligt att bedöma felets storlek.

Dessförinnan måste dock klarläggas hur en
tryckvåg utbreder sig, då svängaren gör kontakt
utmed en linje. Som bekant bestäms ljudvågens
utbredning av förhållandet mellan kontaktytans
utsträckning och våglängden. Vid linjekontakt
är ljudkällan i en riktning vinkelrät mot
provningsföremålets axel att anse som punktformig
och utstrålar en sfärisk våg. Den kortaste
fortplantningsvägen har, om man bortser från
eventuella fel, ekot från motsatta sidan (bottenekot),
som följer väg 1 i fig. 2.

Genom ljudknippets divergens uppträder i
runda stänger med diameter under 100 mm även de
båda tänkbara fortplantningsvägarna 2 och 3,
som ger upphov till två ekon mellan första och
andra bottenekot. På den ena av dessa vägar
följer ljudet en triangel med 30° vinklar. Väg 2
är längre än väg 1, och därför kommer ekot längs
väg 2 efter första bottenekot.

Den andra kritiska vinkeln är 35°. Vid denna
omvandlas tryckvågen, då den träffar
materialets yta, till en skjuvningsvåg, löper genom
materialet tills den åter träffar ytan, förvandlas
där under motsvarande betingelser tillbaka till
en tryckvåg, som sedan sluter triangeln. Denna
väg 3 är ytterligare något längre och
tillrygga-läggs dessutom till en del som skjuvningsvåg och
således långsammare, varför ekot längs väg 3
kommer senare än de båda föregående.

Dessa ekon är karakteristiska för
ifrågavarande materialdimensioner och de visar genast att
inga excentriska längssprickor finns.
Felaktigheter i mitten kan nu ge ekon vid a och vid den
andra reflexionen vid b. Systematiska
undersökningar har lett till ett diagram, ur vilket man
av förhållandet mellan feleko och botteneko med
god säkerhet erhåller felets storlek i
förhållande till stångens diameter (fig. 3).

Vid mindre dimensioner kan man av ekoseriens
periodicitet sluta sig till materialets
beskaffenhet, då redan små kärnfel starkt försvagar
senare perioder i serien. Vid större fel bryter denna
samman till en odefinierbar indikation.

Fig. A. Kontroll av plåt med impuls-ekoapparat, ansluten
till Monitor och plåt provningsvagn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free