Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 17 maj 1955 - Andras erfarenheter - Svenskt järn i medeltida engelsk hjälm, av WS - Stabiliseringsfenor på passagerarfartyg, av N Lll - Kondensatorbatterier i eldistributionssystem, av Lr - Påvisande av uranmineral, av SHl - TV-sändarantenner, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- maj 1955
477
Fig. 1. Svarte Prinsens
hjälm, som år
tillverkad i endast tre delar
och för vars utförande
fordrades stor
yrkesskicklighet.
Svenskt järn i medeltida engelsk hjälm. En hjälm
som-på 1300-talet burits av Svarte Prinsen, Edward av Wales,
en av de legendariska engelska medeltidsgestalterna, har
sedan medeltiden hängt i domkyrkan i Canterbury.
Hjälmen hade emellertid blivit så medfaren av tidens tand att
den måste ersättas med en ny.
Då originalhjälmen troligen var av svenskt järn, vände
man sig till Jernkontoret för att få lämpligt material.
Plåten har tillverkats i Ramnäs av lancashirejärn och valsats
ut i Surahammar. Den har skänkts till katedralen i
Canterbury (Bultpressen 1954 h. 4 s. 7). WS
Stabiliseringsfenor på passagerarfartyg. För att dämpa
fartygs rullningar har man sedan 1870-talet rätt mycket
använt slingerkölar, placerade efter en viss del av
fartygslängden på ömse sidor i slaget. En slingerköl är fast
förbunden med skrovet och minskar rullningarna i sjögång
men ökar motståndet och minskar därmed farten vid gång
i lugnt vatten.
Senare har man med viss framgång använt
antirullnings-tankar, varvid vattnet i en tvärgående tank tillsammans
med fartyget verkar som en s.k. dubbelpendel. Också
gyro-stabilisatorer har med gott resultat begagnats på ett antal
krigs- och passagerarfartyg, såsom på den italienska
"Gonte di Savoia". Anläggningarna med sina stora rotorer
blir dock ganska tunga.
Ett arrangemang med utskjutbara stabiliseringsfenor har
jämfört med slingerkölar fördelen att blott behöva vara
i funktion i sjögång, medan de annars hålls indragna och
då ej ökar fartygsmotståndet. En typ, till vilken
engelsmannen W Wallace redan 1898 gav idén, har utvecklats och
under namnet Denny—Brown stabilisatorn visat goda
egenskaper och hittills installerats på över 150 fartyg av olika
slag, däribland nyligen på jätteångaren "Queen Mary".
En anläggning på den 1953 byggda ångaren "Leda",
avsedd för passagerartrafik mellan England och Norge, vägde
knappt 0,7 °/o av fartygets deplacement, som var 7 000 t.
Ett par fenor användes här, vardera 2,4 X 1,2 m. Vid prov
i Nordsjön, då ångaren med indragna fenor rullade upp
till 27°, minskade svängningarna till blott IV40 åt vardera
sidan, sedan fenorna satts i funktion.
"Queen Mary" har på grund av sin storlek försetts med
ett par fenor midskepps och ett annat par för över. Även
här har goda resultat nåtts under en stormig resa över
Atlanten.
En Denny—Brown stabilisatoranläggning dirigeras med
gyrokontroll från kommandobryggan. Sedan order givits
skjuts fenorna ut med en hydraulisk apparat. Gyroskopet
träder i funktion, då skrovet börjar rulla och påverkar en
annan hydraulisk apparat, som vrider fenorna i lämpliga
vinklar för att motverka rullningen.
Bland fartyg som kommer att förses med dylika
stabilisatorer kan nämnas SAL:s vid Götaverken byggda
"Stockholm", vilket skall ske i samband med fartygets beslutade
ombyggnad vid årsskiftet 1955/56 ("Uppfinningarnas Bok"
4 s. 834, Stockholm 1931; Journal of Commerce 5 mars
1955; SAL-Nytt april 1955). N Lll
Kondensatorbatterier i eldistributionssystem.
Konsumenternas reaktiva effektuttag samt de reaktiva
effektförlusterna på eldistributionssystemen medför ökade för- t
luster och minskad belastningsförmåga. Dessa olägenheter
har under senare år i allt större utsträckning eliminerats
genom installation av kondensatorbatterier, som
kompenserar den reaktiva effektförbrukningen.
Under den senaste tioårsperioden har den installerade
kondensatoreffekten i USA sexfaldigats. För närvarande
finns i genomsnitt 0,33 kVAr kondensatoreffekt installerad
för varje kW generatoreffekt, men många kraftföretag har
redan kommit upp till 0,4—0,6 kVAr/kW. Av dessa
batterier utgörs 0,2—0,3 kVAr/kW av fast inkopplade
enheter, medan resterande batterier kan bortkopplas under
låglasttid. Man väntar att kondensatoreffekten skall
fortsätta att växa i rask takt till ett genomsnittsvärde på 0,5
kVAr/kW om tio år. Vissa kraftföretag installerar 1 kVAr
kondensatoreffekt för varje kW ökning av belastningen
(Electric World 1955 h. 10 s. 174). Lr
Påvisande av uranmineral. Mer än 30 mineral kan ge
utslag på en GM-räknare, men bland dem kan
uranmineral påvisas tack vare deras fluorescens i ultraviolett ljus.
För att utföra detta prov behövdes tidigare elutrustning,
men man har nu i USA konstruerat en apparat, vägande
bara 140 g, i vilken solljus utnyttjas som UV-källa.
Den består av en liten låda med två öppningar, i vilken
mineralprovet läggs. Den ena öppningen är täckt med ett
filter, som bara släpper igenom ultraviolett ljus, och i den
andra sitter en lupp. Betraktas provet genom denna, kan
man avgöra om det ger den för uranmineral utmärkande
fluorescensen (Business Wéek 15 jan. 1955 s. 170). SHl
TV-sändarantenner. Den nyare utvecklingen inom
sän-dartekniken i USA har präglats av Federal
Communications Commissions reviderade bestämmelser beträffande
effekter, antennhöjder och kanaler inom de upplåtna
frekvensbanden. I storstäderna behövs på band 1 och 3 ofta
en fältstyrka på 10 mV/m, ty inga åtgärder brukar vidtas
mot störningskällor. Den maximalt tillåtna effekten på
dessa band är nu 316 kW men då antennförstärkningar av
storleksordningen 10 inte är ovanliga har marknadens
största sändare en toppeffekt på 50 kW. På band 4 är
täckningen så dålig att den högsta effekten satts till 1 000
kW. Antennförstärkningen 25 kan erhållas med rimligt
uppbåd men ännu har inte den övre effektgränsen
uppnåtts. Med ökad masthöjd blir den av FCC tillåtna
effekten mindre men den totala täckningen förbättras på
samtliga band genom minskade områden i "skugga". En
prak-tisk-ekonomisk gräns för antennmasternas höjd synes vara
300 m ehuru ännu högre förekommer. Vid stor
antennriktverkan och högt monterad antenn blir fältstyrkan i dess
omedelbara grannskap relativt sett svagare. Detta kan
vara en nackdel om sändaren är placerad mitt i ett
tätt-befolkat område.
Om sändare med samma täckningsområde är belägna på
olika platser försvåras mottagningen och
antenninstallationerna. I New York har detta problem fått en radikal
lösning i och med att stadens samtliga sju TV-sändare och
dessutom tre FM-sändare installerats i Empire State
Build-ing. Tornet har tillbyggts med en 60 m hög mast, till
huvuddelen en fackverkskonstruktion med kvadratisk
sektion, som nederst har 2,5 m sida. Den översta delen utgörs
av en rörmast och där har en fyra-lagers kryssantenn för
66—72 MHz monterats. Antennens höjd över marken är
ca 450 m och den tillåtna maximieffekten 30 kW. Anten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
