Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 17 maj 1955 - J Viktor Blomquist †, av Hans Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
TEKNISK TIDSKRIFT
J Viktor Blomquist †
Den 20 april 1955 förlorade svensk ångteknik en av sina
föregångsmän och högtryckstekniken en av sina pionjärer,
då förre överingenjören hos AB Atmos, civilingenjören
Johan Viktor Blomquist avled i sitt hem i Stockholm.
Han var född i Arboga den 10 mar^ 1871, avlade
mogenhetsexamen i Västerås 1889 och utexaminerades från KTH
som mekanist 1892. Omedelbart därefter anställdes han
vid Gustaf de Lavals ångturbinfabrik, där ett av hans
första arbeten blev att konstruera turbinen till det första
ångturbindrivna fartyget i världen, en liten slup, som 1893
provades på Mälaren. De följande åren tjänstgjorde
Blomquist vid de Lavals experimentverkstad och vid AB de
Lavals Ångturbin samt som teknisk chef för bolagets
generalagenturer i Amsterdam och S:t Petersburg. Här
kommo hans goda språkkunskaper väl till pass. Åren 1902—
1906 var han driftsingenjör vid en stor skofabrik i S:t
Petersburg men accepterade 1906 ett erbjudande av sin vän
Bengt Ingeström att överta chefsskapet för
ångturbinavdel-ningen hos Zander & Ingeström, Ångturbinbolagets
generalagentur i Sverige.
Blomquists tjänstgöringstid hos Zander & Ingeström,
1906—4916, sammanfaller med en intressant epok i den
svenska ångteknikens historia. Vid Ångturbinbolaget
skapades under ledning av Töre Lindmark multipelturbinen,
Laval-växeln för stora effektbelopp och ett mönstergillt
system för turbinreglering, Johannes Ruths framlade sin
ångackumulator och bröderna Ljungström sin
dubbel-rotationsturbin. Jämsides härmed och särskilt påskyndat
av de höga bränslepriserna under kriget pågick inom de
värmeförbrukande industrierna, främst vid sockerbruk och
cellulosafabriker, ett rastlöst arbete på värmeekonomins
förbättrande, som snart förde Sverige till en rangplats på
detta område.
Med sina tekniska kunskaper, sin förmåga till analys
och överblick och icke minst genom sin koncilianta
läggning blev Blomquist en utmärkt förmedlare mellan
beställare, rådgivande ingenjör och tillverkare. Bland de
anläggningar, vid vilkas tillkomst under denna tid
Blomquist medverkade, kunna nämnas den första ångturbinen
med två reglerade avtappningstryck, installerad 1914 i
Karskär, och den inte mindre märkliga
indunstningsanlägg-ningen för sulfitlut i Hammarby, säkerligen den första
anläggning med värmepump i vårt land.
Blomquist hade i slutet av 1890-talet varit de Lavals
medhjälpare under dennes experiment med ånganläggningar
för 100—220 at tryck. Ångpannan vid dessa anläggningar
utgjordes av en rörspiral, som dock hade en mycket kort
livslängd, enligt Blomquists och andras mening orsakad
av den dåliga värmeövergången till den blandning av ånga
och vatten, som uppstod i tuben. När tanken på en
ångpanna för mycket högt tryck började sysselsätta
Blomquist var det därför helt följdriktigt, att han sökte på ett
effektivt sätt skilja ångan från vattnet. Han förlade
ångbildningen till en horisontell, roterande tub, i vilken
vattnet till följd av centrifugalkraften bildade ett kompakt
skikt utmed mantelns insida, medan ångblåsorna avskildes
till ångrummet i cylinderns inre. På detta originella och
djärva uppslag fick Blomquist patent. De svåra problemen
att reglera och indikera vattenskiktets tjocklek och att
åstadkomma tätning kring vattenintag och ånguttag löste
Blomquist påfallande elegant.
För att exploatera uppfinningen bildades AB Atmos i
december 1914. Stiftare voro, utom Ingeström och
Blomquist, tre av den svenska sockerindustrins ledande män,
direktörerna C och C F Tranchell samt Gustaf Ekman.
De första proven med Atmos-pannan kommo därför att
utföras vid sockerbruken i Stockholm och Lund, varefter
en panna för 5 t/h och 100 at tryck installerades vid
sockerbruket i Göteborg. Den provades i november 1923 och
väckte internationell uppmärksamhet. Mera bekant torde
dock den Atmos-panna vara, som 1927 uppsattes vid Fors
Bruk. Den försågs till en början med fyra rotorer, som
dock snart ersattes av en "bur-rotor", bestående av en
grövre central tub, kring vilken voro anordnade en ring
klenare tuber, utgörande den egentliga eldytan. Den nya
konstruktionen nedbringade antalet tätningsboxar från
åtta till en. Denna anläggning var i kontinuerlig drift till
hösten 1939.
I utlandet byggdes en mindre Atmos-panna i Oschersleben
i Tyskland och en större för 12 t/h och 100 at tryck i
Mulhouse i Frankrike. Den senare drevs till världskrigets
utbrott, men står numera i reserv. De vikande
konjunkturerna på 1930-talet och det andra världskriget gjorde
fortsatt exploatering omöjlig, och då samtidigt
ångpannetekniken slagit in på andra banor, upphörde AB Atmos
med sin verksamhet 1942.
Atmos-pannan blev icke den ekonomiska framgång som
dess upphovsman hoppats. När den svenska ångteknikens
historia kommer att skrivas, komma Blomquists insatser
dock icke att glömmas. Med Töre Lindmark delar han
äran att tidigare än de flesta ha insett strålningens
betydelse för värmeöverföringen i ångpannan, medan tidigare
konstruktörer lagt huvudvikten vid konvektionen.
Blomquists undersökningar av temperaturfördelningen i tuben
och de därav beroende materialpåkänningarna voro också
märkliga för sin tid.
Värda att notera äro också de mätningar av den
mättade vattenångans värmeinnehåll mellan 28 och 110 at,
som Blomquist och hans medhjälpare Torsten Blomén
utförde på förslag av professor Stodola, och som gåvo
konstruktören ett säkrare underlag än de dittills
existerande ångdiagrammen och tabellerna, som sträckte sig
blott till 20 at och för området över 8 at erhållits
väsentligen genom extrapolation. Besultaten publicerades av
Jösse 1924.
Blomquist var medlem av Svenska Teknologföreningen
sedan 1891, tillhörde styrelsen för avdelning Mekanik 1918
—1920 och var avdelningens ordförande och tillika
ledamot av föreningens styrelse 1924. Han blev ledamot av
In-geniörsvetenskapsakademien 1929 och hedersledamot av
denna 1937.
Enkel och anspråkslös till sitt väsen hade Blomquist lätt
att få vänner, som han beredde mycken glädje genom sin
kunskapsrikedom, sina stora humanistiska intressen och
inte minst genom sin stilla humor. Stilla och försynt som
han levat gick han ur tiden. Underrättelsen om hans
bortgång nådde hans många vänner först sedan han vigts till
gravens ro. Den vare honom väl förunnad efter ett långt
och verksamt liv.
Hans Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
