- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
483

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24- maj 1955

483

år och adresser samt uppgifter om de företag i vilka de är
verksamma. Firmaregistret omfattar sammanlagt 4 900
företag; i detta register ingår bl.a. uppgifter om företagens
tillverkningar, antal arbetstagare, aktiekapital, telefon,
telegramadress, postgiro, kontorsadress och företagsledning. I
branschregistret hittar man namn och adress på de flesta
i den officiella industristatistiken redovisade
industriföretag och tillverkningsställen, ca 14 000.

Asea, Västerås. Broschyr nr 7186 "Elutrustning för
lantbruk" (130 s.) åskådliggör instruktivt de viktigaste
detaljerna i modern lantbrukselektrifiering enligt senare års
utveckling och erfarenheter samt enligt nu gällande
statliga föreskrifter. Huvudsakligen genom ett omfattande
bildmaterial och kortfattad text ger den exempel på
lämplig arrangering av transformatorer, motorer, belysning,
värmeanläggning samt övriga detaljer för elektrifiering av
lantgårdar av olika slag.

George Kent Ltd., Luton, England, som i Sverige
representeras av Elektronikbolaget AB, Stockholm, har utgivit
en 16-sidig, illustrerad broschyr "Control of variables in
world industry", som ger en översikt av firmans
tillverkning av industriinstrument.

Polarad Electronics Corp., New York, som i Sverige
representeras av Erik Ferner AB, Stockholm, beskriver i
prospektet "Microwave, electronics, color TV" (16 s.)
radio- och televisionsutrustning som företaget tillverkar.

TNC

Material, materiel

Den gamla frågan om material och materiel föranleder
alltjämt diskussion. I TNC-spalterna har under årens lopp
de båda begreppen upprepade gånger definierats och
förtydligats, och särskilt har ansträngningarna gått ut på att
så skarpt som möjligt dra en gräns mellan vad som får
kallas material och vad som får kallas materiel.

Detta har kanske bidragit till en uppfattning, som då och
då gjort sig förnimbar, att — med viss överdrift sagt —
allting måste vara antingen material eller materiel. En
sådan uppfattning kan TNC icke stödja.

Att material, i ordets mest typiska användning, är sådant
som stål, glas, betong, plast, bomull, kitt, olja, är väl för
alla tämligen självklart. Ett material kan tillskrivas sådana
egenskaper som struktur och konsistens, men icke yttre
form. Ett material är en mängdvara.

Typiska fall av materiel är brandmateriel, krigsmateriel,
rullande materiel, röntgenmateriel, skolmateriel,
skrivmateriel, alltså en samling don som skall användas — som
redskap e.d. — i en viss verksamhet: brandsläckning, krig,
järnvägsdrift, röntgenteknik, skolundervisning, skrivning.
Man tänker härvid framför allt på flyttbara, "lösa" don,
ibland även på don som är väggfasta e.d. utan att därför
vara att betrakta som byggnads- eller
konstruktionselement.

Så långt är allt gott och väl; de typiska begreppsområdena
för material och materiel ligger vitt skilda från varandra. I
praktiken tillkommer emellertid svårigheter på båda hållen.

Man använder gärna ordet material som
sammanfattningsnamn för de mängdvaror och åtminstone enklare
form- och sakvaror, t.ex. tråd, rör, plåt, bräder, spik, som
bildar utgångsvaror för en tillverkning. Inom industriell
bokföring är "material" och "arbete" rubriker för de två
dominerande kostnadsgrupperna, och som material
medräknas då även t.ex. inköpta, ibland högt utvecklade och
komplicerade konstruktioner och apparater som skall
inbyggas i de egna fabrikaten.

Ordet materiel har fått en användning som påfallande
avviker från den ovannämnda typiska innebörden. Det har
blivit en vanlig sammanfattningsterm för utgångsvaror —

särskilt form- och sakvaror — för s.k. installationer av
allehanda slag, såsom elektriska (belysnings) installationer,
värme-, vatten- och sanitetsinstallationer, och kan då vara
ledningstråd, rör, isolerband, strömbrytare, kranar,
värmeelement, diskhoar m.m. Med installationer är att förstå
vanligen utgrenade hjälpanläggningar, inpassade i
(bostads) hus, fartyg e.d. Människokroppens
matsmältningssystem, andningssystem, blodomlopp, nervsystem är
typiska "installationer", fastän namnet naturligtvis inte
användes i sådana sammanhang.

Dessa utvidgningar av begreppen material och materiel,
som därigenom kommer att gripa in i varandra, har TNC
fått acceptera i de texter som kommit för granskning, men
söker för egen del undvika dem.

Material är det ojämförligt vanligaste av de båda orden.
Utanför tekniken talar man om material för en
undersökning, en avhandling o.d., "ett rikt material", "materialet
tillåter inte så långt gående slutsatser", om bevismaterial,
siffermaterial. Det är då fråga om fakta, uppgifter,
iakttagelser, litteratur m.m. som bildar underlag för
tankeoperationer. Man talar också om människomaterial,
soldatmaterial, och tänker då på människornas
utvecklingsmöjligheter i ett eller annat avseende.

Materiel tillhör inte det allmänna språkets ordförråd, och
det är inte ett ord som man vill tillönska ett vidgat
betydelseområde. TNC avråder från dess användning för
utgångsvaror vid tillverkning av enskilda don eller vid
byggnad av anläggningar eller anläggningsdelar som inte har
karaktären av installationer. Monteringsfärdiga väggar,
trappor, fönster och dörrar bör inte kallas materiel utan
husdelar, byggnadselement e.d., och i andra fall kan
maskindelar, tillbehör m.m. vara lämpliga namn. Möbler är
inte heller materiel; de gör inte tjänst som redskap i viss
verksamhet, och utgör inte någon "installation". Och är
förhållandena sådana att man kan använda
benämningarna redskap, verktyg, hjälpdon, är även dessa ord att
föredra framför det till sin användning tydligen så
besvärliga "materiel". JW

Hänt inom tekniken

Inventering av den tekniska fortbildningen. På
initiativ av avd. Teknisk Undervisning kartlade STF.s
sektion för utbildningsfrågor hösten 1954 de olika former av
teknisk vidareutbildning som förekommer utanför de
konventionella tekniska läroanstalterna. Undersökningen var
begränsad till den vidareutbildning i tekniska och
närliggande ämnen av betydelse för industrin, som bedrivs
centralt av organisationer och institutioner eller internt inom
företagen.

Utredningen riktade sig med en enkät till 115 företag
med mer än 500 arbetare och ca 30 organisationer. De
frågor som ställdes gällde dels allmänna upplysningar, dels
vilka slags elever och vilka ämnesområden som kurserna
omfattade. Med de allmänna frågorna avsåg man att få
fram utbildningsverksamhetens mål, antalet kurser per år,
antalet deltagare per kurs, antalet undervisningstimmar
per kurs, om särskild utbildningsledare eller ansvarig
kursledare fanns anställd osv.

Ett sammandrag av inventeringen visar att central
fortbildning i tekniska ämnen bedrivs vid de tekniska
högskolorna, vissa forskningsinstitut (t.ex. Institutet för
Till-lämpad Textilforskning, Cement- och Betonginstitutet),
överstyrelsen för Yrkesutbildning, Statens
Hantverksinstitut, STF—TLI, IVA, Sveriges Mekanförbund, Svenska
Kemistsamfundet, Sveriges Kommunaltekniska Förening,
Kursverksamheten vid Stockholms Högskola
(Folkuniversitetet), Svensk Byggtjänst, Landskommunernas Förbund,
Fastighetsskolan och Grafiska Institutet. Central
fortbildning i ekonomi, organisation och personalledning bedrivs
vid Arbetsledareinstitutet, Svenska Arbetsgivareföreningen
(Yxtaholm), Personaladministrativa Rådet, Studieförbun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free