- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
493

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24- maj 1955

493

Landsvägsbroar

Civilingenjör Stig Haggård, Stockholm

I samband med biltrafikens genombrott efter
det första världskriget och under dess alltjämt
ständigt ökade utveckling har
brobyggnadsväsendet i Sverige radikalt förändrats. I fråga om
belastningar var t.ex. den förutsatta fordonsvikten
enligt 1919 års normalbestämmelser 9,0 t för
huvudvägar och 4,8 t för bygdevägar, medan
dagens belastningsföreskrifter svarar mot
åtminstone 35 t fordonsvikter och 14 Mp axeltryck
för samtliga allmänna vägar. Parallellt med
denna mycket ökade fordonsbelastning har de til
1-låtna påkänningarna ökats främst på grund av
noggrannare beräkningsmetoder och
noggrannare kontroll. Även utförandemetoderna har
ständigt utvecklats och förbättrats.

Gamla brotyper

Fram till 1930-talet förekom i huvudsak fyra
brotyper, nämligen fackverksbroar och
balk-broar av stål, träbroar och stenvalv.

Stålfackverken gjorde det möjligt att
överbrygga ett vattendrag med ganska stora
spännvidder samtidigt som relativt klena dimensioner
av stålprofiler kunde användas. Brotypen
sparade material men krävde en förhållandevis stor
arbetsinsats, fig. 1. Stålbalkbroarna användes
oftast för små spännvidder och utformades med
fritt upplagda helvalsade balkar i ett spann.

Dessa stålbroar har visat sig mycket hållbara
och har utan olägenhet trafikerats med betydligt
tyngre fordon än de beräknats för. Fortfarande
är över 350 fackverksbroar av stål i bruk.

Träbroarna, som var särskilt vanliga i
Norrland, utfördes i allmänhet som hängverk, fig. 2.
För mycket små spännvidder utformades de som
balkbroar. De flesta träbroarna har nu skattat
åt förgängelsen på grund av rötskador och den
för den moderna trafiken allt för svaga
konstruktionen.

Stenvalven hör till våra äldsta och förnämsta
byggnadsverk, men blev, åtminstone för större
spännvidder, säkerligen mycket arbetskrävande
och kostsamma. Utförandet har varierat från väl
hophuggna stora stenar i goda förband till helt
otuktad sten, som lagts utan egentliga förband.
De mindre väl byggda stenvalven har ofta icke
tålt skakningarna från den moderna tunga
trafiken utan har därför måst ersättas med helt nya
broar. Gamla väl byggda stenvalvbroar, fig. 3,

624.21 : 625.745.1

Fig. 1. Typisk fackverksbro av stål; spännvidd 52 m.

Fig. 2. Hängverk av trä; spännvidd 18 m.

Fig. 3. Stenvalvbro; spännvidd 15 m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free