Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1955 - Fotografiska objektiv, av Evert Aulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
TEKNISK TIDSKRIFT
i \ -= 41,6 dx=z 6,0 "i = 1,613 i>t — 58,5
r3 = — 464,0 £/., = 13,0 n = luft
r, = - 42,7 1,0 "s = 1,621 = 36,2
= 36,0 12,1 n4 = luft
r. = 181,4 <*5 = 6,0 r>r = 1,613 i>5 = 58,5
’o = - 35,5
Fig. 7. Triplett.
na, som visar sig först vid den trigonometriska
verifikationen, gör att aberrationsfunktionerna i
allmänhet får ett utseende som kan representeras
av funktionen 4(/i4 — h2). Den största
avvikelsen kallas zonfelet. I de flesta fall bidrar de
termer, som har högre ordning än fyra, endast
obetydligt till aberrationernas utseende, och zonfelet
berörs under dessa omständigheter endast av
fjärdegradstermens storlek. Man kan vid
beräkningen fritt förfoga över andragradstermen
genom små tillskott till koefficienterna A, B osv.,
vilka ger kurvan dess karakteristiska utseende.
Genom att införa avstånd mellan de olika
linserna i ett optiskt system får man ytterligare
parametrar för systemets variation. Man kan med
ett ringa antal linser sammanställa system med
stor relativ öppning och stor frihet från
aberrationen
System med två separata linser
Genom att bryta upp linssystemet i två
separata linser, fig. 6, kan man genom böjning av
de båda linserna var för sig korrigera
bildfälts-krökningen både för det meridionala och för det
sagittala snittet under det att den sfäriska
aberrationen fortfarande är okorrigerad eller rättare
sagt ofullkomligt korrigerad. Aberrationskurvan
avlägsnar sig hela tiden från koordinataxeln trots
att det absoluta måttet på aberrationen är
mycket mindre än i de förra fallen. Felteckningen
håller sig inom rimliga gränser, och denna
konstruktion kan ge gott resultat vid relativ
öppning upp till f/10 vid kortare brännvidder.
Kurvorna i fig. 6, som erhållits genom
trigonometrisk genomräkning av ett antal strålar, visar
att trots korrektion av aberrationerna dessa ej
är noll. Bildfältskrökningen går till ett visst
maximalt värde och vänder så för att skära axeln
och byta tecken. Orsaken härtill är att de
tidigare nämnda funktionerna härletts genom en
tidigt avbruten serieutveckling. De högre termer-
Tripletten
En triplett av konventionellt utförande, fig. 7,
som används i enklare kameror och framför allt
som projektionsobjektiv i småbildsprojektorer
och epidiaskop, framkom på 1890-talet genom
H D Taylor. En senare version med förbättrade
egenskaper, särskilt vad. beträffar felteckningen,
framkom 1919, fig. 7. Felteckningen är en slags
symmetriegenskap hos linssystemet. Vid ett
av-bildningsförhållande på 1:1, som förekommer
t.ex. vid reproduktion, är ett symmetriskt
objektiv helt fritt från såväl felteckning som koma.
Båda dessa aberrationer bestäms av udda
po-tenser av tangenten för bildvinkeln (tg<ø) och
nämnda fel upphävs därför fullkomligt på grund
av symmetrin.
I ett annat skalförhållande, t.ex. c» : 1, som är
det för vilket objektiven vanligen beräknas, blir
linsernas form och läge ej alltid geometriskt
symmetriska, utan symmetriegenskaperna ligger
mera i brvtkrafterna och aberrationernas
fördelning i förhållande till bländarläget.
>\ = 28,6 4,0 "i = 1,6134 "i = 58,5
= 00 d2 = 8,6 n2 = luft
rl = — 57,3 d3 = 1,7 n3 = 1,6129 v3 = 36,9
= 25,2 <i< = 9,7 n4 = luft
r. = 00 d, = 2,9 n = 1,5328 V5 = 51,6
’o = 26,6 da = 5,2 n6 = 1,6145 v0 = 54,6
rr - —40,1
i 1 i 1
i i ! i I
rt = 55,9 f/x = 4,7 r^ = 1,517
rn = — 43,7 £/„ = 0,8 n2 = 1,575
r~ = 460,4 d~ = 33,6 luft
r4 = 110,6 rf4 = 1,5 n4 = 1,575
r. = 38,9 il5 - 3,3 luft
r°0 = 48,0 d6 = 3,6 = 1,517
r = _ 157,8
Fig. S. Zeiss Tessar f/3,5. Fig. 9. Petzvalobjektiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
