- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
507

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24- maj 1955

507

ehuru man av andra optiska iakttagelser
("flygande skuggor" vid total solförmörkelse, många
iakttagelser vid hägringar) vet, att
täthetsvariationer inom strömmande luft förekommer så som
man kan vänta av de väl kända
strömningslagarna och meteorologiska data. Vid
Bostonuniversi-tetets optiska institution9 har man studerat detta,
fig. 4. Man gjorde parallellförsök med samma
flygkamera, samma mycket små objekt i
vinkelmått räknat (lysande punkter, elektronblixtar)
och i övrigt identiskt samma förhållanden från
ett flygplan (polygonerna 1 och 2) och i
laboratoriet (3 och 4). Polygonerna återger den
uppmätta diametern hos bilden på fotoplåten, dels
en tydlig kärna (1 och 3) och dels av den totala
yttre begränsningen av ljusfläcken (2 och 4).
Resultatet är påtagligt: ytorna är betydligt större
vid flygförsöken, särskilt för de större
diametrarna. Man kan göra en överslagsberäkning av
dessa bilders resultat och uttrycka effekten i
kt-funktioner och finner då, att samtliga c-värden
har minskats, särskilt de högre
linjefrekvensernas. Detta är vad som kan väntas. Särskilt de
små detaljerna blir utsuddade av luftoron.

Rörelseoskärpa

Upphängningen av kameran vid flygfotografi
är ett svårbemästrat problem, men det förefaller
som om man ofta inte ens vidtagit de enkla och
effektiva medel som modern mekanisk
avstör-ningsteknik anvisar. Man kan mycket lätt bilda
sig en kvantitativ uppfattning av hur en rörelse
av kameran eller föremålet relativt varandra
(vinkelförskjutning i fig. 1) inverkar på ett
streckmönster i objektet, dvs. på kt-kurvan. Om
exponeringen börjar och slutar momentant, så
finner man, att kontrastnedsättningen blir
sin 7cNx0/kNx0 för linjefrekvensen N, om
förskjutningen under exponeringen är x0. Detta
betyder, att de högre frekvenserna påverkas
mycket litet inen också att all kontrast försvinner
för x0 = 1/2 N, vilket betyder att två
sinuskur-vor då förskjutits så, att en ljus zon har kommit
på det ställe där mörk zon befann sig vid början
av exponeringen. Empiriskt har man trott sig
kunnat fastställa1, att en rörelseoskärpa som
sätter ned upplösningsgränsen till 0,6 av den vid
stillastående kamera kan tolereras, men den
antydda enkla räkningen ger en säkrare
uppfattning om hela bildens förändring. Givetvis sker
utsuddningen av kontrast endast i den riktning
som innehåller vridningsvinkeln, vilket delvis
förklarar den relativt höga tolerans som här
nämnts.

Ströljus i kameran

För fullständighetens skull bör inflytelsen av
ströljus ifrån objektivets fattning, linsernas ytor
och kamerans inre medtas. I regel är mycket
gjort för att eliminera alla dessa inflytelser, men

Diameter

Fig. 4. Inverkan av luftens turbulens på avbildningen av en
lysande punkt av liten utsträckning. Polygonerna anger
antalet bilder med vissa diametrar för intensitetsfördelningen;

1 och 2 från flygplan, 3 och 4 i laboratoriet.
Super-XX-emulsion.

i mycket ogynnsamma fall, då den halvsfär mot
vilken kameran är riktad, är fylld med ljus, kan
den vara besvärande. Nedbringande av
rymdvinkeln med bländare ("solskydd") är en känd
åtgärd. Kontrastnedsättningen kan emellertid vara
betydande, då det gäller att registrera detaljer
som själva har låg kontrast. Ett extremfall är
de objektiv, som Lyot10 använde för att
fotografera solkoronan, där bortskaffandet av
ströljus måste drivas mycket långt, eftersom
koro-nans luminans endast är 10"6 av den intilliggande
solskivans.

Ögat och hjärnan

Vilket optiskt instrument man än använder, så
ingår alltid ögat sist i överföringskedjan, ögats
egenskaper har ofta avgörande men ibland ej
tillräckligt beaktad betydelse. Då det är fråga om
en noggrann granskning av bilden beväpnas ögat
med instrument soin ger lämplig
vinkelförstoring. Två av de faktorer som är bestämmande för
ögats uppfattning av kontrasterna kan man vid
en sådan betraktning välja efter läglighet:
förstoringen och ljusstyrkan vid denna förstoring.
Det är ytterst väsentligt att belysningen är
tillräcklig och att den spektrala sammansättningen
inte för mycket avviker från vitt. Ögat har ett
visst tröskelvärde för uppfattning av kontrast11,
fig. 5. Som ordinata är avsatt
"Fechnerkvo-ten" AL/L där AL är differensen från
luminan-sen L, som en fläck av viss vinkeldiameter
(beteckningarna vid kurvorna) måste ha för att nätt
och jämnt kunna urskiljas från bakgrunden (L).
Man ser omedelbart, att kvoterna är gynnsamt
låga först vid rätt höga luminanser, där ögats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free